Dream come true
Jag är ganska suddig i kanterna just nu. Därav tystnaden här. Men när man är suddig i kanterna är det ju bra att jobba proaktivt med skärpan. Så jag gör allt jag kan. För närvarande utanför bloggen. Men en sak vill jag mer än gärna dela med mig av. Jag blir alldeles lyckogråtig bara av att skriva detta. Sista veckan i juli kommer jag bo innanför murarna ovan. I Carcassonne. En av mina toppönskeresor. Jag flyger till Béziers och tar mig sedan till mitt drömcitadell. Sedan ska jag vältra mig i katarer, tempelriddar- och graallegender och gamla kyrkor i en hel vecka. Nörda ner mig rejält. Jag har beställt en hel hög nördböcker att förbereda mig med. Detta är - bredvid Sri Lanka-resan och Parishalvåret - det största jag har gjort för mig själv, tror jag. Bara för mig. Det är en drömuppfyllelse. Jag kan knappt vänta.
På landet-terapi
Det är lite mycket nu. Jag som ska fokusera på positiva saker här på bloggen har därför inte haft något material att blogga om. I fredags blev det helt enkelt lite för mycket och jag var alldeles suddig i kanterna. Efter tolv välbehövda timmars sömn reste jag därför till landet. Dygnet i Bergslagsskogen känns nu som en vecka. Jag har kramat på min familj, ätit familjemiddag, suttit vid poolen med en massa fina människor och ätit chips och druckit alkofri öl fram på småtimmarna, sovit i en husbil (!), haft mysfrukost men en bäbis och en hel drös vänner, ätit choklad med nötter i samma nämnda frukost, gått en kort men underbar morgonpromenad med min syrras schäfer som är som en ängel i päls, åkt på utfykt upp i Berglslagsbergen, sprungit (harkel, ok joggat varvat med gå-pauser) åtta kilometer i skogen, ätit skräpmat och skrattat och kramats och pratat viktigheter och roligheter och framtida förnöjelser. Jag kommer tillbaka till Öret med lite skarpare kanter. Kanske blir det lite tystare här en tid framöver. Måste hitta mitt fokus igen bara. Påminna mig om mina värderingar, mitt fokus och vikten av att jag ska vara jag. Och försöka att inse att jag inte kan oroa mig för alla andra situationer som jag ändå inte kan påverka. Lite så. Hur har niu haft det i helgen? Snälla fyll mitt kommentarsfält och berätta!
För EXAKT ett år sedan
...bloggade jag om syrénen, och hur mycket jag älskade den. Den hade under helgen blommat ut i Danderyd där jag då bodde. I år är syrénen lite efter. I alla fall. Dagen efter hamnade jag på sjukhus. Jag kom in akut med grova magsmärtor och var avsvimmad när jag ankom till akuten. Några dagar senare blev jag utskriven med den inte så farliga diagnosen körtelbuk och med ett recept kodein i handen. Då gick jag in på min arbetsplats, sa upp mig, åkte hem till Bergslagen och omvärderade det som var viktigt i livet. Några månader senare hade jag en lägenhet och ett jobb i Öret. Och idag, ett år senare är jag vad som känns som tusen erfarenheter rikare, friskare, starkare och lyckligare. Man vet aldrig hur livet sväger och kör. Det är läskigt men också spännande. Livet.
Att få en tankeställare på fredagseftermiddagen
Earth Hour
Jag har inte alltid observerat Earth Hour. Något år har jag glömt det, ett annat var jag på restaurang (fast då släckte de ner på restaurangen - Wongs var det faktiskt). I år - då mitt nyårslöfte var att spara mer på naturen och våra resurser - kändes det dock helt rätt. Jag ska villigt erkänna att datorn fick stanna på, men istället kompenserade jag med att köra Earth "Hour" redan från sjuhugget. Det var riktigt mysigt, och även om det är en mycket liten handling så kändes det stort. Det handlar ju om att skapa medvetenhet. Jag såg att Eiffeltornet, Kungliga Slottet i Stockholm och Sydneys operahus var nedsläckta, bland annat. Släckte ni ned?
