Extraordinary
I går hade jag bokat bord på den lite lyxigare restaurangen som finns i anslutning till min arbetsplats. Där högsta hönset för min stora arbetsplats alltid äter och där man måste vara anställd för att få äta - men får ta med sig en gäst. Gästen var min "syrra" som var på besök från Hufuvstaden. Hur mysigt som helst! Det var lyxigt att få äta annat än matlåda i lunchrummet, ta långlunch och få lite kvalitetstid med en av mina allra bästa vänner. Vi hade hur mysigt som helst. Jag kom på idag att jag mår ju så bra nu! För bara halvannan vecka sedan var jag så skör och påverkad av saker som hände runt omkring mig. Och det var så stressigt på jobbet. Men genom att prata med mig själv och jobba mig igenom allt är jag nu tillbaka på banan igen. Känns underbart. Som om plötsligt livet är så lätt, luften så lättandad. Och idag är det fredag. Det betyder klättring, middag och teater med ett helt gäng vänner och kollegor. Hurra! Trevligt veckoslutsintrång, kompisar!
En alldeles speciell helg
De här älskade tokfrassarna var i Öret över helgen. Förutom kärlek, kramar och bebisgos blev det hotellfrukostar, middagar på restaurang, vin-, ost- och chokladmässa, promenader i solen och massa snack. En underbar helg som gick på tok för snabbt. Nästan så att jag saknar dem mer nu än innan de kom. Jag fick också träffa den lille för första gången sedan han föddes i höstas, och jösses vilken charmknutte han var då! Det kändes som om vi redan kände varandra och det var helt naturligt att gosa med honom. Vi har ju "pratat" lite på FaceTime innan, så vi kände igen varandra lite. Solen sken mest hela helgen, trots att vi hade fått prognoser som skvallrade om snö, regn och storm. Ja, lite så var helgen. Fler rapporter kommer, jag måste bara komma tillbaka till verkligheten lite först. Ha en finfin måndag, kompisar!
En fettisdag
I går inföll den så. Min favoritdag på hela året. Semla på fikat på jobbet först. Såklart. Sedan klättring (jag klarade efter mycket om och men att ta mig upp till tolv meter och var stolt som en tupp). Efter klättringen sushi, semmeltårta, makroner och blåbärssemlor med fem kompisar hos mig. Häng, tjo och tjim och sänggång liiiiite för sent för en vanlig jobbvardag. Härligt! Fick ni någon semla?
Backup Valentines
I fredags skulle jag ha bokat bord. På grund av massa olika orsaker missade jag detta och mitt sällskap uteblev. Sorgsen, skamsen, ensam och ynklig trodde jag att jag skulle få tillbringa Valentinkvällen mol allena. Men då uppenbarade sig en backup. Två singelkompisar var också ensamma. Så vi gick till en restaurang som inte tar bordsbokning - tack underbara Indigo - och fick efter några drinkar i baren ett bord. Personalen på Indigo är vanligtvis väldigt pratiga och chillade, denna kväll var dock liiiite stressig. När jag frågade efter en alkofri ingefärsdrink fick jag svaret att det gick inte. Istället fick jag någon slags Valentindrink som visserligen var jättefin - en blomma med riktigt blad från en ros - men den smakade.....väldigt lite. När vi väl fått ett bord och kön hade skingrats något kom servitören fram igen. Med en ingefärsdrink. "Jag hittade ingefärsdricka i köket, gör om, gör rätt, varsågod!" sa han. Men gulle. Den smakade mycket och gott. Tack! Och Valentinkvällen var räddad, på många sätt.
Door of love
När jag beställde mina tackkort till mina Trettisgäster såg jag till att printa ut en rad foton från min ajfån på vänner och familj. Jag hade en tanke om en fotovägg i hallen på alla jag älskar. Det har gått lite sådär med det. Dels för att jag ibland har svårt att komma till skott dels för att det när jag kommit till skott inte funnits det jag behövt (HUR kan alla ramar vara slut, liksom?). Nu sitter ett gäng av dem istället på min kylskåpsdörr. Med mina fina magneter. De som är från instagram (ännu mera kärlek från mina fina människor!), de på grekiska helgon jag fått av föräldrarna som ett liten skämt, och inte minst mitt fina katarkors. Och på sätt och vis är ju det bättre. Nu får jag se dem flera gånger om dagen. Och alla mina fina människor är mig lite närmare.
