Sommar i P1 - Peter Wolodarski
Förra året bloggade jag om några av mina favoritsommarpratare (HÄR, HÄR och HÄR). I år hade jag en jag såg mycket fram emot: Peter Wolodarski. Denna mycket hypade journalist jag varit mycket imponerad av. Att skriva ledare i tidiga 20-årsåldern på en av Sveriges största kvällstidningar är något inte alla kan skryta med, för att inte tala om att bli chefredaktör för dagsdito innan man fyllt 40. Peters sommarprat är ett väldigt klassiskt sådant i sin struktur. Behandlar farföräldrar, bakgrund, uppväxt och roliga anekdoter. Sättet att läsa upp pratet likaså. Men han berör flera av mina intressen och favoritämnen. Han är dessutom en mycket intressant och imponerande människa. Dessutom är Nina Solomin producent för programmet. Hon har skrivit boken Ok, amen som är en av mina favoritböcker (jag skriver om den HÄR). Ett mycket trevligt sommarprat jag verkligen kan rekommendera.
Villa Linnéa
På midsommaraftons natt sov jag i en extrasäng i mina vänners rum på Villa Linnéa i Markaryd. Huset byggdes 1894 för Skånes - Smålands Järnväg till bostad åt trafikchefen Carl Erik Hising. I villan har det under hela 1900-talet drivits pensionatsrörelse - en tradition som nu återupptagen. Man kallar det "vandrarhem de luxe". Den gamla 1800-talsvillan i centrum av Markaryd bjuder på en omedelbar hemkänsla. En kombination av varm atmosfär, lantlig lyx, äkthet och kvalitet. Pensionatet har öppet alla dagar i veckan, året runt, och bjuder på personlig service och vänlig omtanke om sina gäster. Jag tyckte det kändes som ett pensionat på en mysig gränd i New Orleans. Och det var det jag låtsades också - samt tvingade mina tjejkompisar att låtsas - under min lilla minisemester. Pensionatet har personliga och mysiga rum, vardagsrum och ett rustikt, stort kök att laga mat i. I området kan du t.ex. åka på älgsafari - något de andra gjorde på midsommardagen då vi hade en sydafrikan i gänget som ville ha lite svensk exotisk turism, golfa, fiska, vandra och bara ta det lugnt. Markaryd ligger i Småland på gränsen till Halland. På andra sidan gränsen ligger Knäred - som i år firar 400 år sedan Freden i Knäred 1613 (mer HÄR). Det ordnas under hela året massor med aktiviteter. Kommande helg är det till exempel tornerspel. Något jag surt missar. Hoppas pappa Carl och min ömma moder åker dit och rapporterar efteråt. I alla fall. Villa Linnéa är en liten pärla i Småland som är perfekt för en lugn weekend. Dessutom är priserna mycket finfina. Tummen upp!
Midsommar
Misommar. Tolvtimmarsfest. Sill och dill. Grill. Quiz. Kramar, skratt, leenden. Nya bekantskaper och gamla godingar. Lundnostalgi. Blomplockning. Pensionatövernattning. Ljuvligt.
Hej från Halland!
Nu är det officiellt sommar. Nu har jag promenerat i Hallandsskogen, känt på det mossfärgade vattnet i ån, suttit på verandan och kikat mot kyrktornet som tornar upp sig över björkarna och hissat Hallandsflaggan på framsidan. Snart vankas det grill i trädgården. Imorrn gör jag en avstickare över gränsen in i Småland för trettis och midsommarfirande, men sedan, sedan är det Hallandssommar som gäller resten av helgen. Ljuvligt.
