Hem till gården
Jag måste bara dela med mig av den här bilden, tagen av min syster på hennes (rakade, hon är under exemutredning) schäfer och katt. De är så fina mot varandra, djuren på gården. Enja, schäfern, tar hand om både höns och lamm. Och katterna, uppenbarligen. Jag saknar att ha djur omkring mig varje dag. Min kisse, till exempel. Men det funkar ju inte riktigt i lägenhet. Jag vet att det snart blir tjatigt här på bloggen, men jag är så glad att jag kan komma ut på gården när jag vill och ta del av alla djuren, lugnet och lantluften. Och syrrans och alla andras sällskap på gården också, såklart. Fint.
Och hörrni. Ni glömmer väl inte min adventskalender?
Jag är Sveriges mest curlade trettioåring
Just nu ligger jag på kökssoffan under en filt och äter julkola, nyss hemkommen från julmarknaden som höll till på bilden ovan, på landet hos syrran. Men mer om det framgent. Det har gått upp något för mig. Jag är curlad. Trettio år och curlad. Jag vill dock påpeka att jag inte på något vis tar detta för givet, att jag då och då protesterar och att jag är otroligt tacksam för mina fina föräldrar. Jag har rest åt höger och vänster helg efter helg på sistone och har inte varit hemma på ett tag. När jag igår kväll äntrade föräldrahemmet hade de tappat upp ett bad åt mig. När jag hade badat färdigt stod maten - som jag hade fått bestämma - på bordet. Efter mys i sängen med På Spåret, Skavlan, skumtomtar och choklad med créme brûlée-smak lagade mamma lite av mina kläder (det var här mitt protesterande kom in, det finns ju faktiskt skräddare jag kan lämna in till) och sedan hoppade jag ner i den bäddade sängen. I morse när jag vaknade hade mamma och pappa åkt i väg, men det var dukat med min rävmugg, kaffe i termos och ett löskokt ägg inlindat i en handduk. Alltså, jag inser ju att jag är bortskämd. Men jag måste också säga: jag har världens finaste föräldrar. Älskar er, mammi och pappi!
Carlsdotterkväll
Torsdag betydde matlagning, middag och mys i soffan tillsammans med tokfrassen ovan, den andra Carlsdottern. En massa skratt, larv och jöns, men också serious talk, viktigheter och lite jobbiga sanningar. Jag är himla glad över att det finns två av oss. Carlsdöttrarna. Nu: fredag in i kaklet och Hufvudstadshäng.
Ont
Ja, då har vi styrketränat en hel helg. Sammanlagt har vi tillbringat 12 timmar i gymmet, och lärt oss att på rätt sätt göra knäböj, marklyft, militär- och bänkpress och massor av andra övningar. Jag hade som mest ont i går, vilket gjorde att gårdagens två pass gick sådär. I dag har jag dock så ont i biceps att jag inte kan räta på armen. Jag fick dränka armen i voltaren i morse bara för att kunna borsta tänderna. Det har gjort ont men det har också varit otroligt kul. Kul och lärorikt och dessutom väldigt mysigt att få tillbringa en hel helg med min lillasyster. Det är nog första gången vi tillbringar så mycket tid tillsammans, bara vi. Dessutom lyckades vi smita från lägret och trycka in en familjemiddag också. Bra helg!
En helg med mamma
Ja, här kommer redan ännu en helgrapport. Veckorna rullar på fort. Denna helgrapport är dock speciell. För den inkluderar min mamma. Jag vet att i stort sett alla tycker det, men jag har världens bästa mamma. Hon är så klok, vettig, omtänksam, osjälvisk och rolig. Med världens bästa tålamod när det kommer till mig (tro mig, det krävs om man ska leva nära mig). Och trots sin konservativa uppväxt har hon och min far alltid haft högt i tak och hög toleransnivå. Det fanns nästan inget vi inte vågade prata om hemma. Eller vågar prata om nu för den delen. Min mamma hade the talk med mina tjejkompisar när vi var små och de inte vågade fråga sina mammor. Bara en sådan sak. Cool, är vad hon är. Back on topic. Vi firade in helgen med champagne och snacks på Clarion.
