Jenny Lina Carlsdotter

Kommer ni i håg mitt möte med Björn Hellberg förra sommaren? Jag mötte honom ena dagen, och Ranelid nästa? I alla fall. Min ömma moder var i Laholm i helgen och sprang på honom på en bokaffär där han signerade böcker. Björn kände tydligen igen henne och kom ihåg mig med dessutom. Så han skickade med en liten hälsning till undertecknad och i söndags fick jag ett litet paket av min ömma moder (vilket kändes helt fel då det var hon som skulle uppvaktas just denna dag). Han har ett otroligt minne, den där Björnen, alltså.

 

Måndagskvällen tillbringades i sängen med Coco Chanel & Igor Stravinskij och en käse salat (jag är ju part Swiss, vet ni). Filmen var mycket bra och kan rekommenderas, även om den för undertecknad lämnade en tung, sötsliskig dimma av tankar om mitt eget liv. Det är konstigt, jag har sett en del filmer om Chanel (jag är mycket imponerad av denna kvinna) men har aldrig lyckats se de mest hypade med Audrey Tautou som Coco. I alla fall. I denna film spelas Coco av Anna Mouglalis och Igor av vår alldeles egen nordbo Mads Mikkelssen, som lyckas med konststycket att prata både ryska och franska på ett övertygande sätt. Det sistnämnda med rysk brytning, dessutom. Och i den här filmen får man även se Cocos kanske inte så chica sidor, man glorifierar henne inte. Mycket bra. Hur som helt: se den! Gärna med en schweizisk käse salat till.

Mitt bland de sexiga uppgifterna tvättning och vikning av tvätt hann jag i helgen också med att förtära en rejäl räkmacka med handskalade räkor på ett av stadens konditorier tillsammans med pappa Carl. Och en liten kaffetår på det. Ja, fintskareva.

Idag när jag skulle köpa lite festlig Bretagnecidré till min ömma moder  hittade jag denna rosencider från Herrljunga som tydligen firar 100 år. Jag drack den medan jag tillagade quornfärssoppa. Mycket god för att vara cider (som jag annars tycker är på tok för söt) måste jag säga. Ypperligt alternativ till alkoholbubbel nu i student- och bröllopstider. KELLY, detta är right up your alley, eller?

Lördagen var rafflande. Avfrostning av frysen, fem maskiner tvätt och vikning av lakan. Jepp. Men efter flera helger av "fläng" (jag har fått höra otaliga gånger på sistonde att jag "flänger runt så mycket", själv tycker jag givetvis att jag gott kunde flänga mer) och utgång kunde det kanske passa med en hemmahelg. Jag firade med en massa god rödkittsost (jag förtärde nästan rubbet på brickan ovan) till två filmer och sov både länge och väl. Kan behövas. Det är mycket framöver. Många olika jobb och nästan varje helg under hela sommaren kommer tillbringas i olika svenska städer för diverse tillställningar (flänget kommer tillbaka, med andra ord). Efter det hoppas jag på en liten resa utanför Svedalas gränser. I hemlighet drömmer jag om ännu en trip till Sri Lanka. Men det blir det nog inte. 

 

...att ha någon som väntar på en när man kommer hem. Även om det bara är en katt. Fast för mig är hon inte bara bara, då.

Hörrni, trevlig helg!

Jag är en körkortslös individ. När jag har varit bosatt i städer som London, Lund och Paris har det inte varit ett problem. Det hade snarare varit lite knivigt att ha bil (och, då körtkort). Dessutom har jag kunnat förlita mig på apostahästarna. Och jag älskar att promenera. Där jag bor nu är det däremot inte rika smidigt. Sträckorna är längre och mer kniviga att nå till fots. Jag har dessutom drabbats av någon slags muskelinflammation i foten, som trots voltaren, lindad fot och antiinflammatorisk salva inte vill ge sig. Jag kan inte längre ta apostlahästarna till min destination. Bussar? Eh. Enter: Hjalmarsson! Hjalmarsson är en trogen, pålitlig och fin tjänare. Han är en cykel på köpet-cykel (ni kommer väl ihåg Dogge Doggelito?) och blev min för endast en sytemkasse fylld med lite humle- och maltstinna drycker. Killen som innan mig hade Hjalmarsson i sin ägo har nämligen både bil och körkort. Så nu är han min. Jag tror vi kommer bli mycket lyckliga ihop, Hjalmarsson och jag. I alla fall tills jag får hem min cykel som fortfarande bor i Skåne. Eller tills jag tar körkort...