New routine / proaktivitet
Jag har börjat med en ny kvällsrutin. Jag dricker en kopp kamomillte medan jag ligger på spikmattan. Spikmattan har hängt med ett tag men teet är nytt. Jag vet inte om det är placebo men jag tycker mig sova bättre av denna nya rutin. Och egentligen spelar det ju ingen roll om det är placebo eller inte, så länge det fungerar. Denna rutin, blutsaft (kanske?), träning, och ljuset har faktiskt lindrat den där tröttheten. Skönt. Kan nog bli bra, det här.
Nuet
Jag har lovat mig själv att leva mer i nuet. Jag är så fantastiskt, utomordentligt dålig på det, nämligen. Mitt-i-veckan-lyx (det överanvända andra ordet skippar vi för nu) är ett mycket bra sätt att uppnå detta. Med att leva i nuet. Igår njöt jag av det. Jag hade sällskap i köket, vilket alltid är trevligt. Nej, nu ljög jag. Jag hatar att dela köket med någon - jag vill laga mat själv. Att något sitter bredvid gillar jag, men inte att laga mat MED någon. Jag vill göra själv. Något jag ärvt av min far, tror jag bestämt. I alla fall. Nu hade jag sällskap, och det i sig är ju trevligt. Dessutom gjorde vi en rätt var, så det gick ju hur bra som helst. Till varmrätt fick vi min daal och till dessert blev det kladdkaka pimpad med lite extra havssalt och serverad med frukt- och bärsallad och vispad grädde. När jag följt mitt sällskap hem gick jag hem till mig och hade hemmaspa och avslutade det hela med att ligga på spikmattan och läsa bloggar med en kopp Clippers kamomillte. Jag tycker att det var ett mycket bra försök till det här med nuet. Nu vet jag ju att vardagslyxa (där kom det) inte är samma sak som att leva i nuet, men för mig som oftast kör på med matlådor, träning och planering i arbetsveckorna är det en bra bit på vägen. Vad säger ni, hur gör ni?
Reblogging: Paris / Hur långt jag har kommit
I går var jag inne på Christines blogg och fick sådant Parissug. Så jag gick in på "Jenny i Paris"-kategorin på min egen blogg och började läsa. Snart hittade jag inlägget nedan. Valborg 2010. Snart tre år sedan. Tre tankar kom. Åh, vad bra och bekymmerslöst jag hade det i Paris. Åh, vad jag saknar det. Och åh, vad långt jag har kommit sedan dess. Det märks ganska tydligt att jag fick feeling på slutet av inlägget och blev lite privat. Alla - inklusive jag själv - blev nog lite förvånade över detta. Det har inte direkt hänt varken före eller efter. Jag var så trasig och skör när jag kom till Paris. Och Paris läkte mig, gjorde mig starkare. Jag kommer alltid vara tacksam Paris för detta. Jag fick leka av mig, jag fick ha lite småromanser och känna mig uppskattad, något jag inte hade fått känna på mycket, mycket länge. Jag blev stärkt i att jag kunde lära mig nya saker (franska), jag träffade vänner för livet och framförallt: jag blev jag igen. Så fint. Här kommer (det lite förkortade men ändå jättelånga) inlägget igen:
Valborg började här klockan tio i går morse:
Det skulle firas med champagnefrukost!
Vi adopterade en aussi och en dansk som för dagen var hobbysvenskar.
Billig skit (mitt) möter bra skit (Andreas och Mettes).
Sen blev Jenny Lina Carlsdotter kissnödig i vanlig ordning, så det blev Louvren och deras toaletter, och när vi gick tillbaka mötte vi helt otippat...
...vår klassis Alexej!
Sen blev vi lite fler svenskar.
Då kom spansk TV och ville filma oss. Så så fick det bli. Vi fick prata spanska in i kameran. Jag fick ett litet solo-apperance då kameramannen av någon anledningen verkade finna mig intressant.
Sen bar det av till Citén. Där skulle det ätas sillalunch!
Fransk sill. Jag var tveksam. Och höll mig till Abbas.
Sen kom Isabelle, Alejandro och Leo från min klass, och då spelades det kubb! Mitt lag vann, naturligtvis!
När jag hade kört en omgång tröttnade jag lite och mös på filtarna istället. Det sjöngs bland annat Spice Girls och vårvisor.