Restaurang Meza
I går fick jag ett överraskande sms av Angelica. Hon undrade om vi inte kunde käka middag ihop på kvällen, hon jag och Anna. Hon tänkte nämligen ta sig till Öret då det var hennes lediga dag. Absolut! Jag hade en värkdag som inte de starkaste smärtisarna kunde råda bot på, så jag behövde verkligen lite mys. Och mys fick vi. Vi gick till Restaurang Meza i Behrn Tower i Örebro och smaskade i oss tjugo olika meze. Jösses vad gott det var! Jag tryckte tills magen stod i fyra hörn och ändå fick jag med mig en gigantisk doggie bag med mig hem. Servitören var väldigt trevlig och tillmötesgående, miljön var supermysig och maten mycket god. Restaurangen var ganska tom när vi kom men under tiden fylldes den nästan. Den är uppenbarligen populär. Tummen upp för Meza. Och för tjejerna. De är så fina. Jag är glad att jag har dem! Tack, Anna och Angelica!
Meza, Rudbecksgatan 7, Örebro, 019 - 12 30 40
Första helgen i februari
Det allra första veckoslutet i februari (efter den härliga AW:n med kollegor) inleddes med helgfrukost. Nybakade scones med juklappsmarmelader från fair trade-butiken och en grön smoothie. Lovely.
Efter frukost: vinterpromenad i en snöigt Örebro. Kallt men härligt.
Jag tog vägen genom Wadköping hem. Där fick jag gosa med en mycket tillgiven katt.
I Stadsträdgården shoppade jag loss i Ekobutiken.
Lördagens middag kom delvis från ekoshoppingen: vegansk kebabtallrik med sötpotatispommes och laktosfri sås. Och mumsig citronläsk.
Söndagsfrukost. Och sedan ett tåg till småstaden för att bli upphämtad av syster och svåger för att hälsa på lilla söta mormor.
Sedan parkerade jag rumpan på ett av stadens fik. Först med syrra och svåger och en räkmacka...
...och lite senare med vännerna och en semla. Mysigt!
Efter ett litet besök i vännens stuga där det renoverades blev det skjuts med dem tillbaka till Öret. Där bäddade jag ner mig i soffan för en mycket, mycket efterlängtad premiär: Sherlock som äntligen behagat komma till Svedala. Jag ÄLSKAR Sherlock. Och Benedict såklart. Ja, och det var lite bitar från min helg. Hur var er?
TIGF. Verkligen.
Fredag. AW med kollegorna. Massor med goda tapas. Gott vin. Charmig servitör. Djupa samtal och lära-känna-varandra-privat-bättre. Vidare i halv snöstorm för att sippa drinkar. Ni vet när man ser på TV och det är ett gäng tjejer som dricker lyxiga drinkar och har obegränsat kul, bara fnissar och skrattar och har massor att prata om fast de ses så ofta (läs: Sex and the City)? Och man utbrister "så där ÄR det inte, i verkligheten"?. Jo så kan det vara. Jag har inte fnissat så mycket och druckit så goda drinkar sen Sundsvall brann, kan jag meddela. Pangkväll, med andra ord. Sedan hem till vännen och syster för lite sista häng innan det var dags att gå hem och ta ett storsov. Är lite halvskör idag med det är det helt klart värt. Bästa fredagen på mycket länge!
Weekend fun
I helgen fick jag uppleva en helt ny grej. Nämligen klättertävling. Jag har ju varit halvförkyld i två veckor nu, så jag deltog inte själv (och ska sanningen fram skulle jag nog inte vågat i alla fall, alla klättrare där var så duktiga och coola). Men jag var förste kritbärare, massör, score card-ifyllare och vätskeinstans åt syrran som hängde på väggen i flera timmar. Sedan gick vi hem till mig där hon fick pusta ut på soffan och sedan kom det hem en hel drös klättare på middag hos mig. Jag har lärt känna en massa nya människor genom att hänga med min syrra på klättringen och sådant är ju alltid trevligt. Efter middagen åkte vi tillbaka till klätterlokalen där det vankades fest med liveband och bar. Det var en mycket trevlig kväll, måste jag säga. Jag älskar att träffa nya människor och lära mig nya saker (även om det sistnämnda kan vara lite läskigt samtidigt) och klättringen gör att jag får både och. Vi får se om det blir en klättrare av mig också...
Inspirerande vänner
Bild HÄR.