Ja det var ett tag sen nu. Men det behövs. Idag försöker jag få bort alla virus i min mänskliga hårddisk, reboot and restart. Det har varit på tok för mycket tok i min hårddisk på senaste tiden. Så nu rensar jag ut allt i mitt huvud. Sedan börjar helgen och nya tag. Jösses. Trevlig torsdag,

I går efter jobbet hade jag en dejt med Älskade Krille T som var i stan bland annat för att besöka undertecknad. Vi firade med att trycka i oss två extremt onyttiga pizzor och snacka skit. Underbart. Vi ses alldeles för sällan. Som tur är blir det student, 30-årsfirande och bröllop i vår bekantskapskrets inom kort vilket innebär mer facetime än vanligt. Tur. Mitt i vår pizzadejt dök också ett ansikte från förr upp, och jag blev så glad att jag fällde en tår. Min fina extramamma från Skåne dök helt otippat upp på restaurangen, och även om det skar bort lite av pizzadejttiden fick jag mysa lite med ännu en favorit. Underbart!

Jag älskar Road Trips. Jag har tre gånger bilat genom Amerikat. Och många, många, många gånger genom Svedala. Jag älskar skiten. Rastplatser, små sevärdheter längs med vägarna, samhörigheten i bilen, förväntan på resmålet. Sverige är ju så vackert på sommaren. Det gröna som svischade förbi bilrutan slår allt annat. Den svenska sommaren ÄR den bästa.

Ja, det gick ju bra för vårt hejningsobjekt. Vi hade ett alldeles underbart knappt dygn på Sveriges framsida. Nästa år ska jag tametusan kuta runt. Om min muskelinflammation i foten någonsin ger sig vill säga. Nu laddar vi om för ny vecka. Mer närvaro här utlovas efter all frånvaro under helgen. Trevlig vecka, gott folk!

Minns ni det HÄR inlägget? Efter jag hade skrivit det inleddes Operation: Färgifiera Jenny Lina Carlsdotter. Den bestod i två avancerade och sofistikerade steg: 1) Sluta använda allt svart i garderoben och 2) Köp nya, färgglada kläder. Det har gått mycket bra och jag kan rapportera att jag snart står på ett hangarfartyg med en färgglad flagga i bakgrunden och deklarerar Operation: Färgifiera Jenny Lina Carlsdotter genomförd och klar. Eller nåt.

Bra, då har vi uppfylld veckans kvot av ytlighet. Nu en liten jobbsväng, sedan: ROADTRIP!

Torsdagseftermiddagen och tidiga kvällen tillbringades på jobbets vårfest. Massor med mat från världens alla hörn, sång, lite dans, tjo och tjim och en strålande sol. Mycket trevlig torsdag. Och imorgon blir det road trip!

För ett tag sedan gjorde Nicky det HÄR inlägget. Jag kom genast att tänka på en marknad jag var på när jag var på Sri Lanka. Där, mitt i en skarp kurva i de södra delarna av landet, tornade en marknad upp sig. Som vanligt kändes allt ytterst ad hoc för oss västerlänningar, men oftast är det så här det ser ut. Våran lokale chafför ställde sig helt sonika på bromsen och lät oss strosa fritt bland diverse spännande frukt och grönt, dricka King Coconut och för undertecknad - uppsöka ett hem näravid för att låna deras toalett. Många toaletter har jag besökt på ön. Vissa var byns enda, vissa (de allra flesta) var hål i golvet. Denna var dock "riktig", om än ytterst gammal, sliten och skitig. Men lika böjd var jag för det. Sedan kunde jag ju dricka mer King Coconut.

