Orientering, faktiskt

 
Vad var det nu äventyret i går gick ut på? Jo, jag åkte rakt ut i skogen - Lockhyttan - till en gammal hästhage. Där tillbringade jag fem timmar. På vad? Jo, en orienteringstävling. Väldigt otippat, kan man tycka. Det närmaste jag har kommit orientering var HÄR, och så när ett par orienterare tränade med mitt löplag när jag som tonåring löptävlade. Denna tävling hade 3500 tävlande, elitseriedeltävling och vad jag tror de kallade "VM-test". Jag kände mig helt lost hela dagen, för jag fattade ju inte tugget. Man brukar ju säga att orienterare är lite speciella. Och det är de nog. Speciellt trevliga. Det var hemskt kul detta. Vad gjorde jag då? Jo, jag jobbade ideellt. Jag satt i mål och såg till att alla elitorienterare stämplade ut sig. Och fick se personer som Thierry Gueorgiou och Simone Niggli - som jag innan inte hade en aning om vilka de var - som  tydligen är en big deal. Då kom han som hade rekryterat mig att arbeta och viskade i mitt öra att det där är elitens elit (han är ju inte så pjåkig själv) och jag stirrade och försökte känna det stora. Det är för övrigt high tech nu med orientering. De tävlande har en platta som ser ut som en förlängning av pekringret som de sticker in i en mackapär vid varje kontroll. När de stämplade ut hos mig fick jag se deras info på en dataskärm och då kom det ut ett kvitto med alla delsträcktider och övrig info. Inte direkt som de där stämpelpappren man hade på orienteringen i skolan, inte. Sedan fick jag en behandling av landslagets favoritmassör (en av de största anledningarna till att jag ställde upp, allt för att få bli smärtfri), fick stå i den längsta bajamajakön jag sett (Göteborgsvarvet inräknat) och köpte lotter KFUM:s brödlotteri utan vinst. En mycket annorlunda, mycket intressant dag. Sedan åkte jag hem och dog pollenallergidöden i soffan. En dag i friska (pollenstinna) luften gör en så trött att man får gå och lägga sig vid tiohugget, kan jag meddela. En fin dag, i alla fall.
 

En bra start

 
Ellinor har sett bilderna på min blogg från mina promenader i naturreservatet, så hon var inte sen att tacka ja på en promenad där i morse. Efter några koppar kaffe och te och några snabba Finn crisp tog vi oss ut på en redig promenad. I två timmar promenerade vi. Mot slutet kom solen ut och gjorde oss sällskap och för första gången i år kände vi hur den värmde. Så underbart! En bra start på dagen, onekligen. 
 
 

Plus och minus med dagens morgonträning

 
På pluskontot: kunde vara på gymmet i hela två timmar, då jag kom vid 7.00 och tog ut friskvårdtimme mellan 8.00 och 9.00. Hade en kollega som PT och fick råd om både "vanlig" träning och rehabträning för min rygg. Fick energi inför dagen. Klarade mycket mer än vad jag själv trodde (tack, PT-kollegan!).
 
På minuskontot: glömde hårborste och BH. Fick gå med fingerkammat hår (tur att jag inte glömde balsam) och gjorde en desperat deo-sanering av den svettiga sport-BH:n i ett försök att dekontaminera den. Jag hade nämligen en tunn silkestopp att ha på mig idag. Inte läge att gå BH-lös.
 
 

Nu jädrar!

 
Nu ni, nu ska det bli andra bullar här. Nu blir det en kur med blutsaft för extra järn och B-vitamin för fröken Carlsdotter. Det ska om planen går som förväntat ta bort tröttheten. Som i och för sig eventuellt visat sig vara början till en förkylning som har flyttat in i min näsa och hals, men det skadar inte att köra ändå. Nu jädrar i min lilla låda ska här piggas på, förstår ni. Är ni med mig?
 

En (oväntad) ny upplevelse

 
När jag i går steg ut från min franskaklass fick blev jag i telefonen erbjuden att följa med på volleyboll av min syrras svåger. Han var dessutom bara runt hörnet och erbjöd sig att komma och hämta mig. Sagt och gjort. Kvällen tillbringades därför (helt otippat) inte i soffan med fotboll - utan på läktaren med Bergslagsderby i Elitserien i volleyboll. Min hemort (som faktiskt vann Elitserien förra året) mötte Öret. Och vann med tre raka set. Jag har aldrig tidigare varit på volleyboll (handboll är ju min sport préféré) och var minst sagt en novis på regelverk. Som tur var hade jag en fin värd som förklarade allt. En oväntad, mycket trevlig kväll. Man ska göra nya saker ibland, och vidga sina vyer lite! Tack, Henkan.
 