Efter AW:n blev det bio. The Butler. Se den! Så bra. Men innan bion hann vi med en repa i saluhallen där det inhandlades grekiskt och sötsaker som vi efter bion smaskade på. Under gapskratt, ska tilläggas. Saganakin vi inhandlat smakade ungefär som en salt, seg hatt. Eller kofta. Inte så lyckat, kanske. Men det gick bra ändå.
Efter middag och mys i soffan däckade jag. Fredagströttheten, ni vet. Mamma sa att jag hade somnat i stort sett när jag lade huvudet på kudden. Jag håller med om den beskrivningen. När jag vaknade bjöd jag på helgfrukost. Det vankades scones!
När vi var mätta och belåtna var det dags att bege oss ut på stan. Örebro välkomnade oss ut med sin finaste höstskrud.
Ja och sedan var det redan dags att gå hem och duka igen. Lillsis och svåger kom på besök med en sen lunch.
Och lagom till att vi vilat bort den sena lunchen var det på't igen, som vi säger i Bergslagen. Det var dags att prova Brödernas Restaurang i saluhallen. Aborre, gös och två ljuvliga desserter blev det. Men mer om det framgent. Efter en liten avec var det dags att promenera hem i den krispiga kvällen. Ärsch, strunta i krispig. Det var svinkallt. Väl hemma bäddade vi ner oss i samma säng och såg The Station Agent på datorn. Se den med! Med bådas favrit Peter Dinklage. Mycket sevärd och fin, tycker vi.
Ja, som rapporterat handlade helgen mycket om mat. Söndagen brunch, till exempel. Bananpannkakor med mandel- och kokosmjöl, mandelmjölkssmoothie och hemgjord, mixad sylt sötad med dadlar. Och så grädde. Helglyx. Det var en så ruggig dag att det knappt var ljust vid lunchtid. Ruggigt men mysigt.
Efter brunchen tog vi bussen ut till Rynningeviken och Naturens Hus. Min mamma kan inte gå så bra just nu men när hon mår bättre ska vi promenera hela vägen ut och runt viken, bestämde vi. Den här gången nöjde vi oss med en liten lugn prommis ner till vattnet och en fika innan vi tog bussen hem igen. Och det var nog bra det för det var kallt! När vi var hemma hos mig för att hämta mammas väska innan jag lämnade henne vid bussen väpnade jag mig med raggisar, tjocktröja, dunisen, mössa och vantar. Men då var jag så nerkyld att det knappt hjälpte. Resten av eftermiddagen tillbringades under en filt i soffan. Och det var min helg det. Min helg med fina, underbara mamma. Som jag älskar henne. Till månen och tillbaka, minst.
På landet-söndag
Jag är ju mest en stadstjej. Helst stora städer. Men jag uppskattar att ibland hänga på landsbygden. Gillar lugnet, för en stund. Att känna mjuk djurppäls mellan fingrarna, att höra fågelkvittret och diverse andra djurläten, att känna dofterna. De naturliga dofterna. Därför är jag så glad att jag kan äta kakan och ha den. Bo i stan och hälsa på hos min syster på landet när jag känner för det. I söndags var en sådan dag. Dessutom kom en av mina allra bästa vänner och hennes lillkicka dit, och sedan kom föräldrarna och lite annat löst folk. En hel hög var vi där på gården. Det var arbetshelg på gården och det grävdes och krattades och bökades. Lillkickan älskade det. Och hjälpte till. Och så kollade vi på djuren. Får, katter, höns och hundar. Det var en fantastisk höstdag, och på eftermiddagen när det sprack upp blev det riktigt varmt. Innan jag begav mig hemåt blev jag dessutom serverad söndagsmiddag av min syrras svärisar och hela svärisfamiljen. Mycket trefvligt. Jag längtar redan tills nästa gång...