Förra året blev min vän Ryan Pennsylvania Teacher of the Year. Jag bloggade om det HÄR. Han är en otroligt inspirerande person som trots att han är yngre än mig (vilket numera kanske inte säger så mycket...) redan är ansvarig för kursplanerna i engelska på sin skola och är Head of the English department, har hand om kurserna i programmet för särskilt duktiga elever, är coach för skolans lag i olika sporter och har vunnit flera pris för sitt sätt att använda innovationer och teknologi i sina klassrum. Nu har han - tillsammans med tre andra - blivit nominerad till National Teacher of the Year. Hallå! USA:s BÄSTA lärare 2014! Det är helt otroligt! Jag är så imponerad av mina vänner och hur inspirerande de är. Det peppar mig att också försöka göra stordåd i världen. Go Ryan!
En lördag
Min helg började inte så bra. Ett samtal som gjorde att jag blev ledsen och en oplanerad resa hem till familjen. Det blev mycket bättre efter ett tag men jag var liksom helt urlakad. Trött. Så på lördagskvällen var den inplanerade aktiviteten mer än välkommen. Jag hoppade på tåget norröver där Anna redan satt, och tillsammans åkte vi till Angelica på den bergslagska landsbygden. Där blev vi utfodrade med underbar mat och själen fick ro med kattgos, övermysig omgivning och fina ord. Precis vad jag behövde. Vad skulle man göra utan sina vänner? Oklart. Tack, Anna och Angelica!
Årets första semla (och Anna)!
I tisdags hade jag äran att tillsammans med Anna äta årets första (men säkert inte sista) semla. I år blir det inte samma semleinferno som förra året , men en och annan ska det nog bli. Anna älskar också semlor, så det var kul att dela en goding med henne. Och hänga med henne allmänt, såklart. Har ni ätit semla än?
Äntligen!
Sandra och jag har försökt få ihop det länge, länge, länge. Och inte lyckats. Som exempel fick hon en sak av mig hon vunnit i min adventskalender. För ETT år sedan. Men, vi lyckades nyligen ses, som föregående mening skvallrar om. På nyårsdagen tog jag min vän och knatade hem till Sandras underbara, ljusa etagevåning. Det lektes och mystes med hennes underbart söta och charmiga dotter, mumsades på gott och lyxigt fika och pratades massor. Även Limeonskan var där, och Sandras mycket trevliga man. Jag hoppas verkligen att det inte tar lika lång tid tills vi ses igen. Verkligen inte. Sandra berikar mitt liv på ett oerhört fint sätt och det vill man ju inte vara utan. Jag hoppas jag tillför något i hennes liv också. Vill man bli berikad av hennes klokhet och vackra bilder på distans kan man ju kika in på hennes blogg, HÄR. Nu ska jag faktisk börja fixa ännu ett sådant efterlängtat möte med en bloggande vän. Om ett par timmat kommer faktiskt Angelica hit. Som bor där Sandra växte upp. Världen är liten.
Skaldjursbonanza, vänner och champagne
Och så kom det och gick, nyåret. Det firades med skaldjursbonanza och champagne med vänner. Forellrom, sniglar, räkor, hummer, olika musslor och bläckfisk mumsades ner i pasta, sallad eller utan tillbehör. Så sjukt mumsigt. Tolvslaget firades bland hundratals andra på Västerbron och jag somnade belåten i vännernas gästsäng. Ett fint nyår som både representerade vad jag gillade med föregående år och vad jag vill ha mer av under det just påbörjade. Tyvärr inleddes 2014 också med en förkylning, vilket för undertecknad betyder soffläge för tillfället. Vi får hoppas att det ger sig snart. Hur firade ni?
Full av tillförsikt
Precis så fint som det ser ut på bilderna, precis så fina är favoritpojken och hans föräldrar i själen också. Gårdagen - som för övrigt bjöd på curling (men mer om det framgent) - avslutades alltså med sushimiddag, legobyggande, Wiispelande och serious talk med favoritpojken och hans föräldrar. Och så paketöppning såklart. Jag fick jättemånga, jättestora, jättefina paket. Så fint! Det var tyvärr inte ett så långvarigt besök den här gången, men ack så betydelsefullt. Vi pratade om livet och vad det innehåller och vad det borde innehålla, vad vi vill för nästa år och hur vi ska uppnå det. Vad vi inte gillar med våra liv och vad vi vill förändra. Var full av hopp, tillförsikt och jävlarannama när jag lämnade dem. Detta för att ta en kvällsmacka och te på landet hos min syster för att sedan somna på soffan med katten. Idag bär det av till Romme för snowboardåkning. Sedan lägger jag i en lägre växel. Efter nyår är det slappa som gäller för fröken Carlsdotter. Tjipp så länge!