 

CXWORX

 
På inrådan av Ellinor brände jag av ett lunchpass - CXWORX - idag. Ett halvtimmes pass som väldigt intensivt fokuserar på coreområdet. Jag tränar detta för att stärka upp min rygg som ju varit så ond det senaste året. Och man kan säga att det märktes ganska tydligt att jag just dragit mig för sådan här träning det senaste året. På grund av värk. En ond cirkel. Det som dock var positivt var att man också märkte att jag istället tränat andra saker. Som rumpa och lår, till exempel. Jag hade en mycket schizofren ork, så att säga. Men två tummar upp ändå, detta kommer att hjälpa en smärtis som mig. Tack för tipset, Ellinor!
 

Och träningen går bra

Klockan 07.00 i morse drog jag igång dagen med ett yogapass. Imorrn startar jag dagen med ett gympass. Det är lite ironiskt, faktiskt. Jag har gått från att vara en ensamtränare till att älska det här med att gå och träna med någon (min kollega, som har varit med på nästan alla tillfällen). För nu ska hon sluta och flytta till Stockholm. Typiskt. Men träningen går bra. Jag kanske kan ragga upp någon ny att träna med? Kanske rent av ragga? Kan man göra det på gymmet eller är det lökigt? Herregud, vad spretig jag är idag... Vi tar kväller.
 
 

Efter nytta kommer nöje!

 
Andra zumbapasset idag. Gjorde det en med kollega. Ledaren sa att detta passet (som var nytt) var mycket hårdare och tuffare än det förra, och flera deltagare verkade hålla med. Jag konstaterar nöjt att jag nog inte är så otränad som jag trodde. Hurra! Det firar jag med pannkisar och chatt med en vän i LA på Viber. Hon har nyss kommit hem från Hawaii. Åh, om man kunde teleportera sig genom den där chatten.... I alla fall. Träningen känns jättekul och jag känner mig peppad på att prova nya saker. Det känns roligt. Det var länge sedan jag kände att gruppass var roligt, så nu passar jag på. Nästa sak jag tänkte prova är Body Balance. Mitt gym kör på Les Mills-konceptet. Jag har provat Body Balance förrut när jag tränade på Forum i Malmö. Jag har för mig att jag gillade det. Vad är er erfarenhet, bra eller anus?
 

Zumba

 
Jag har velat prova zumba hur länge som helst, men det har av olika anledningar inte blivit av. Då jag under hösten inte tränat lika hårt som jag vanligtvis gör - och att jag sedan min supermegamagsjuka inte tränat knappt alls - trodde jag att jag skulle avlida halvvägs igenom passet idag. För idag provade jag zumba för första gången. Jag avled inte. Det gick istället hur bra som helst (fast jag vet ju inte hur det kommer kännas i morgon än, dock). Det var verkligen peppen jag behövde. Jag har inte tränat gruppass på väldigt länge. Jag blev ett tag väldigt trött på det överpeppiga skrikandet som ofta förekommer på gruppass och över gav det därför för ensamträning. Och lite yoga då. Idag känner jag att det går bra igen. Men det är tur att jag har så mycket gruppträning i ryggen - och att jag är föredetta dansare. För här gick vi inte igenom något inte, det var pang på! Danssteg, aerobicsliknande steg och koreografi efter koreografi. Absolut inget för nybörjare. Det kanske finns olika nivåer på zumba (det gör det säkerligen) men där jag tränar är det bara zumba kort och gott. Zumba får i alla fall två tummar upp av mig och jag är tillbaka nästa vecka! Däremellan kör vi som under hösten simning och yoga. Lite senare när jag kommit in i det igen blir det gymmet - och något som kallas Russian Circle med tjejerna på jobbet. Låter hur jobbigt som helst. Gött,
 
 

Winter wonderland

 
I går hade jag och en kollega bokat in en dejt strax efter lunchtid. Vi tog ut våran friskvårdstimme genom att snöra på oss träningspjucksen och bränna av en timme i skogen i ett riktigt winter wonderland. Och just igår passade det perfekt, för mitt i sista-veckan-före-jul-hetsen dog internet och alla våra system. Vi KUNDE inte jobba. Och lagom till att vi var tillbaka fungerade det igen. Divine intervention? Kanske ett litet julmirakel. I vilket fall som helst gav det mig massor med energi och jag är nu mer än redo att möta den sista arbetsdagen innan mys, mat, godis och samkväm. Nu kör vi!
 