Jenny Lina Carlsdotters helg
I fredags var det ju många dagar. Internationella lärardagen, vodkadagen, djurens rättdagen, Fransiskusdagen och så den som fick mest plats: kanelbullens dag. Jag blev ärad med bröstcancerstöttande varianter av en kollega (och hemmabakade till förmiddagskaffet av en annan kollega, faktiskt).
Efter jobbet blev jag hämtad av svåger och skjutsad till föräldrahemmet. Min ömma moder hade plockat årets kanske sista trädgårdsblommor. Mycket fint, var det.
Nästan ögonblickligen efter att jag anlänt blev det något jag i stort sett alltid ägnar mig åt när jag kommer till föräldrahemmet: badkarsbad och kattgos. Jag, katten och överkastet matchade mäkta fint.
Då kom resten av familjen, och så var det dags för familjemiddag. Vi ärade vårt schweiziska arv och mumsade på raclette.
Nästa morgon var pappa Carl i Örebro och skrev tenta (!) så jag och mammi hade mysfrukost tillsammans i kökssoffan. Vi gjorde det vi ofta gör när jag är hemma: körde frågesporten i dagstidningens lördagsupplaga. Det gick sådär.
Kissen var med, givetvis. Jag får ofta inte ens gå på toa själv när jag är hemma. Hon älskar mig. Och jag henne!
Lördagen tillbringades på stan. Sedan tog vi med mat hem till mormor och käkade lunch med henne. Jag valde ICA:s sushi. Nja. Men trevligt hade vi!
Lördagen var regnig och grå. Efter lunchen tog det ut sin rätt och jag fick rejäl blykeps. Så jag tog en eftermiddagslur på föräldrarnas kökssoffa. Så himla gött. Och kissen var med, såklart.
När jag hade vilat klart var det dags för sexårskalas!
Sexåringen älskar Lego. Det syntes bland paketen, kan jag meddela. Jag har nog aldrig sett så mycket Lego. Det serverades till och med Legogodis. Vad han fick va mig? Jo, Lego, givetvis.
Sedan blev det tacomiddag och när sexåringen däckat blev det film i soffan. Och så sleepover i den skönaste extrasängen jag någonsin sovit i. Gudars, vad jag sov skönt.
Söndagens frulle intogs efter en tripp ut på landet. I min syrras soffa med hennes underbara schäfer smuttade jag på en mycket nyttig smoothie med vetegräs, spirulina, hampafrön och Gud vet allt. Enja fick lite gött, hon med.
Sedan blev det en dag på gården. Men mer om det framgent. Måste bara skryta om att jag körde lite fyrhjuling. Under kommande månaderna är det meningen att jag äntligen ska ta körkort. Ja, för bil då. Vi får se hur det går.
Trots att det var en underbar dag med sol, vänner, familj och djur så kunde jag inte ducka för det faktum att jag hade den värsta värkdagen på länge. Voltarensalva på halva ryggen och massor av piller hjälpte inte så efter ett tag kapitulerade jag för min syrras idé om att sitta i solen med en kopp te en stund. Och det var ljuvligt. Framåt kvällen släppte sedan värken och jag somnade i min egen säng. Något jag inte har gjort så mycket på sista tiden. Jag har inte haft en lugn hemmahelg på över en månad, så trots allt underbart som hänt varje helg ser jag fram emot nästa. Då jag bara ska "gå hemma och skrota" som vi säger i Bergslagen. Ja, och det var min helg, det.
Lycka är
...att tillbringa dagen med människor man älskar. Som älskar en. Vänner, familj och vänner som känns som familj. Mer än så behöver man inte.
