Jenny Lina Carlsdotter

...kickar jag igång dagen med att styra stegen mot Jardin du Luxembourg, eller "Luco" som Paris-borna kallar den, för en powerwalk. Det är underbart att se Paris vakna i - allt som oftast - solsken.



Jag möter varutransporterna som lastar av förnödenheter till kvarterets restauranger och barer.



Jag är ute innan soporna har hämtats. Jag möter stressade människor klädda i kostym och med portföljen i ett hårt grepp skyndandes till metro och buss, nannies med morgontrötta barn i barnvagn, nyvakna hemlösa som gosar med sina hundar... Staden vaknar.



I parken möter jag en ensam, morgonpigg och hurtig boulespelare...



...och andra hurtiga morgonmotionärer. Ofta har jag turen att ta min promenad samtidigt som senatens heta polis, som joggar i grupp med intercomarna i händerna och mycket, mycket korta, röda shorts. I dag lös de emellertid med sin frånvaro.



Våren i Luco är vacker.



Mycket vacker.

I går damp det ner ett paket i brevlådan från Carro och Tops, de hade skickat tabletter mot laktos till mig och en jättefin blomma, TUSEN TACK! Jag hade inte ens tänkt på att jag kunde fixa tabletter för min mjölkmage. För ett par dagar sen hittade jag LÅGlaktos-yogurt på Monoprix, men den var dubbelt så dyr och inte laktosFRI, så det fick vara. Igen, TACK! På fredag begravs faster Stina, och jag kommer inte vara där. Fysiskt. Men i tanken. På lördag drar mamma och pappa till Kina, coolt! Och nästa vecka kommer Sandra hit och hälsar på. Också coolt.