Sen var det dags att packa ihop.
För vi skulle till svenskhuset där...
Svenska kören sjöng så fint!
Alla kramade sina hjärtevänner uppfyllda av den fina skönsången. Så jag fick vara med och dela på kärleken mellan Andreas och Mette en stund. Fint.
Svenskhuset överhuvud Vivianne höll tal.
Det gjorde Malena också.
Sen klassisk brasa, såklart!
Många svenskar var närvarande. Och några andra som fick vara med ändå.
Efter att ha minglat lite satt vi på marken och pratade och hade urtrevligt i vad som kändes som timmar. Jag hade så jädrans trevligt. Alla i citén är studenter eller doktorander och har så mycket intressant att komma med. Jag fick veta saker som att flugor kan manipuleras till att bli homosexuella, överviktiga och kokainmissbrukare, till exempel. Här är jag JAG. Utan bihang, utan en relation till någon annan. Jag är inte någons flickvän, granne, dotter eller syster. Jag är JAG. Och människor vill höra vad jag har att säga. Och de tycker om mig. Och de säger det till mig - fast vi inte känner varandra så bra (än). Och jag får komplimanger. Hela tiden. Allt som jag brukar göra mot andra kommer tillbaka till mig här i Paris. Paris har varit vänligt mot mig ända sen jag kom hit. När jag kom till Paris var jag, även om det inte var så illa som i början, en liten nedbruten ledsen flicka. Nu är jag en framåt, glad, social, trevlig tjej. Igen. Jag är mig själv igen. Jag VET vem jag är igen.
Jag är Jenny Lina Carlsdotter. Jenny Lina Carlsdotter älskar att träffa nya människor. Jenny Lina Carlsdotter pratar mycket, men det är för de som umgås med henne någonting POSITIVT. Hon ska inte vara tyst, för det är inte hennes personlighet. Jenny Lina Carlsdotter är genuint intresserad av andra människor, och delar därför med sig mycket av sig själv för att få samma sak tillbaka. Jenny Lina Carlsdotter är alltid väldigt PK, förutom i väldigt nära vänners sällskap och om hon tagit något glas för mycket. Jenny Lina Carlsdotter älskar tillställningar. Och Monet. Och Cola Zero. Och sina vänner. Och att träffa nya människor. Jenny Lina Carlsdotter tycker inte att det är töntigt att visa känslor, och kan därför gråta, skratta och visa rädsla, även om hon inte känner människorna så bra. För hon skäms inte för den hon är. Jenny Lina Carlsdotter älskar sig själv. ÄNTLIGEN. Paris, jag älskar dig och allt du gett mig. Du gav mig mitt liv tillbaka och för det kommer jag dig alltid vara dig tacksam. Paris, du kommer alltid finnas djupt inne i mitt hjärta. TACK PARIS.
Det skulle firas med champagnefrukost!
Vi adopterade en aussi och en dansk som för dagen var hobbysvenskar.
Billig skit (mitt) möter bra skit (Andreas och Mettes).
Sen blev Jenny Lina Carlsdotter kissnödig i vanlig ordning, så det blev Louvren och deras toaletter, och när vi gick tillbaka mötte vi helt otippat...
...vår klassis Alexej!
Sen blev vi lite fler svenskar.
Då kom spansk TV och ville filma oss. Så så fick det bli. Vi fick prata spanska in i kameran. Jag fick ett litet solo-apperance då kameramannen av någon anledningen verkade finna mig intressant.
Sen bar det av till Citén. Där skulle det ätas sillalunch!
Fransk sill. Jag var tveksam. Och höll mig till Abbas.
Sen kom Isabelle, Alejandro och Leo från min klass, och då spelades det kubb! Mitt lag vann, naturligtvis!
När jag hade kört en omgång tröttnade jag lite och mös på filtarna istället. Det sjöngs bland annat Spice Girls och vårvisor.
Sen var det dags att packa ihop.
För vi skulle till svenskhuset där...
Svenska kören sjöng så fint!
Alla kramade sina hjärtevänner uppfyllda av den fina skönsången. Så jag fick vara med och dela på kärleken mellan Andreas och Mette en stund. Fint.
Svenskhuset överhuvud Vivianne höll tal.