Pizza, lek och mys
Annandagen betydde pizza, julgodis, paketöppning, lek och mys med lillkickan och hennes föräldrar. Det lektes med julklappen från mig, men också med trettioelva andra leksaker. Härligt att äntligen få lite kvalitetstid men min favoritkicka. Det har varit snålt med det under min stressiga höst. Nästa år blir det dock ändring på det. Mitt nyårslöfte blir att sluta flänga runt så mycket, slappna av mer och leva mer i nuet. Nu innan jul var det nära bristningsgränsen för mig. Min glömska och klantighet nu under de första lediga dagarna vittnade om hur utarbetad och trött jag faktiskt var. Och det finns inget bättre än barn och deras fina föräldrar för att motverka sådant. Tack, lilla A och H! Nu: curling och mat med den utökade familjen!
Juldagsbrunch, 2013 edition
Traditioner. De är ganska fina ändå. Den årliga juldagsbrunchen bjöd på kramar, kära återseenden och ett år äldre (och mer energiska) barn. Och så en massa god mat. Trots att alla bor utspridda över hela Sverige kan vi alla sammanstråla åtminstonde en gång per år. Och det är så fint (så HÄR såg det ut förra året och så HÄR 2010). Nu: mormormys och sedan en dejt med bästa vännen och lillkickan. Trevlig annandag, gott folk!
Den Stora Frosseriadventskvällen
Varje år träffas jag och tjejkompisarna. Oftast på annandagen. Då är vi trötta på julmat och mumsar andra goda saker. I år kommer barn, familjer och vuxenliv emellan så vi träffades i går stället. Vi orkade inte riktigt styra upp maten så vi sa bara att alla tar med det de vill. Och jädrar i min lilla låda vad mycket mat det blev! Ostbricka, men också saffransmarinerad Västerbotten, färska fikon, torkade fikon, snittar, massa olika sorters choklad, lax, sill, grönkålschips (så jädra gott!) och Gud vet vad. När tjejerna hade gått tittade jag mig i spegeln och då såg jag på riktigt gravid ut. Väldigt bra att frossa så mycket när man har magkatarr... I alla fall. Vi hade jättemysigt och jättekul. Kvällen avrundades med mänskliga pyramiden i min hall. Och alla skrattandes i en hög på golvet. Om vi är trettio? Javisst! Och nu ska jag packa ihop allt och dra till Bergslagsskogen. Dan före Dopparedan-shopping med mamma står på schemat - en tradition som vi haft mycket länge - och ikväll blir det lillejulafton på landet. Om vi inte hörs: GOD JUL!
Precis vad jag behövde
Igår var jag lite suddig i kanterna. Ett lite för högt tempo under hösten, i stort sett inga helger hemma i lugn och ro, en magkatarr i full galopp och en värkdag blandat med lite privat strunt gjorde att jag kände mig ynklig och ensam. Det händer inte jätteofta. Och då, som en liten ängel, mötte hon upp på Paolos, en av mina favoritställen i Öret, på en lunch kryddat med själasnack. Fina ANNA, alltså. Ibland är det precis vad man behöver, fast det känns som om man hellre ligger hemma under täcket. Efter lunchen var jag så full av energi och jävlaranamma att jag gick hem och hängde upp tavor, målade lådor, limmade skor och bakade kaka. Jag är chefen i mitt liv. Och så lite lugn och ro med te i soffan också, ska tilläggas. I vår är det jag som stannar upp då och då. Ska bara klara mig igenom den här h-vetesveckan först. Sedan julledighet och en nystart. Så.
Fisksoppa, mandeltårta, fina vänner
Fisksoppa, världens största brytbröd, bubbel, mandeltårta, glögg och inte minst två fina tjejkompisar. Det konstituerade min onsdagkväll. Det var väldigt länge sedan vi alla fick umgås, bara vi. Så det blev, som sig bör, massa snack om stort och smått och många skratt. Den ena vännen sov över också då hon skulle tillbaka till Hufvudstaden nu på morgonen. Om stormen tillåter det. Pratade just med en person som ska på besök på mitt jobb och som jag bokat resa till. Han är fast i Skottland. Låt oss hålla tummarna för att allt blir bra. Ha en fin torsdag, kompisar! Själv ska jag klättra på väggarna i dag. Bokstavligen. Men mer om det senare. Tjipp!