På landet
Ja, jag har inte sagt det, men jag har Bergslagshelg den här helgen. Fullspäckad som vanligt. Nu på morgonen tog jag mig från ett sexårskalas med sleepover till min syrras gård på landet, och nu avnjuter jag en smoothie i soffan tillsammans med den underbara schäfern Enja som jag är hundmoster till. Snart fylls gården med ännu flera vänner och familjemedlemmar och vid förmiddagsfikat förväntas vi bli 12. Det är nämligen arbetarhelg på gården den här helgen. Grävmaskin och pumpar och Gud vet vad. Jag - som är en riktig stadsråtta i sådana här sammanhang - ska istället visa alla djuren för min vän och hennes tvååriga lillkicka. Mer min kopp te. Och vet ni? Idag har jag namnsdag! Grattis till mig, på ren egosvenska. Nu: hundgos. Tjipp så länge!
Min trettis
Foto: Angus foto
Ja, vilken fest! Jag är så nöjd med hur helgen utvecklade sig. Jag har så mycket fint att berätta. Men jag börjar med själva festen. Min familj och mina vänner kom, en efter en, med fina ord och alldeles för fina presenter. Bland dem hittar vi t.ex. boende och middag under min kommande Paristripp (som för övrigt går av stapeln redan på fredag), en TENS-apparat för min onda kropp, en blender, en urfin lampa från designtorget, en gjutjärnsgryta och massor med ät- och drickbart (de känner mig väl). Vi minglade, åt plockmat, dansade till Cha Cha Slide, skrattade och hade det mysigt. Mamma och pappa höll så fina tal att jag blev alldeles gråtig. När "de vuxna" (alla under 35 är ungdomar, bestämde vi) gick hem - precis efter att vi alla buggat till Inget stoppar oss nu - blev det riktig förfest och senare avslutade vi kvällen på ett av stadens etablissemang. Kvällen får alla tummar och tår upp från mig. Tusen tack till alla!
Hipp hipp hurra!!
Oj vilken fest det blev igår! Min trettis blev jättelyckad och alla verkade jättenöjda. Inte minst jag. Jag blev överöst med alldeles för många presenter och massor med fina ord. Mer bilder kommer i morgon, courtesy of Angus foto (tack fina du!). Nu ska jag sussa. Eller i alla fall skendö lite i sängen. Är lite skör idag. Tjipp så länge!
Ett alldeles perfekt veckoslut
Helgen inleddes sådär perfekt med att jag spatserade - utan stress eller planer - runt i saluhallen. Där köpte jag allt "nödvändigt" inför helgen, inklusive min fredagsmiddag. Som ni ser hade de extrapris på Paulúns Deli. Som för övrigt öppnade sin allra första deli just i Örebro Saluhall nu i år.
Min middag inmundigades i soffan och var inte på något sätt nyttig men på alla sätt underbar: saganaki och handgjorda godbitar till dessert.
Om middagen var aningens dekandent var lördagens frukost - om än serverad i sängen - en smula bättre. Gröt, ägg, Paulúns superjuice och flera, flera koppar kaffe. Och så lite Kalymnoshonung ringlad på gröten. Det var ju ändå helg.
När frukosten låg i magen och sista kaffekoppen var bäljad satte jag mig på tåget norrut. Destinationen var Angelicas hus där det vankades dagskräftis (mer om det framgent), kattgos och djupa diskussioner på verandan. En alldeles underbar dag som tyvärr kortades av en smula av väldigt tidiga sista tåg hem (jag) och förkylning (Angelica). Men det är alltid underbart att vara i hennes underbart lantliga, mysiga, bildsköna hem.
Så då tog jag tåget söderöver igen, men denna gång stannade jag halvvägs. Mina föräldrar var på semester så jag passade på att njuta av lite hushäng. Så jag passade på att göra allt jag inte kan göra hemma. Det blev badkarsbad, TV-tittande i soffan, kattgos och insupande av trädgård. Ganska tidigt i säng och således ganska tidigt upp nästa dag.
