Jenny Lina Carlsdotter

Jag tror inte jag har bakat matbröd sedan jag bodde på korridor i Lund. Jag älskar som alla vet vid det här laget att laga mat. Jag är inte helt värdelös på att baka söta bakverk heller. Men matbröd. Jag har alltid tyckt att det verkar så svårt. I den här surdegshysteriska världen har prestationsångesten inte direkt blivit bättre. Men så surfade jag runt på diverse bloggar här om dagen och hittade vad någon kallade "det godaste brödet". Jag föll direkt. Receptets ingredienser har jag jag nästan alltid hemma, det går fort då det inte krävs jäsning, det är lätt och framförallt gott. Blanda följande ingredienser i en skål: 5 dl mjöl, 2 tsk bikarbonat, 1/2 dl solrosfrön, 1/2 dl krossade linfrön, 1 dl russin, 1 dl valnötter, 1 dl lingonsylt och 4 dl vaniljyogurt. Jag uteslöt russinen och tog extra linfrön och lingonsylt, tog hela linfrön i stället för krossade och valde naturell yogurt istället för vaniljversionen. Det här receptet känns som ett sådant man kan exprimentera mycket med. I alla fall. Häll allt i en form och grädda långt ner i ugnen på 200 grader i en timma. Efter halva tiden med endast undervärme. Klart!

Christine bloggade här om dagen om matlängtan. Bor man utomlands längtar man efter svenska saker, ofta saker man inte ens äter när man är hemma. Och när man kommer tillbaka längtar man efter saker som fanns där man var. Jag har saknat så mycket saker i mina dagar. Amerikanska, brittiska, schweiziska, lankesiska och nu senast franska. Men till min stora glädje har fler och fler utländska produkter hamnat i svenska matdiskar. Ovan ser ni bl.a min favoritost Saint Albray och min kompis Lindes favoritost Coeur de Lion, min favoritdessert och goda franska yougurtar. Samtliga hittade jag idag när jag var och handlade efter mitt läkarbesök. Nu hoppas jag bara på mushy peas från England, fler goda franska ostar, mer schweizisk choklad, lankesiska kryddor och amerikanskt bakutbud. Länge leve globaliseringen!

Fräs lök sakta på låg värme, när löken här mjuk tillsaätt svampen. Fräs hop och tillsatt lite vitlök. Häll på grädde. Krydda med valfria kryddor och låt det sjuda samman länge tills grädden inte längre är såsig utan mer fungerar som ett "klister" för lök och svamp. Koka pastan och häll av den, spara dock lite pastavatten. Riv mängder av parmesan och blanda den med äggula. Blanda parmesanen och ägget i pastan där du har kvar lite pastavatten och rör ordentligt tills du har fått en sås. Häll i pastan i svampen och mixa försiktigt. Servera med lite extra parmesan och valfri ört på toppen. Et voliá!

Marie inspirerade mig att prova nya smaker i morgonsmoothien. Jag har ännu inte provat hennes morotskakssmoothie. Jag ser fram emot när det händer, dock. Så länge gjorde jag en egenkomponerad nyhet.

En banan
Ett färskt fikon
En näve körsbär, jag tog frysta.
Valfri mjölk
Yougurt
Kanel

Et voliá! Gott. Kanske provar med kardemumma istället nästa gång. Kanske lite muskot? I alla fall. Har ni fler roliga smaker? Bring it!

Bara ett liten axplock av mina favoriter på mässan, trots bildbomben. Mina highlights inkluderar: 1) Samtalet och vinprovningen jag hade med en representant från mitt favvobubbel. På franska. 2) Vinprovningen min fina vän Carro gav mig och mina tre vänner. 3) Min gamla favorittevekock Pelle Johansson. 3) Alla goda parmesanostar. 4) Pepparkakor bakade på cederolja, himmelskt! 5) Fireball. Who would have thought? 6) Shoppingspree på Zeta till priser som nästan inte fanns, så låga var de. Ja, lite så. Och mycket mer. Förvänta er fler inlägg framgent. Nu: Djurgårdsrunda med en killkompis. Tjipp!

Jag fortsätter med retromaten. Denna gång ärtsoppa. Som jag åt med massor av senap. Med julmust till. Dock ingen punch och inga pannkakor. Gott, likaväl. Anna gav många idéer förra gången, men jag vill ha fler. Mer retromat?

Här om dagen köpte jag säsongens första julmust. "Det måste vara tidigare än förra året" tänkte jag för mig själv. Näpperligen. Mustcravingen slog till nästan på dagen samma dag som förra året. Och ikväll kör jag på pepparkakspremiären. Faller andan på kanske jag smygstartar med glöggen också. Det är svårt att tänka sig att det fanns en tid i mitt liv då jag fullkomligt avskydde julen... Well, no more!