För några dagar sedan läste jag på Mias blogg om hennes drömmar om att åka till Irland. Jag blev inspirerad och kom att tänka på min egen resa 2006. Vi bilade runt på ön i en liten compact och sov ovanpå pubar och på B&B:s i småbyar med namn som Sixmilebridge, tjålade med lokalbefolkningen, drack öl och drog djupt efter andan av alla fina scener som flög förbi våra ögon. För trots att vi hade otur med vädret och att dimman låg tjock var Dingle-halvön och Connemara två av de vackraste platser jag någonsin sett. Vissa av dem slår till och med Sri Lanka. Dublin var väl inte det hetaste jag har upplevt, men en mysig liten storstad, så att säga. Att få se Book of Kells var ju ganska fantastiskt. Även om det är en stor turistfälla. Jag längtar faktiskt tillbaka. Sällan har jag upplevt ett sådant lugn samtidigt som jag känt att jag ackumulerat så mycket energi på en och samma gång. Att Irländarna sedan är ett mycket trevligt och gästvänligt folk gör ju inte saken sämre. Åk, gott folk! 

 

Igår kväll var jag på något så vuxet som ett Tupperwareparty. Demo-tanten sa under demonstrationen gång på gång saker som "Den här vet jag med all säkerhet att samtliga av er redan har, men nu finns den i grönt också" medan alla nickade för att sedan titta nyfiket på den nya färgen. Jag bara satt och log. Som Tupperwareoskuld tog jag som sig bör det väldigt lugnt min första gång och beställde enkom en istärningsmakapär. Men på köpet fick man välja en present, och jag valde en tång som man ju så fiffigt kanske kan ta isen med då? Sedan blev det fika medan demo-tanten gjorde i ordning allas beställningar. Lagom till mors dag ska vi få våra produkter. Nu är jag inte längre en platsbytteoskuld, gott folk.

Ja, ibland överträffar verkligheten dikten. På många sätt. Ovanstående kort är tagna under vår tjejutekväll i lördags. Som slogs ihop med en herrutekväll på plats. Mycket trevligt. Inga av korten ovan är tagna med någon av mina nyledladdade iphone-appar, utan alla eventuella effekter kan helt och hållet tillskrivas Strömparterren i Öret. Som för övrigt visade sig från en bättre sida än vanligt. Undertecknad är inte jätteglad i stället, utan slår hellre klackarna i taket på Ritz. Men man får ju kompromissa. Vi fick nämligen erfara att det under Eurovision Song Contest är lite mer folktomt på gatorna, och man får gå dit det är mest folk. Jag däremot skulle hellre festa varje helg på Strömpis i resten av mitt liv än att stanna hemma och kolla på schlagern, så att säga.

Ovan ser ni en kvinna som har beräknad nedkomst om sisådär sex veckor. Det är helt otroligt vad vacker hon är. För att inte tala om liten. Bakifrån syns det inte. Alls. Det är också otroligt att vi snart har en liten med oss, och att jag ska bli "moster". Allt är så otroligt. Och fantasktiskt! Igår fick jag en liten kvällspromenad, uppdateringar och skratt med den blivande mamman. Underbart!

En frukost, tre tjejer och många tankar. En söndagsmorgon i min melodi. Söndagen fortsätter nu med besök av Helena och magen. Tjipp!

Jag mötte på fredagskvällen upp Kristin i en av Örebros parker för att ta en matbit och några glas vin. Efter det begav vi oss hem till grabbarna för lite snicksnack innan det var dags att avsluta jobbveckan genom att möta John Blund. Tillbaka till småstaden igen vid lunchtid, för att nu snart bege mig in igen. Ikväll blir det tjejfest och sedan möter vi upp ett stort gäng på stan. Och det är rosétider. Kan bli hur bra som helst, faktiskt!

Det är (äntligen) helg, uteserveringen i Öret väntar på mig och jag har - sist av alla svenskar - laddat hem en massa roliga fotoappar till min ajfån. Förvänta er en massa (o)artistiska bilder framgent. Men nu gott folk: trevligt veckoslut!

Jag vet inte om jag börjar sakna Parran så kopiöst att jag börjar se saker som inte finns, men under Hufvudstadshelgen fick jag tydliga Parisvibbar. När jag och Sandra satt i solen med hundratals andra i Kungsan och drack kaffe och delade på en macka kändes det som om det lika gärna hade kunnat vara vid den stora fontänen i Jardin de Luxembourg. Och som sista bilden visar, när jag var på väg till brunchen på söndagen och gick Sveavägen upp, tyckte jag att det såg precis ut som Boulevard Saint Germain, n'est-ce pas?

