Jenny Lina Carlsdotter

Min vecka förra veckan var GALEN. Jag hade mycket på jobbet, och efter jobbet också faktiskt, sedan på ondag kväll var det Den Stora Personalfesten, med personerna från Så ska det låta och Shirley Clamp på scenen. Jag jobbade tills det var dags att bege sig dit. Blev lite för sent. Hem och sova några timmar, in i en bil för konferens två dagar i Loka, hemfärd till Öret och jobba undan några timmar på kontoret i fredags, innan jag knatade hem för att ta hand om all tvätt, disk etc jag på grund av stressen under veckan hade struntat i. Sedan ett tåg till småstaden där jag sov en natt för att sedan sätta mig i en bil mot Småland över dagen, sedan hem till Öret igen. Pust. Men. I fredags när jag vid halvåttahugget rullade in i småstaden mötte syrran upp mig på stationen. Vi åkte ut på landet, promenerade jycken i sommarkvällen, käkade göttis och slökollade på TV. På morgonen lyckades vi trycka in ännu en hundpromenad, blomplockning, ett kettlebellpass och melodikryssetfrukost (en mycket viktig tradition i hennes killes familj, de gjorde till och med det när vi var i Grekland). Även om allt detta var något intryckt i ett väldigt fullbokat schema var det en andningspaus. En chans att slappna av, ha på sig härliga myskläder och bara vara. Underbart. Min syrras hus på landet (och hennes närvaro, såklart) har kommit att bli min fristad. Precis vad jag behöver just nu.