Efter ett par timmar hos min söta mormor var det sedan dags att åka ut till min syrra för att fira henne. I år skämde jag bort henne extra mycket så att hon blev alldeles rådlös när jag sa att allt var till henne. Precis vad jag ville uppnå. Det är mycket, mycket roligare att ge än att få. Dubbel glädje. Under dagen kom vännerna och gick och frampå kvällskvisten kom föräldrarna tillbaka från den lilla semestern. Då blev det uppdateringar över ännu en (eller två) portion(-er) underbart god, vegetarisk smörgåstårta. Då hade jag redan ätit en portion. Och allt ovan. Var lite svullen när jag åkte hem, kan jag meddela. Gött svullen. Hur jag kom hem? Jo svågern skjutsade mig ändra fram till ytterdörren. En helg var sedan efter några avsnitt av Breaking Bad i sängen till ända. En helg som varit underbar från början till slut, och som - även om jag hann med ganska mycket - varit otroligt avslappnande och energiladdande. Och där har ni den för mig alldeles perfekta helgen. Det behöver jag inför de två kommande helgerna. Fint.
Hipp hipp hurra!
Igår var det lillsyrran födelsedag. Det firades med MASSOR av gottis. Och massor med folk. Det var barn och hundar och leksaker högt och lågt och folk överallt. Hon hade öppet hus och det var det verkligen också. Så himla härligt. Fullt med folk betyder fullt med kärlek. Hela dagen satt jag där och såg folk komma och gå. Fint, det. Hon fyller 27, syrran. Så hon är ju inte så liten längre. Och det betyder ju en annan sak. Att jag är ännu äldre. Trettisen närmar sig. Nästa helg är det jag som har hemmet fullt med folk. Och med kärlek också, hoppas jag. Fint.
Min fristad
Min vecka förra veckan var GALEN. Jag hade mycket på jobbet, och efter jobbet också faktiskt, sedan på ondag kväll var det Den Stora Personalfesten, med personerna från Så ska det låta och Shirley Clamp på scenen. Jag jobbade tills det var dags att bege sig dit. Blev lite för sent. Hem och sova några timmar, in i en bil för konferens två dagar i Loka, hemfärd till Öret och jobba undan några timmar på kontoret i fredags, innan jag knatade hem för att ta hand om all tvätt, disk etc jag på grund av stressen under veckan hade struntat i. Sedan ett tåg till småstaden där jag sov en natt för att sedan sätta mig i en bil mot Småland över dagen, sedan hem till Öret igen. Pust. Men. I fredags när jag vid halvåttahugget rullade in i småstaden mötte syrran upp mig på stationen. Vi åkte ut på landet, promenerade jycken i sommarkvällen, käkade göttis och slökollade på TV. På morgonen lyckades vi trycka in ännu en hundpromenad, blomplockning, ett kettlebellpass och melodikryssetfrukost (en mycket viktig tradition i hennes killes familj, de gjorde till och med det när vi var i Grekland). Även om allt detta var något intryckt i ett väldigt fullbokat schema var det en andningspaus. En chans att slappna av, ha på sig härliga myskläder och bara vara. Underbart. Min syrras hus på landet (och hennes närvaro, såklart) har kommit att bli min fristad. Precis vad jag behöver just nu.
We are family
En annan sak jag vill dela med mig av är detta: min fina familj. Här samlad på helgens examensfest i Småland. Kusinen har numera en master i Technology Management och det firades med släkt, vänner, mat och dryck i en prunkande trädgård. Allt var så fint. Familj- och släkttid är kvalitetstid för mig. Helande och energiladdande.