Har ni testat cherimoya? Jag köpte frukten på mitt lokala Hemköp för ett tag sedan, la den i fönstret och tänkte äta den någon dag senare. Då hade den "sprängts" och blivit brun. Men nu i helgen provade jag igen. Gott! Cherimoyan har ett mjukt, smältande gulvitt fruktkött med svarta (stenhårda!) kärnor inbäddade i fruktköttet. Anses tydligen av vissa vara världens kanske godaste frukt. Frukten har enligt lappen på Hemköp en delikat smak som påminner om jordgubb, ananas och banan. Själv tycker jag den smakar mycket som sharon/persimon. Den växer hur som helst i höglänta områden mellan 1000-2000 meters höjd, men även i subtropiska områden. Träden blir 5-8 meter höga och cherimoyan består av många små frukter som vuxit samman, och därigenom givit ytan dess fjälliga utseende. Cherimoyan är väldigt ömtålig och bör förvaras svalt (och inte i ett soligt fönster där den kan bli äcklig alltså). Idealtemperatur är +12- +14 C. Den är mycket känslig för kyla. Spännande! Jag tittar på Anno 1790 på SVT och tänker på hur spännande det måste ha varit när det kom nya livsmedel till Sverige. Att vi fortfarande får uppleva detta tycker jag är coolt. Cherimoya är söt och god, prova vetja!

Som jag tidigare berättat har jag vänner som är vinimportörer. Ganska nyligen lanserade de sin nya webbsida, som ni kan hitta HÄR. Där kan ni bland MYCKET annat läsa om mina favoritvin Capello di Prete och Lacarta Salice Salentino Riserva, få massor av goda italienska mattips samt när och var du kan prova alla goda viner. Jag ska träffa dem och smutta på vin helgen 10-13 november, på Mitt kök-mässan. Kom du med, vetja!

Barbro Guaccero började arbeta med italienska viner 1990. Tidigare har Barbro arbetat som agent för sina italienska producenter och sålt i Sverige genom en importör. Tillsammans med systersonen, min vän Jonatan Tops, ekonom med stort vinintresse, har hon bildat GT Vinimport /Selezione Barbro Guaccero.

Knutna till företaget är också Jonas Alwin, med lång erfarenhet inom vinbranschen, och Carolin Andersson, en av mina allra bästa vänner och beteendevetare med stor kunskap om marknadsföringens psykologi.

De importerar Copertino sedan mars 2011 och i juni 2011 tog de över samtliga producenter som Barbro arbetat med i många år, Candido, Giancarlo Ceci, Moncaro, Cecchi och Albino Armani. I oktober kom deras första egna nylansering, Dragunera Syrah, en box från Moncaros sicilianska samarbete Dragunera.

Om ni vill träffa dem (och det tycker jag att ni ska!) och prova deras viner kan ni som sagt komma på Mitt kök-mässan den 10-13 November. Biljetter köper du HÄR.

Tisdag. Middag hos en kollega. Tända ljus, ett glas vitt, ljuvlig mat och många skratt. Helt ok vardagskväll med det lilla extra. I dag blir det middag med några vänner på 1900. Rapport kommer givetvis. Trevlig lillördag, gott folk!

Och så mat igen, ja. Gårdagen var bra matmässigt. Restauranglunch med kollegorna, tårta och apfelstrudel till eftermiddagskaffet eftersom en av kollegorna hade bemärkelsedag och svampmackor med Bergslagsplockade trattisar när jag sladdade in hos föräldrarna på fredagskvällen. Bra, alltså. Nu är jag uppe i lördagsottan för att springa iväg på en bokning jag gjort. Mer om det sen. Trevlig helg, alla!

Apropå mat. Och min syster. När jag var hemma hos henne för ett tag sedan lagade hon rotmos. Jag blev så inspirerad att jag tänkt laga det ända sedan dess. Igår slog jag så till. Med sojabullar och sallad blev det minst sagt mumsigt. Jag tryckte i mig mer än en tallrik framför Landet Brunsås. Och har mer i matlådan idag. Retromat ska jag laga mer av. Vad finns det mer för rätter vi åt som barn som är helt bortglömda nu?

Jag var ju som sagt i Hötorgshallarna i helgen. Matmecka. Mat. Mecka. För er som inte märkt det arkiveras merparten av inläggen som inte arkiveras under "Allmänt" under "MAT!". Det är en passion. Jag älskart. Att laga. Att äta. Att fota. Att blogga om. Andra skrattar. Och jag med. Hela vägen till den mentala matbanken. Nya grejen (som tyvärr tog slut denna vecka) är att ha tv-cirkel med syrran där vi (mest jag) reflekterar över varje veckas Landet Brunsås. Hade hon tittat på alla andra matprogram och läst alla matböcker, matbloggar och matsidor i tidningarna hade jag cirklat om dem med. Mat. En av mina passioner.

