Jenny Lina Carlsdotter

I helgen åkte jag, lillsyrran och hennes ängel i päls till Rusakulan i Kilsbergen. Rusakula är en klassisk utsiktpunkt där man vid gynnsamt väder kan se höga byggnader i Köping, 58 kilometer bort och även en bit in i Östergötland. Dessutom syns 14 olika kyrktorn i landskapet. Rusakulan, belägen bland Närkes blå berg, lär ha sitt namn efter en soldat kallad Rus, vilken här brände sitt brännvin. En suput, sa många. En drömmare, sa andra. Hans tankar kretsade ständigt kring den ungdoms älskade, som en gång övergett honom, men som han varje dag väntade skulle komma tillbaka. Det stod alltid en bukett ängsblommor på bordet i kammaren. Han kallade den brudbuketten. Varje dag tänkte han: "Innan de däringa blommera dör ä ho allt kommen," och blommorna vissnade. Sorligt men fint. Att stå på Rusakulan för drygt 9000 år hade inneburit en utsikt över ett hav vars andra strand låg någonstans en bit in i Ryssland. Den senaste inlandsisen lämnade Kilsbergen för omkring 10 000 år sedan. När isen smälte kom de väldiga mängderna smältvatten att fylla upp de lägre liggande delarna av Närke. Det hav som bildades fick namnet Yoldiahavet, och kom att täcka hela Mälardalen, Hjälmarsänkan och Närkeslätten. Man kan vandra till Rusakulan via Bergslagsleden, men man kan även köra ända fram med bil (som vi gjorde). Rusakulan är nämligen anpassad för rullstolsburna. Tummen upp!