Jenny Lina Carlsdotter

Christine fick mig att komma ihåg ett så fint Parisminne. Inte från tiden när jag bodde där, utan från när jag var där i somras. Jag minns att jag tänkte då att det skulle värma mig att tänka på det när vintern kom. Det gör det.

Det var svettigt i Paris. Jättevarmt. Sådär varmt att man väntar med att duscha tills kvällen eftersom det ändå blir så klibbigt under dagen. Och när man har duschat på kvällen och går ut blir man ändå svettig. Och ens nyuschade hår torkar jättefort och blir så där frissigt. När klockan slog svensk middagstid höll jag mig. Jag promenerade istället till Square Maurice Gardette (mer HÄR). Där satt det ett förälskat par på en parkbänk. En annan man som jag misstänkte fastade (detta var under Ramadan) låg och sov på en parkbänk. Ett gäng unga killar spelade pingis i skuggan. Och gubbarna spelade boule i en annan del av den lilla trädgården. En man med en hund kom och diskuterade något med gubbarna. Sedan gick han igen. Jag satt på en parkbänk och läste tills ljuset blev för skumt under trädkronorna. Då tog jag boken och gick hemåt. Mot lägenheten jag hyrde som låg vid Parmentier, bara steg från metron. Precis under taket. Där det är som varmast och där jag fick sova med öppet fönster på natten, så att jag hörde alla Paris ljud. Fransyskor som skrek på sina lata män. Grannen som lagade kött bredvid. Fulla ungdomar som skrattade i natten. Det blöta, varma regnet som kom efter midnatt. När klockan äntligen slagit fransk middagstid promenerade jag i solnedgången nedför Avenue de la Republique. När jag kom till Place de la Republique gick jag runt några varv och kollade in på restaurangerna. På de som åt. Jag hade själv valt att vara ensam. Detta var min dejt med min älskade stad. Jag stannade till vid min restaurangnamne och kollade på menyn. Log lite grann över namnet. Men gick vidare och stannade till sist vid någon italiensk dussinrestaurang. Beställde en caprese, ett glas vin och en pizza. En espresso att avsluta allt. Ingen avec. När jag lämnade restaurangen mötte jag par hand i hand, antagligen på väg på en dejt, en apero eller kanske redan till en klubb. Staden började sakta vakna till liv igen efter den varma, långsamma eftermiddagen. Scootrar flängde förbi mig, taxibilar tutade, trafiklysen blinkade. Jag gick sakta. Tänkte på mitt. Frös fortfarande inte. Sedan gick jag upp till lägenheten, längst upp under taket. Jag sov i bara underkläderna eftersom det var så varmt. Med öppet fönster. Regnet började sakta droppa på fönsterbrädan. Jag tror det åskade lite. Antagligen, eftersom det hade varit så tryckade vamt under eftermiddagen. Jag somnade och visste att denna kvällen skulle fastna i mitt minne för resten av mitt liv.