Friskvård, del II

Ja, och på min nya arbetsplats har vi även tillgång till diverse hälsorelaterad personal, så som psykolog, barnmorska, sjuksköterska och sjukgymnast. Den sistnämnde träffade jag i dag. Och fick behandling. Gratis. På arbetstid. Han undersökte mig grundligt, gav TNS, masserade och justerade kotorna. Om en vecka ska vi ses igen. Då ska han efter behandlingen följa med till mitt kontor för att se till att jag sitter och står rätt när jag arbetar. Sedan ska vi ta en vända i gymmet också för att se till att jag tränar rätt. Ja ni hör ju. Hurra, jippi och hallejulja för svenska arbetsplatser. Fortsätter det så här kommer jag ju aldig arbeta för en utländsk arbetsgivare igen. Kanske är jag fri smärtplåsterna lagom till jul. Hurra igen.
 
 

Friskvård

 
På min nya arbetsplats satsar de verkligen på de anställdas välbefinnande. Vi får gratis gymkort som inkluderar en massa roliga pass, vi får simma gratis en dag i veckan och vi har en timmas friskvårdstimme. Jag slog till på stort och kombinerade både friskvårdtimme och simtillfälle på en och samma gång med att riva av en kilometer i bassängen igår. Mjukstart. Nästa gång ökar vi på distanserna. Jag pratade med Anna om mina krämpor här om dagen (hon är ju arbetsterapeut) och vi kom fram till att simning och core var det bästa för min kropp. Jag tänker mig yoga och stryketräning också sedan, och att fokusera på "coreområdet" i dessa träningsformer. Sedan kanske annan träning som inte just fokuserar på krämporna, som löpning. I alla fall, hurra för arbetsplatser med hälsofokus!
 

Motivationen, motionen och (halv)maran

Jag idag efter mitt pass. Svettig och nöjd.
 
De senaste fyra gångerna jag har tagit milen har jag slagit mitt eget rekord. Idag slog jag inte totaltiden, men däremot sa någon känd atlet till mig i lurarna att jag sprungit min snabbaste mile någonsin. Najs. Ja, jag springer nämligen med Nike+-appen. Sjukt bra. Varje kilometer får jag veta vilken medelhastighet jag har, i slutet på mitt pass (som är ca 10,8 km) peppar de mig att jag snart är framme och varje gång jag är klar berättar de för mig vilka rekord jag slagit. Sjukt bra för motivationen, har jag märkt. Jag är inte på något vis där jag var i mina tävlingsdagar (då var jag ju typ 15 år yngre än vad jag är nu), men jag blir bättre och bättre. Efter min sjukdom och sjukhusvistelsen kändes det som om jag började på noll, och nu är jag uppe i 4.4 min på min snabbaste kilometer. Inte beundrandsvärt på något sätt, och vad min minst snabba kilometertid är kanske vi inte ska prata om, men det känns som om jag är på gång igen. Det är en härlig känsla. Jag har en svag tanke och förhoppning om en halvmara nästa år. Vi får se...
 
 

Hej helg!

Jag inleder helgen med lite motion. Blir nog ett styrkepass också. Jag har legat lite på latsidan när det kommer till det på senaste tiden... Trevlig lördag, gott folk!


Tre nyckelkomponenter

Pappa Carl, pizza och EM. Det var nyckelkomponenterna i min kväll. Och så bonuskomponenten beasås. Fast en bättre bonus hade ju varit en vinst, förstås...


