Jenny Lina Carlsdotter

 

Så här kunde man hitta min ömma moder i helgen. Tråcklandes och fixandes med mina kläder och väska (jag är i stort sett totalt oförmögen själv, tur att mormor skickade mamma på hushållsskola när hon var ung). Fina mamma (och pappa!) som oftast släpper allt hon (och han) har för att hjälpa mig. Jag önskar jag kunde ge dem en miljon, bjuda dem på en jorden runtresa och köpa dem ett lyxhus med full bemmaning. Eller något. De är så fina.

 

 

Jag blir bortskämd när jag är hemma. Igår satt min ömma moder och sydde i hop alla mina trasiga kläder och min trasiga väska (jag har tummen mitt i handen när det kommer till sånt), pappa stod som vanligt i köket i flera timmar för att servera en utsökt lördagsmiddag med bland annat den ljuvliga laxtoasten ovan och sedan fick jag ett bidrag till min Londonresa. Jag är lite bortskämd, alltså! Jag och mamma tillbringade efter middagen kvällen i mammas och pappas säng med Skyfall. Mamma älskar Bondfilmer. Efter lite kattgos somnade jag förnöjt i min gamla flicksäng. På dagens agenda: fika hos syrran på landet och solnjut. Tjipp!

 

 

Min far är släktforskare. När jag var tonåring tyckte jag det var så nördigt, tråkigt och snudd på pinsamt. Sedan fick jag tre somrar i min tonår tillbringa flera månader i USA för att pappa hade hittat våra släktingar där. Farmors mors alla fem syskon (däribland min namne Jenny) emigrerade till Amerikatt. Plus många andra släktingar (mycket av min släkt kommer från Småland och Halland därifrån många åkte för att söka lyckan i det stora landet i väst). Med tiden har jag kommit att bli mycket intresserad av min släkt. Julen 2007 fick jag och min syster vår släktbok i julklapp. Präster, adel, borgare och bönder i en salig blandning ända bak till 1500-talet. En fantastisk bok jag vårdar med kärlek och värme. Farmor var speciell för alla oss och hon togs ifrån oss lite för tidigt, våren 1996. Hon var den enda av fyra syskon som överlevde 30-årsåldern. Och hon fick min far och två gossar till. När hon gick bort ärvde pappa kortet ovan, på henne - lilltjejen Gunda född 1916 - och syskonen Hellvig, född 1911 och Inga, född 1913. Jag har alltid älskat det fotot. Och nu har pappa låtit en fotograf duplicera fotot. Fotografen fick använda en dyr och avancerad teknik som innebar att fota av fotot med ramen på, då orginalfotot skulle skadas för mycket av att skannas. Det nya fotot har han tryckt på ett textilpapper som ska hålla i flera hundra år och således inte vara lika omtåligt. En mycket fin gåva som jag kommer vårda lika kärt och varmt som min släktbok. Tack, älskade pappa!

 

 

 

Lördagskvällen blev så mysig! Det är sällan jag och min syster får in kvalitetstid med varandra. Vardagen och våra fulla scheman sätter ofta upp stora hinder för oss. Men igår fick vi flera timmar av kvalitetstid. Jag bjöd på middag med glutenfri grönsakspizza, mozzarellafyllda auberginrullar, falska sniglar (pappa Carls recept - vitlöksfyllda champinjoner) och annat smått och gott. Minipraliner och mina ungsrostade äpplen med grädde till dessert. Syrran hade med sig must lagrad på bourbonfat. Och så katten (hurra!). Efter några timmar av mat och snack gick vi på en sen bio. En mycket lyckad kväll må jag säga. Kul och mysigt att bo så nära sin familj för en gång skull. Ett av många plus med att flytta till Öret.

 

 

 

I lördags efter konserten begav sig hela den utökade familjen till en gård i småstaden för att dinera på italiensk buffé och kladdkaka. Det bjöds på skönsång, vinlotteri och kära återseenden. En mycket trevlig familjekväll där alla utom två från vårt Greklandsgäng var samlade. Sedan vandrade jag, pappa Carl och min ömma moder hem i duggregnet. Det var faktiskt mysigt. Två tummar upp!