Jenny Lina Carlsdotter

Söndagsmiddag med Sparris. Löjromstoast, gräddig pasta med champinjoner, portabella och massor med parmesan samt ananaspaj. Sedan film och efter det högläsning ur Tranströmmer och Zlatans bok under vårt lilla slumber party. Nu ska jag snart väcka henne och bjuda henne på frukost. Sleep over med en av sina bästa väninnor är underskattat. Det kändes som vi var tonåringar på nytt. Bra för själen, tror jag. Men nu: kaffe och ekot, som vanligt.

Idag var det ännu en gång dags för vår knytislunch, som chefen döpt till "United Nations lunch". Vi har sju nationer representerade på ambassaden. Nio, om man räknar oss blandisar. Fyra av dem representerades i form av föda idag på lunchen. Fantastiskt gott!

I går kväll bjöd Sparris mig på galette med lax, kräftsjärtar, gräddfil och löjrom och en crêpe med nutella, bär, banan och grädde på La Petite Bretagne på Tegnérgatan. Precis som I den stora versionen av Bretagne är cider och crêpes specialitéerna här. Det smakar inte riktigt som i Frankrike. Men det är mysigt att få en liten bit av Frankrike här i gamla Svedala. Dessutom har de choklad från Valrhona och makroner from Makarong. Inte illa. Stort plus får det även för den laktosfria mjölken i crêpesen. Merci!

La Petite Bretagne, Tegnergatan 16, Stockholm, 08-612 00 83

Dagens matlåda. Ostgratinerade fyllda tortillas (vet aldrig om det är burritos, enchiladas eller något annat de heter). Chilin är så stark att det sved lite i munnen igår när jag åt den första portionen. Den är full med mörk choklad, också. Som jag brukar, numera.

Godmorgon lördag! Full fokus ligger nu på min lyxiga helgbrunch som jag längtat efter i flera dagar. Amerikanska pannkakor som blev himla goda om jag får säga det själv (och det får jag ju i min egen blogg!), äggröra, fruktsallad, smoothie och kaffe. Efter det planerar jag en löprunda i den nyfallna snön och hemmahäng och sedan tjejmiddag. Och ännu senare fest med min kusin som är i stan med sina killpolare över helgen. Trevlig helg!

Innepicknicken blev inte så mycket en picknick som soffhäng. Men det är det bästa med en nära vän. Man är ju nära vänner av en anledning. Sparris och jag för att vi på många punkter är lika. Igår betydde det en otrolig trötthet, varför soffhäng var precis vad vi behövde. Kanske är det bara att vi båda är kontorsanställda en trött torsdag i gråa januari. Vilket fall som helst var det skönt att bara hänga och äta en massa gott. Precis vad vi båda behövde, som sagt. Och nu är det fredag! Denna helg ligger mitt fokus på sömn, frisk luft, motion och läsning. Och så några sociala tillställningar, såklart. Trevlig fredag, alla!

I somras bakade en kollega en jättegod kaka. Jag har ända sedan dess velat prova att själv baka den. Men jag är inte en fikamänniska. Och om jag trots allt fikar gör jag det på lokal med vänner. Men igår fyllde en kollega på mitt nuvarande jobb år och jag fick äntligen ett tillfälle. Detta är Sayas "tosca"kaka:

Kaka

5 dl mjöl
5 ägg
100 g smör
2 1/2 dl socker
3 tsk bakpulver
4 tsk vaniljsocker
1 dl mjölk

Vispa ägg och socker poröst, tillsätt smör (jag tog flytande) och mjölk. Blanda de torra ingredienserna i en annan skål och tillsätt dem sedan lite i taget. Om man vill ha en extra saftig kaka kan man byta ut lite av smöret med matolja. Den blir dock väldigt saftig av toscatäcket sedan.

"Tosca"

1 dl kokos
2 dl havregryn
2 dl socker
6 msk ljus sirap
100 g smör
2 msk mjölk

Blanda alla ingredienserna i en kastrull på spisen. Jag tog mer kokos och sirap än receptet. