Mon dieu!
Så skulle jag då skriva in mig. Det gick, efter lite lirkande, bra. Sedan skulle jag ju göra ett test också, eller snarare två. Vi kom in, professorerna talade bara franska (de talar tydligen aldrig engelska) och testet var ju naturligtvis också bara på franska. Vissa viktiga saker som namn och adressfält var översatta till engelska under, men inte alla. Jag blankade naturligtvis hela provet, vilket bestod av en lyssningsuppgift med multible-choice frågor, en uppgift rörande prepositioner med multiple-choice, en del där man skulle svara på frågor samt en sista del där man skulle skriva en liten miniessä. Jag gissade mig vilt igenom multiple-choice och blankade samtliga övriga frågor. Professorn såg hur fantastiskt snabbt jag färdigställde mitt prov, och (se på f*n) frågade - på engelska - om jag var nybörjare. När jag svarade jakande på frågan tog han med mig ut ur klassrummet (som var fullt till bristningsgränsen med frenetiskt skrivande asiater, jänkare och skandinaver) medan alla kollade upp och undrade vem miffot var. Jag kom nu till den lilla muntliga delen som snarare blev en genomgång av alla (på franska skrivna) papper om kursen, där professorn SAKTA på franska sa vad som stod (som om det skulle gå bättre för mig då, när jag inte kan ett ord?) och strök under alla viktiga delar med en röd penna. Jag tänker lite så här: vill man att studenterna ska komma till rätt adress, till rätt sal, på rätt tid vid rätt datum med rätt material, kan det inte vara en god idé då att skriva ner informationen på engelska, i alla fall för nybörjarna? Bara en tanke sådär. Till slut lät de mig i alla fall att gå, och den 10 februari ska jag få veta hur det gick på provet (jag håller inte andan). Då får jag även veta vilken tid jag ska befinna mig på skolan varje dag under våren. Den 15 februari ska jag sen göra ett fonetikprov. Då har jag ju studerat i hela fem dagar, så det kommer jag ju att briljera på som alla inser. Gudars skymning. Gud i London och Jesus i en trasig särk. Göta Petter. HERREGUD. Välkommen till Frankrike, Jenny Lina Carlsdotter.
Annars tänkte jag nu i en gladare tonart ge er en bildkavalkad av mina omgivningar, det vill säga Cité internationale universitaire de Paris. Där finns det fyrtio studenthem, de flesta nationella. Det vill säga svenska studenthemmet, kanadensiska studenthemmet und so wieter. Jag bor som bekant på det svenska studenthemmet, som verkar vara ett av de minsta. Den här lilla byn är mycket gemytlig, och känns inte alls så fransk (alltså, den känns inte ofransk för att den är gemytlig...hm..). Den ser ut, i brist på annat att jämföra med, som ett amerikanskt östkustcampus. Se själva:
Fransoserna tycker tydligen inte att det är lika kallt som oss nordbor....
Jag skulle egentligen ha åkt in till stan och Rue Oberkampf för att fira att Johan och Erik har varit i Paris i exakt ett år idag, men jag är för attans trött, alltså. Så när en norska och en danska bjöd in mig till Sex and the City-kväll med alla tjejer i huset kunde jag inte avböja. My kind of people. Fast det är tur att jag inte bor kvar här, jag hade ju inte talat ett ord franska. Min nya roomie (som heter Helena) är svensk dock, men eftersom även hon studerar franska hoppas jag på en lite mer fransktalande miljö. Hon verkar förresten jättegullig. Jag hoppas att jag inte blir den tråkiga gamla tanten i hennes sällskap bara, hon är sju år yngre än mig... HÄR kan ni titta in på hennes blogg.
Nu: mat i form av halvfabrikat, som är temat på förtäringen denna vecka.