Min fristad
Min vecka förra veckan var GALEN. Jag hade mycket på jobbet, och efter jobbet också faktiskt, sedan på ondag kväll var det Den Stora Personalfesten, med personerna från Så ska det låta och Shirley Clamp på scenen. Jag jobbade tills det var dags att bege sig dit. Blev lite för sent. Hem och sova några timmar, in i en bil för konferens två dagar i Loka, hemfärd till Öret och jobba undan några timmar på kontoret i fredags, innan jag knatade hem för att ta hand om all tvätt, disk etc jag på grund av stressen under veckan hade struntat i. Sedan ett tåg till småstaden där jag sov en natt för att sedan sätta mig i en bil mot Småland över dagen, sedan hem till Öret igen. Pust. Men. I fredags när jag vid halvåttahugget rullade in i småstaden mötte syrran upp mig på stationen. Vi åkte ut på landet, promenerade jycken i sommarkvällen, käkade göttis och slökollade på TV. På morgonen lyckades vi trycka in ännu en hundpromenad, blomplockning, ett kettlebellpass och melodikryssetfrukost (en mycket viktig tradition i hennes killes familj, de gjorde till och med det när vi var i Grekland). Även om allt detta var något intryckt i ett väldigt fullbokat schema var det en andningspaus. En chans att slappna av, ha på sig härliga myskläder och bara vara. Underbart. Min syrras hus på landet (och hennes närvaro, såklart) har kommit att bli min fristad. Precis vad jag behöver just nu.
We are family
En annan sak jag vill dela med mig av är detta: min fina familj. Här samlad på helgens examensfest i Småland. Kusinen har numera en master i Technology Management och det firades med släkt, vänner, mat och dryck i en prunkande trädgård. Allt var så fint. Familj- och släkttid är kvalitetstid för mig. Helande och energiladdande.
Dream come true
Jag är ganska suddig i kanterna just nu. Därav tystnaden här. Men när man är suddig i kanterna är det ju bra att jobba proaktivt med skärpan. Så jag gör allt jag kan. För närvarande utanför bloggen. Men en sak vill jag mer än gärna dela med mig av. Jag blir alldeles lyckogråtig bara av att skriva detta. Sista veckan i juli kommer jag bo innanför murarna ovan. I Carcassonne. En av mina toppönskeresor. Jag flyger till Béziers och tar mig sedan till mitt drömcitadell. Sedan ska jag vältra mig i katarer, tempelriddar- och graallegender och gamla kyrkor i en hel vecka. Nörda ner mig rejält. Jag har beställt en hel hög nördböcker att förbereda mig med. Detta är - bredvid Sri Lanka-resan och Parishalvåret - det största jag har gjort för mig själv, tror jag. Bara för mig. Det är en drömuppfyllelse. Jag kan knappt vänta.
Minisemester
I lördags sken solen från en klarblå himmel och det var högsommarkänsla i luften. Jag, vännen och lillkickan packade in oss i bilen och begav oss mot Eskilstuna och Parken Zoo. Jag är av uppenbara skäl väldigt ambivalent till djurparker i allmänhet och Parken Zoo i synnerhet, men det var en fin dag. Vi lekte i lekområdet (lillkickans favorit var inte djuren, utan den gigantiska studsmattan som fanns där), kollade in deras nya dinosauriepark med rörliga, vattensprutande och vrålande dinosar (läskigt, tyckte lillkickan. Fränt, tyckte jag), käkade tacobuffé i det sydamerikanska området, klappade alpackor och njöt av det underbart varma vädret. Jag kan tydligen prata med surikater, för när jag härmade dem kom de och ställde sig upp så där sött. Bra att veta. Annars var favoritdjuren Manvarg (som en stor räv, självklar favorit i avsaknad av the real thing), klolös utter, fiskarkatt och sandkatt. Mina ickefavoriter var de - enligt mig - alldeles för små hängnen. Hoppas de blir större... I alla fall. Lillkickan - som älskar djur - var nöjd och vi liksaså. Jag fick semesterfeeling och tänker att fram till min semester i slutet av juli ska jag åka på helgtrippar. Som små minisemestrar. Fint som snus.
Nationaldagskalas
Igår sken solen från en klarblå himmel, vindarna var varma och jag hade favoritpojken och hans familj över på lite nationaldagskalas. Jag gjorde min allra första lchf-smulpaj (blev inte så bra) då familjen kör det och sedan hängde vi i Stadsparken och Wadköping bland alla andra nationaldagsfirare. Det var högsommarvärme och semesterstämning. Underbart. Efter mycket kärlek och kramar lämnade de mig och jag tog en liten sommarpromenix. Jättefin 6 juni.