På landet-terapi
Det är lite mycket nu. Jag som ska fokusera på positiva saker här på bloggen har därför inte haft något material att blogga om. I fredags blev det helt enkelt lite för mycket och jag var alldeles suddig i kanterna. Efter tolv välbehövda timmars sömn reste jag därför till landet. Dygnet i Bergslagsskogen känns nu som en vecka. Jag har kramat på min familj, ätit familjemiddag, suttit vid poolen med en massa fina människor och ätit chips och druckit alkofri öl fram på småtimmarna, sovit i en husbil (!), haft mysfrukost men en bäbis och en hel drös vänner, ätit choklad med nötter i samma nämnda frukost, gått en kort men underbar morgonpromenad med min syrras schäfer som är som en ängel i päls, åkt på utfykt upp i Berglslagsbergen, sprungit (harkel, ok joggat varvat med gå-pauser) åtta kilometer i skogen, ätit skräpmat och skrattat och kramats och pratat viktigheter och roligheter och framtida förnöjelser. Jag kommer tillbaka till Öret med lite skarpare kanter. Kanske blir det lite tystare här en tid framöver. Måste hitta mitt fokus igen bara. Påminna mig om mina värderingar, mitt fokus och vikten av att jag ska vara jag. Och försöka att inse att jag inte kan oroa mig för alla andra situationer som jag ändå inte kan påverka. Lite så. Hur har niu haft det i helgen? Snälla fyll mitt kommentarsfält och berätta!
Söstra mi
Min fina, fina syrra. Min dator kraschade såklart till slut. Den höll sig på life support ett dygn, men sedan dog den. Syrran rensade genast SIN dator och gav den till mig. Så osjälviskt och fint. Fast hon ligger hemma och är sjuk. Och det roligaste av allt: hon hade glömt att ta bort lösenordskyddet. Jag tog det på andra försöket. Great minds think alike. Tack, söstra mi <3.
Kalas
Igår var det så kalas för pappa Carl. Jag och mamma fixade och trixade i köket. När vi var färdiga passade jag på att ta en liten fördrink och snacks i solen på verandan. Jag vill bara understryka det faktum att jag hade shorts och t-shirt på mig, Shorts och t-shirt!
Till förrätt bjöd vi på den svenska klassikern ansjovissmörgås. Till det provade vi mataffärens utbud av alkofri öl. Jag fick mersmak efter London. Och vi gjorde det ute! Så jädra härligt!
Och så varmrätt. Köttätarna fick oxfilé. Vi andra mumsade quorn.
Olivia var såklart med. I natt sov hon hos mig precis hela natten. Hon följer mig hack i häl när jag är hemma. I sommar när föräldrarna är på semester flyttar hon hem till mig igen. Jag lägger min semester så att det passar, Hon är min lilla guldklimp.
Till dessert bjöd jag på min rabarbersurpris med vaniljglass. Den blev lite blek, för rabarbern har redan växt sig stor och tjock, och inte så röd. Mumsigt var det i alla fall. Familjen va nöjd. Hurra för pappa!
En fjärdedel schweizare
När jag var i den engelska huvudstaden träffade jag lite spontant min coucousin - tremänning - från Schweiz, som också var på semester där. Min mormor är ju från landet och min mamma är dubbelspråkig. Jag förstår schweizisktyska men är värdelös på att prata det. I alla fall. I en liten by i Alperna har vår släkt en stuga. Vid en liten äng mellan två berg, där kor och getter går betande med klockor om halsen som ringer mysigt när de rör på sig. Bredvid finns en ravin med svartvitspräckliga stenar och en liten bäck med smält snövatten från toppen av berget. Och så en liten alpsjö på gångavstånd. Det ser ut som en scen ur Sound of Music. Tyvärr har jag inte varit där på många, många år, men efter vårt möte i London skickade min coucousin mig bilder på alpbyn i olika årtstider på Facebook. Bilden ovan är givetvis från sommaren. Hur fint? Kanske ska boka in en Schweizresa i sommar...
I föräldrahemmet
Jag befinner mig hos pappa Carl och min ömma moder i småstaden. Just nu: nymatad med god mat (tror jag i all fall, min dunderförkylning har gjort att jag helt och totalt tappat smaken, underlig upplevelse. Alltså inget what so ever), bortskämd med gåvor på sängen när jag kom hem och nu liggandes bredvid min ömma moder och kissen i sängen där vi just ska välja en film på Netflix. Det är alltid härligt att komma hem. Fast jag snart är trettio. Speciellt när man är lite krasslig... Trevlig helg, kompisar!