Det gjorde Malena också.
Sen klassisk brasa, såklart!
Många svenskar var närvarande. Och några andra som fick vara med ändå.
Efter att ha minglat lite satt vi på marken och pratade och hade urtrevligt i vad som kändes som timmar. Jag hade så jädrans trevligt. Alla i citén är studenter eller doktorander och har så mycket intressant att komma med. Jag fick veta saker som att flugor kan manipuleras till att bli homosexuella, överviktiga och kokainmissbrukare, till exempel. Här är jag JAG. Utan bihang, utan en relation till någon annan. Jag är inte någons flickvän, granne, dotter eller syster. Jag är JAG. Och människor vill höra vad jag har att säga. Och de tycker om mig. Och de säger det till mig - fast vi inte känner varandra så bra (än). Och jag får komplimanger. Hela tiden. Allt som jag brukar göra mot andra kommer tillbaka till mig här i Paris. Paris har varit vänligt mot mig ända sen jag kom hit. När jag kom till Paris var jag, även om det inte var så illa som i början, en liten nedbruten ledsen flicka. Nu är jag en framåt, glad, social, trevlig tjej. Igen. Jag är mig själv igen. Jag VET vem jag är igen.
Jag är Jenny Lina Carlsdotter. Jenny Lina Carlsdotter älskar att träffa nya människor. Jenny Lina Carlsdotter pratar mycket, men det är för de som umgås med henne någonting POSITIVT. Hon ska inte vara tyst, för det är inte hennes personlighet. Jenny Lina Carlsdotter är genuint intresserad av andra människor, och delar därför med sig mycket av sig själv för att få samma sak tillbaka. Jenny Lina Carlsdotter är alltid väldigt PK, förutom i väldigt nära vänners sällskap och om hon tagit något glas för mycket. Jenny Lina Carlsdotter älskar tillställningar. Och Monet. Och Cola Zero. Och sina vänner. Och att träffa nya människor. Jenny Lina Carlsdotter tycker inte att det är töntigt att visa känslor, och kan därför gråta, skratta och visa rädsla, även om hon inte känner människorna så bra. För hon skäms inte för den hon är. Jenny Lina Carlsdotter älskar sig själv. ÄNTLIGEN. Paris, jag älskar dig och allt du gett mig. Du gav mig mitt liv tillbaka och för det kommer jag dig alltid vara dig tacksam. Paris, du kommer alltid finnas djupt inne i mitt hjärta. TACK PARIS.
#dethärärmittland
Född i Sverige. Mormor invandrade från Schweiz efter andra världskriget. Är stolt att bo i ett land som har SVENSKA medborgare av olika bakgrund, religion, kultur och etnicitet. Alla svenskar, på samma villkor. Alla lika, alla olika.
Hälsohösten 2012 - framstegsrapport
För två och en halv månad sedan skrev jag om Hälsohösten 2012. Hur har det gått då? HUR bra som helst. Jag fick då kommentarer som var peppande och kommentar om att jag hade för strama tyglar. Men det har varit lätt. Jag har inte ätit godis sedan i somras (utom mörk choklad och någon dessert här och där), jag har inte ätit vete och hållt mig borta från gluten. Och haft ont i magen typ EN gång. Och inte saknat det där som gör att jag får ont i magen ett enda dugg. Jag har provat ut nya skor som passar mina fötter och min kropp. Jag har börjat gå hos sjukgymnast och tränar mer. Ikväll brände jag av en kilometer i bassängen och imorrn startar jag dagen med yoga 07.00. Jag mår bra av detta! Nu kör vi vidare på detta ända in i julaftonskaklet. Då kan det hända att det slinker ner en och annan pepparkaka, vörtbrödbit och julgodis. Hur har det gått för er? I alla fall: heja oss!
Mitt hem
Jag har nu bott i min lägenhet i elva dagar. Känns redan som hemma. Jag trivs. Det är ännu lite tomt (att flytta från en Stockholmsetta till 83 kvadrat resulterar ju ofta i det) men jag vet att jag kommer att fylla upp det med fina saker vad det lider. Det är så fint här. Fina hus, fina lägeheter och - hittills - fina grannar. Det är lugnt och tyst och det var varmt i lägenheten. Det är på rätt sida av stan när jag promenerar till jobbet och det ligger ändå så centralt att det tar ett par minuter (eller mindre) till shopping, bio, restauranger och klubbar. Det är perfekt. Det är hemma!