Back on track















Precis dagen före jag åkte in på sjukan hade jag ju ett så underbart pass i skogen. Det kändes så skönt att kroppen var stark igen. Tänk, på bara lite drygt två veckor raserade allt det där. När jag precis hade kommit till Bergslagen var jag helt slut och svimfärdig bara efter någon kilometer. Dessutom sov jag sjukt mycket. Från tidig kväll till förmiddagen nästa dag och dessutom små tupplurar på dagen. Idag vaknade jag av mig själv tidigt (hurra!) och sedan träffade jag upp vännen och hennes kicka för en lång, rask promenad i naturen. Det var underbart att röra ordentligt på sig igen, och känna att man verkligen orkar. Turen var på knappa milen allt som allt och det var perfekt för mig. Vi hade både sol, regn och moln på vår tur och en massa att prata om. Perfekt förstapass efter allt tok.


Het dejt



I går hade jag en het dejt. Jag gillade dejtobjektet före och efter dejten, men hatade det under. Objektet var backen ovan. Den var faktiskt mycket brantare och längre än vad den ser ut, så det så.  Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var mer än sketajobbigt. Vårens tokerier med sjukdomar och knas har gjort att min kondis är allt annat än bra. Jag har inte tränat hälften så mycket som jag egentligen vill. Men. Backen och jag. Vi har redan etablerat en hat/kärlekrelation. Och jag känner på mig att det kommer att bli ett långt förhållande. Jag bokar in en dejt redan till helgen. It's a keeper.


Personlig tränare för alla!



Min vän Johan (i mitten) har en företag som heter Mattias och Johan. De har kommit på den fenomenala idéen om personlig träning på nätet. Alla har inte råd med en personlig tränare, men gör man det på detta sättet kan nästan alla ha råd. Nu finns chansen till ännu lägre priser genom ett erbjudande hos letsdeal.se (som jag inte har provat, men jag gillar Groupon och detta verkar vara samma sak). För ynka 195 riksdaler får du 4 månaders träning online. Det vill säga ett personligt träningsprogram utvecklat efter dina önskemål och din nivå. Hur bra? Jag kan själv intyga att Johan har en mycket bra livs- och träningsfilosofi och bara på de tips och råd jag har fått av honom är jag övertygad om att han är en av Sveriges bästa PT:s.  KLICK, KLICK!

(Johan vet inte att jag gör detta, vill jag bara påpeka...)


SM-yra



Det rådde ju som sagt SM-yra i Uppsala i helgen. I 22 år har SM-finalen i bandy avgjorts på Studenternas IP i Uppsala. Finalen avgörs i en enda match och under helgen var det junior-, dam- och herrfinal. Den sistnämnda på söndagen. I år var det extra speciellt då det är sista gången Uppsala får ta emot alla bandyfirare. Nästa år spelas nämligen finalerna i Swedbank Arena i Solna istället. De två lagen som fick äran att avsluta den 22 år långa Uppsalatraditionen var SAIK och Villa. Vi hamnade mitt bland Villa-fansens SM-yra innan matchen. Ni som vet utgånget vet dock att de antagligen blev besvikna några timmar senare. Sandviken vann finalen. Vi var inte där, ska tilläggas. Men vi var på en av bruncherna! Det är (eller var, numera) en tradition att på förmiddagen på finaldagen för herrarna inmundiga brunch på stan. Varje hotell, restaurang, bar och pub bjuder på brunch och dryck. Vi gästade Clarions brucnh, där de lite mera officiella aktiviteterna ägde rum. Det var kul att uppleva. Nu får Uppsala säga adjö till dessa aktiviteter. Jag hoppas de får något annat istället.


Träning hemma



Jag har efter all sjukdom och allt strul äntligen kommit igång med träningen på allvar igen. Det gör mycket för orken, humöret och välmåendet. I går kväll körde jag ännu ett pass. Jag har emellertid inte hittat ett gym i Hufvudstaden än. Antingen har de inte vad jag vill ha, eller så kostar det alldeles för mycket. Så jag tränar hemma. När jag bodde i Bergslagen hade jag ju min syrra som PT, men jag mixade det med egenträning - något som ibland betydde hemmaträning. I Paris tränade jag också hemma (och i Jardin de Luxembourg). Så jag kör på samma strategi nu. Och det går bra! Jag tycker att det är skönast att använda sin egen kropps motstånd ändå - istället för diverse maskiner. Dessutom slipper jag åka fram och tillbaka och jag kan göra precis som jag vill. Det enda negativa är att jag inte har införskaffat högtalare till min laptop än - så musiken på Gym Carlsdotter är lite för låg. Har ni förresten några Spotifylistor för träning att bjuda på? Jag körde Linnéas igår. Nu vill jag ha mer. Hit me!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0