Stadsträdgården
Tisdagskvällen tillbringades i Stadsträdgårdens restaurang, som efter en liten skur badade i solsken. Det var chefen som bjöd in till middag, och det bjöds på mumsig grillbuffé och kaffe med kaka. Jag hade jätteroliga bordsgrannar och fick mig ett och annat gott skratt innan jag vandrade hem i sommarkvällen. Jag kan verkligen rekommendera Stadsträdgården. Restaurangen ryms i ihopsatta växthus där det växer allt från fikon till pelargoner och maten är mer än mumsig. Såg att de hade helgbuffé för 125 kr. Bästa helgidén! Är det fint väder kan man sitta ute och det finns till och med solstolar att njuta i. En riktig Örebropärla!
Restaurang och Café Stadsträdgården, Floragatan 1, Örebro, 019-13 98 35
Rusakulan
I helgen åkte jag, lillsyrran och hennes ängel i päls till Rusakulan i Kilsbergen. Rusakula är en klassisk utsiktpunkt där man vid gynnsamt väder kan se höga byggnader i Köping, 58 kilometer bort och även en bit in i Östergötland. Dessutom syns 14 olika kyrktorn i landskapet. Rusakulan, belägen bland Närkes blå berg, lär ha sitt namn efter en soldat kallad Rus, vilken här brände sitt brännvin. En suput, sa många. En drömmare, sa andra. Hans tankar kretsade ständigt kring den ungdoms älskade, som en gång övergett honom, men som han varje dag väntade skulle komma tillbaka. Det stod alltid en bukett ängsblommor på bordet i kammaren. Han kallade den brudbuketten. Varje dag tänkte han: "Innan de däringa blommera dör ä ho allt kommen," och blommorna vissnade. Sorligt men fint. Att stå på Rusakulan för drygt 9000 år hade inneburit en utsikt över ett hav vars andra strand låg någonstans en bit in i Ryssland. Den senaste inlandsisen lämnade Kilsbergen för omkring 10 000 år sedan. När isen smälte kom de väldiga mängderna smältvatten att fylla upp de lägre liggande delarna av Närke. Det hav som bildades fick namnet Yoldiahavet, och kom att täcka hela Mälardalen, Hjälmarsänkan och Närkeslätten. Man kan vandra till Rusakulan via Bergslagsleden, men man kan även köra ända fram med bil (som vi gjorde). Rusakulan är nämligen anpassad för rullstolsburna. Tummen upp!
På landet-terapi
Det är lite mycket nu. Jag som ska fokusera på positiva saker här på bloggen har därför inte haft något material att blogga om. I fredags blev det helt enkelt lite för mycket och jag var alldeles suddig i kanterna. Efter tolv välbehövda timmars sömn reste jag därför till landet. Dygnet i Bergslagsskogen känns nu som en vecka. Jag har kramat på min familj, ätit familjemiddag, suttit vid poolen med en massa fina människor och ätit chips och druckit alkofri öl fram på småtimmarna, sovit i en husbil (!), haft mysfrukost men en bäbis och en hel drös vänner, ätit choklad med nötter i samma nämnda frukost, gått en kort men underbar morgonpromenad med min syrras schäfer som är som en ängel i päls, åkt på utfykt upp i Berglslagsbergen, sprungit (harkel, ok joggat varvat med gå-pauser) åtta kilometer i skogen, ätit skräpmat och skrattat och kramats och pratat viktigheter och roligheter och framtida förnöjelser. Jag kommer tillbaka till Öret med lite skarpare kanter. Kanske blir det lite tystare här en tid framöver. Måste hitta mitt fokus igen bara. Påminna mig om mina värderingar, mitt fokus och vikten av att jag ska vara jag. Och försöka att inse att jag inte kan oroa mig för alla andra situationer som jag ändå inte kan påverka. Lite så. Hur har niu haft det i helgen? Snälla fyll mitt kommentarsfält och berätta!