Åh, vilken fantastisk efter-jobbet-promenix jag gjorde idag! Det bästa med att bo där jag bor (även om jag nog är på G bort inom kort) är att jag har lika nära till stan som till landet. Så nu har jag spatserat en mil med ovanstående vyer för mina grönblå. Är det inte vackert, så säg?

Jag hann faktiskt få lite tumanhandtid med Sallys mamma Hanna också. I lördags unnade vi oss varsin mjukglass med strössel som vi slickade i oss under uppdateringar, skvaller och framtidsplaner på Dramatentrappan. Mycket mysigt och något som händer alldeles för sällan. Tänk att ett möte på dryga timmen med någon man tycker om kan ge en energi för 1000 % längre tid än så. Minst.

I lördags var jag alltså medbjuden på Sandras kompisar Sofie och Ninas trettioårfest. De två smarta, roliga, trevliga och extremt snygga tjejerna ovan. Det var en mycket trevlig tillställning ute i Hammarby Sjöstad som bjöd på grillbuffé, vin, chokladdoppade frukter, goda drinkar, tårta och dans. Hur trevligt som helst. Det är trevligt att få hänga med andras bekantskapskrets ibland och utöka sina sociala kontakter. Det blir extra roligt när alla var så trevliga som de var. En mycket lyckad lördagskväll!

...det var vad jag åt till lunch igår. När man är sjuk är det sista man vill göra att ställa sig och laga mat. Eller äta mat heller för den delen. Så jag satt på altanen och inmundigade mina favoritbönor med havssalt och ett glas Kullamust. Detta är definitivt bra sjukamat. Jag hade för övrigt inte streptokocker, visade testen. Och inte feber. Så jag jobbar idag. Jepp.

Under brunchen med tjejerna i helgen fick jag äntligen träffa Hannas bedårande tillskott till familjen: Sally! Sally är en ettårig Bostonterrier (eller skokrämshund, som mor kallar det) och är lika söt som hon ser ut. Det kom två Franska Bulldogs (eller Frallor som min syrra kallar dem) under vår brunch och vi var alla rörande överens om att Sally var mycket sötare än dem (sorry, Anna). Bostonterrierna är mycket mindre och petitare än Frallorna. Som såklart är söta, de med. I alla fall. Jag hoppas jag får träffa Sally snart igen. Gärna hennes nya mamma också, för den delen.

Jag kände att jag hade ont i halsen igår. Det gjorde jag. Men eftersom jag blev tillsagd att jag efter att ha genomlidit tonsillektomin i december aldrig skulle ha ont i halsen på samma sätt tänkte jag att det nog var pollenallergin som spökade. Så jag drog ut en runda efter jobbet. Tänkte att lite motion och frisk luft nog skulle hjälpa. Icke. Innan jag gick och lade mig fick jag proppa munnen halvfull med värktabletter. Och när jag vaknade imorse hade jag ont. En-vecka-efter-operationen-ont. Inte bra. Jag ligger nu i sängen och surar och väntar på att vårdcentralen ska ringa upp mig. Jag har inte tid för sådant här. Jag har redan missat en naprapattid...

Efter att ha upplevta körsbärsblomningen i Sceaux utanför Paris förra året (kika in mitt inlägg därifrån HÄR) blev jag mäkta upphetsad när jag insåg att jag kunde gå och nostalgikika på träden i Kungsan i helgen. Tyvärr var jag en vecka eller så för sent ute. Ute i Hammarby Sjöstad blommade i alla fall de vita körsbärsblommorna, de rosa var överblommade. Mor snackade något om att de japanska prydnadsträden blommar tidigare och de "riktiga" körsbärsträden lite senare. Någon som sitter inne med körsbärsträdsblomningsexpertiskunskap?

I går mötte jag upp med mitt fina tjejgäng från Lundatiden på underbara Sirap, där vi provianterade med amerikanska blåbärspannkakor, toast, äggröra, kaffe och annat livsnödvändigt, för att sedan bege oss mot Vanadisparken. Några timmar av sol, hundgos, tjejsnack, skratt och moffande av mat följde. Jag älskart. Fantastisk söndag, måste jag säga. Jag saknar att inte kunna hänga med dem oftare. Måste kirra det, alltså. Men nu kickar vi igång den här veckan. Som vanligt med kaffe och ekot. Trevlig vecka!

