Jenny Lina Carlsdotter

Jag idag efter mitt pass. Svettig och nöjd.

 

De senaste fyra gångerna jag har tagit milen har jag slagit mitt eget rekord. Idag slog jag inte totaltiden, men däremot sa någon känd atlet till mig i lurarna att jag sprungit min snabbaste mile någonsin. Najs. Ja, jag springer nämligen med Nike+-appen. Sjukt bra. Varje kilometer får jag veta vilken medelhastighet jag har, i slutet på mitt pass (som är ca 10,8 km) peppar de mig att jag snart är framme och varje gång jag är klar berättar de för mig vilka rekord jag slagit. Sjukt bra för motivationen, har jag märkt. Jag är inte på något vis där jag var i mina tävlingsdagar (då var jag ju typ 15 år yngre än vad jag är nu), men jag blir bättre och bättre. Efter min sjukdom och sjukhusvistelsen kändes det som om jag började på noll, och nu är jag uppe i 4.4 min på min snabbaste kilometer. Inte beundrandsvärt på något sätt, och vad min minst snabba kilometertid är kanske vi inte ska prata om, men det känns som om jag är på gång igen. Det är en härlig känsla. Jag har en svag tanke och förhoppning om en halvmara nästa år. Vi får se...