Sanningen
Foto: Angelica Persson
Nu är det dags för sanningen. Inte för att jag ljugit innan. Men det här vakuumet. Det har jag inte delgett er om. Så här är det. Efter min sjukhusvistelse i maj följde sjukskrivning, lite semester och sedan arbetslöshet. Självvald arbetslöshet. Sedan en period av tankar om framtiden, värderingar och vad som är viktigt i livet. I mitt liv. Sedan en period av arbetssökande, intervjuer och jobberbjudanden. Sedan valet. Jag har gjort valet. Jag lämnar Stockholm och mitt jobb inom internationella relationer för ett jobb i Örebro inom svensk förvaltning. Jag flyttar till Bergslagen. Till Örebro - Öret. Redan nästa måndag börjar jag jobba på min nya arbetsplats. Sådär. Nu vet ni. Efter en ganska turbulent försommar - både känslomässigt och hälsomässigt - känner jag nu att jag hittat hem. Det ska bli spännande, detta. Så om någon har några leads på lägenheter i Örebro går det väldigt bra att kontakta mig (jen_carlsdotter (a) hotmail.com). Hurra!
Hälsohösten 2012
Jag bestämde mig för ett tag sedan att bli proaktiv när det gäller min hälsa. Jag har de senaste åren haft som mål att bli starkare, piggare och friskare. Jag opererade för två år sedan bort halsmandlarna. Det var ett steg. Jag började lyssna på min kropp, slutade väga mig, slutade älta, motionerade mer. Jag började för några år sedan äta laktosfritt och jag slutade nästan helt använda smink till vardags. Små och stora saker som hjälpte mig att få ett hälsosammare liv och en starkare, piggare kropp. Under hösten 2012 kommer jag bli ännu starkare och piggare, har jag bestämt. Jag har sedan några veckor nästan helt slutat med mjöl. Jag tror nämligen att jag är vete/glutenkänslig. Min mage är inte lika uppblåst och jag mår bättre. Jag har - även om jag tycker det är skitfult - köpt en ryggsäck för att underlätta för min värk. Dessutom har jag konsulterat min vän som är sjukgymnast och personlig tränare om hur jag själv kan träna och rehaba min rygg och nacke för att stärka upp den (jag går sedan tidigare i behandlinbg hos en naprapat). Jag ska provträna med honom framöver för att se hur jag använder musklerna och vad jag kan förbättra. Jag har slutat med godis, glass och kakor - detta för att bli piggare och arbeta bort mitt kopiösa sockerberoende. Jag ska återvända till gymmet igen. Jag körde ju med hemmaträning men har insett att mina muskler behöver mer träning för att bli starkare och sluta värka. Jag har dragit ner på mitt alkoholintag - som förvisso inte alls var stort innan, men det finns alltid rum för förbättring. Jag ska inhandla nya träningsskor som jag ska prova ut ordentligt och om det behövs återuppta användingen av inlägg. Ja, lite så. Jag kommer emellertid inte att förneka mig själv njutningar. Men för att må bättre och undvika sådana där vidriga värkdagar, huvudvärkdagar, illamående- och uppsvälldadagar och trött-så-jag-inte-orkar-leva-dagar kommer jag att försöka hålla mig till detta. Är ni med?
(Inspo HÄR).
Life
Livet
Jag har tillbringat flera timmar i solstolen. Inlett andra dagen utan huvudvärk efter nära på tjugo dagar med. Läst många, många kapitel i Game of Thrones. Ätit både frukost och lunch ute i trädgården. Gosat med katten. Vilat en stund på spikmattan. John Mayers senaste väller ur högtalarna. Snart ska jag göra mig lite fin och plocka ihop en hel armé av frukt och grönsaker och bege mig till vännen. Där andra vänner väntar med en hel armé av andra födoämnen som tillsammas med varandra och gott somrigt rosévin får utgöra vår middag. Ibland känns livet så fjäderlätt och barnsligt lyckligt. Speciellt efter dagar av onda tankar, ont huvud och hemskt väder. Jag känner att jag lever igen och sommaren med mig. Hurra!