Lördagen innebar shopping, kaffe i solen i Kungsträdgården, glass med Hanna, sushi med Sandra och en trettioårsfest i Hammarby Sjöstad. Som vanligt är mitt schema fullspäckat, och nu är det dags att klämma in två bruncher innan jag ska ta tåget tillbaka till småstaden igen. Vi ses där. Tjipp och trevlig söndag!

Gårdagskvällen tillbringades efter tjejmiddag, rödtjut och välbehövliga uppdateringar om varandra på Ljunggrens. Där förtärdes den nya favoritdrinken Eldorado (rom, färska jordgubbar och svartpeppar, bland annat) innan vi gjorde ett litet besök på sleven och gick hem och mötte John Blund. Lördagen bjuder på lite av varje. den började med en underbar, väldigt försenad födelsedagspresent till undertecknad. Gladare kunde man knappt vara. Ha en bra lördag i solen gott folk! Tjipp.

Hörrni, vi ses i Stockholm istället. Här blir inga barn gjorda, så att säga. Kvällen väntar på mig med tjejmiddag, drinkar och åtminstonde två kära återseenden. Trevlig helg, gott folk!

Jag lyxar till vardagsfrullen lite och ler över den göttiga träningsvärken som infunnit sig efter det extra hårda träningspasset jag aceade mig igenom under gårdagen. Och över alla kära återseenden jag kommer få uppleva under det stundande veckoslutet. Det ligger trettioårsfest, middagar, AW och brunch i horisonten. Det kan jag behöva, faktiskt. För övrigt har jag lagt om min kurs på framtidens hav lite grann, för att vara töntigt poetisk. Jag återkommer framgent angående detta. Så länge önskar jag er den finaste av torsdagar! Tjipp.

...hade Karin precis besökt mig i Paris. Vi hade gjort stan osäker, shoppat och käkat falafel och yogurtglass i Marais. Tillsammans med ett annat Sverigebesök drack vi drinkar i Parrannatten. Och på väg till tåget som skulle ta Karin tillbaka till Luxembourg fick vi se ovanstående restaurang som var mycket passande för undertecknad. Nästa gång jag besöker (eller flyttar till) Parran ska jag ära den med ett besök. Men nästa huvustad på besökslistan blir gamla Sveas egna, som det bär av till redan till veckoslutet!

När jag tog mig till lillsyrran för valborgsfirandet i helgen presenterade ovanstående vy sig framför mig. Min syster bor som bekant på landsbygden, och jag fick efter att ha finklätt och sminkat mig sätta på mig löpdojjorna för att underlätta transporten av mig själv till festligheterna. Sällan (eller rättare sagt aldrig) har jag varit så uppsminkad i mina löparskor. I alla fall. Synen. Vyn. Hur vackert? Ibland kan det faktiskt vara ganska fint på landsbygden. Faktiskt. Och festligheterna var trevliga. De avslutades i tätorten.

Jag måste ju börja med att bara skriva några ord om den galne skäggmannen som sköts ner i Islamabad i natt. Det är naturligtvis störst för våra vänner i det stora landet i väst, och jag är säker på att detta kommer att dominera nyheterna ett tag framöver. Jag kanske jag borde skriva ett inlägg om det. Ni vet i och med vad jag har för utbildning, etcetra. Jag lämnmar emellertid det till nyheter och politiska bloggar. Som kan kommentera det mycket bättre än undertecknad.

Istället tänkte jag berätta om mitt mycket efterlängtade besök på Fröken Brogrens veranda. Jag är inte på något sätt den första att rapportera från Brogrens. Jag vet inte hur många blogginlägg och statusuppdateringar på ansiktsboken jag läst om detta kafé. Förväntningarna var således skyhöga. Och Brogrens levererar. Trevlig personal, alla innebakverk man kan önska sig - som makroner (som jag nu lärt mig att det heter på svenska), cupcakes och annat smått och gott - mysig inredning och en fin liten uteservering. Helena, vars sällskap jag hade reserverat till mitt allra första besök, tog världens mest generösa räkmacka och jag tog mig en pistagemakron och en lavendelcupcake. Allt var till vår högsta tillfredställelse. Ett plus för laktosfri mjölk och ett litet minus för tråkig toalett. Men vad gör väl det? Värt ett besök, gott folk!

Fröken Brogrens veranda, Jakobsgatan 26, Örebro, 019-184707.