Här om dagen lagade jag min första rätt med parmesanosten jag fick (nej nu ljög jag lite, men mitt-i-veckan-budget-pasta med kokt sojawienerkorv gör sig inte så bra på bild) av Buzzador och Zeta, ceasarsallad med paprikarostade kikärter och sojafilé. Mums. Jag tog den minst lagrade osten, den skulle enligt foldern jag fick med passa bäst i ceasar. Och gott var det. Om jag ska vara helt ärlig finns det inte så mycket kvar mycket av den där ostbiten. De andra två har jag sparat på, dock. Rapporter om vad jag gör med dem kommer. Jag älskar parmesan. Åh, vad lyxigt det kan vara att vara buzzador, alltså.

Som jag tidigare rapporterat är jag buzzador. Igår fick jag ett bud med tre olika parmesanostar; lagrade 14, 22 och 28 månader, en parmesankniv och en Crema di Balsamico med fikonsmak från Zeta. Rapporter kommer givetvis framgent.

 Parmigiano reggiano, 14 månader

Mjuk, rund karaktär med mindre markerad syra. Ljust gul i färgen. Konsistensen är krämig och mild med en mjuk eftersmak. Doft och smak påminner om färsk mjölk, yoghurt, gräs och med inslag av kokta grönsaker. Utmärkt att riva över pastarätter, sallader och pizza.

Parmigiano reggiano, 22 månader

Smakrik utan att vara dominant. Smälter nästan i munnen med doft- och smaktoner av hasselnötter, smörkola, ängsblommor, ananas och citrus. Färgen är svagt gul och osten är lite flagig och smulig i konsistensen. Perfekt till ostbrickan tillsammans med Crema di Balsamico eller att riva över och smaksätta maten med.

Parmigiano reggiano, 28 månader

Kraftigt nötiga toner med inslag av muskot. Smakrik utan att var frän med lite syrliga och kraftfulla toner i eftersmaken. Färgen är gulaktig med tydliga kristaller (vita prickar) av fria aminosyror. Med sin torra och lite smuliga konsistens passar den bra till ostbrickan tillsammans med kraftigt vin eller till kryddiga pastarätter och kött.

I början av veckan fick jag ett otroligt sug efter pannkakor. Mina föräldrar sa alltid att det bara var "bukfylla" så jag känner mig lite stygg när jag äter det som mat (och inte typ efter ärtsoppa). Dessutom känner man sig lite som ett barn (kallar man det crêpes känns det dock lite kontinentalt istället). Jag äter kalla rester av dem as we speak, faktiskt. Jag brukar äta mina pannkisar med kanel och socker, socker och färskpressad citron eller med keso och sylt. Till och med grädde om jag ska lyxa till det. Och ni?

Jag har ju länge hört att man "ska" ha mörk choklad i chilli. Jag har emellertid aldrig tagit steget. Verkade lite läskigt. Men när min favoritreceptbloggerska visade sig använda det i sin chili, då var det tid att prova. Och gott var det. Hela min chilli sin carne förändrades med bara lite mörk choklad (2,5 rutor Lindt). Förutom att chillin uppenbarligen blev lite mörkare blev den mer mjuk och glansig, och smakade ljupare på något sätt. Prova vetja, och rapportera till mig vad du tyckte!

Jag och vännen hoppade in på Muffin Bakery (gud vad jag vill sätta ett "the" framför alltså, men så heter det inte) i söndags. Vi köpte två gigantiska muffins och tryckte så pass mycket att vi mådde illa hela eftermiddagen. För att de var så goda att vi åt för mycket, alltså. Vi valde en med rabarber, vit choklad och kardemumma och en med brownie och cheesecake. Vårt tips efter egen erfarenhet är att köpa en stor och dela. De små är för små (och inte lika prisvärda), men de stora är lite för stora. Men åh, så goda! Jag vill bara dit igen och prova andra smaker. Prova!

Muffin Bakery, Linnégatan 42, 114 47 Stockholm, 08-663 02 22

Hela tre olika sorters äpplen fick jag av mina hyresvärdar igår. Två sorter hamnade i söndagsmiddagens dessert. Smulpaj som jag hottade upp med mandelmassa och sesamfrön. De underbart röda vinteräpplena får ligga på fönsterkarmen och götta till sig lite. Men de äter jag nog som de är. Mumma.