/Nöjd tjej 83
Att se saker
Sedan jag kom till Bergslagen har jag varit mycket mer medveten om världen runt omkring mig. Jag stannar upp och ser saker (till många i min närhets förtret vill jag ofta också stanna och fota det jag ser). Jag hoppas att denna egenskap stannar hos mig nu. Att jag inte låter stress och vardag ta över så att jag missar syner som den ovan. En sådan vacker himmel. När jag pluggade i Lund gav en kursare mig ett råd. Han tyckte att jag var för stressad (redan då, alltså) och tyckte att jag skulle börja gå dit jag skulle, så att jag kunde supa in omgivningarna. Detta skulle minska min stressnivå och göra att jag uppskattade världen omkring mig. Jag försökte, men någonstans på vägen från då till nu tappade jag det lite grann. Nu ska jag fokusera på det igen. Man vill ju inte missa något, ju. Eller stressa ihjäl sig.
Titta! (Vad människan kan, om hon bara vill. Och får stöd).
Jag har just gråtit floder. Titta, vad människan är kapabel till om hon bara vill. Mamma, älskade mamma: titta vad yogan kan göra!
En smula suddig
Jag har på senaste tiden känt mig lite suddig. Jag har flugit från grej till grej, stressat och hetsigt. Jag har haft alldeles för mycket på min tallrik. Jag har många timmar minus på sömnkontot och träningskontot och jag har stressat alldeles för mycket. Jag har dessutom haft lite problem med hälsan. Inget jag kan påverka, men kanske borde vila lite extra på grund av. Dessutom har jag i privatlivet upplevt energitjuvar och stressmoment. Därför har aldrig en minisemester varit så efterlängtad som min uppkommande. Jag har tagit två dagar ledigt och ska med familj och släkt tillbringa påsken på lantstället. Jag ska träna massor, sova massor, läsa massor, vila massor, kramas och mysa massor och leva och fokusera lite mer på MIG. Så jag slutar vara suddig. När jag kommer tillbaka nästa vecka hoppas jag på knivstark skärpa. Så länge kör jag ett sista rejs idag och längtar till morgondagen.
A better self: en kvartalsrapport
Ha kul, våga mer och inte kompromissa med mig själv, till exempel.
Jag gjorde ju upp en liten lista för mål under 2012. Jag har följt och förbättrat alla punkter. Utom en. Det där med avslappning är svårt, alltså. Därför är påsken och helgen efter detta vigd åt resor för vilka huvudsyftet är avslappning. Kanske inte så roligt att blogga om, med roligt för själen, så att säga.
Lycka
Sol, syrra och sightseeing i Uppsala gjorde mig i helgen lycklig
Jag är fortfarande varm i själen efter min Uppsalahelg. Att få hänga med en av de personer jag älskar mest på denna jord, att äta och dricka gott, att sitta solen länge, länge, att få Anno-chock, att få prata om viktigheter, att få vara sig själv, att få vila och bara vara.
I går fick en av mina bästa vänner den mest bedårande sonen. Jag stog mitt på Odenplan när jag fick mms:et och det var den enda anledningen till att jag inte skrek rätt ut och hoppade upp och ner av lycka.
Idag får jag träffa tre av mina "syrror", en av dem på besök från Amerikatt (med en bebis i magen), en nyss hitflyttad från Luxenbourg. Ren och skär lycka.
I måndags frågade min franskalärarinna mig om vi inte skulle ta en Laduréefika tillammans efter klassen någon gång. Jag - som alltid ser upp något oerhört till alla mina lärare/ledare/instruktörer - blev alldeles fnittrig och glad. Och kände mig väldigt speciell. Klart jag vill!
Till helgen blir det minusgrader och mina stövlar har spruckit (igen) i dragkedjan. Igår hittade jag ett par Tod's-stövlar i det finaste, mjukaste, italienska lädret för en femhunka på en "allt ska bort"-utförsäljning på Östermalm. Jag log, betalade och sparade cirka 6000 riksdaler.
Både hög och lågt, stort och litet. Men dessa saker gör mig lycklig idag.
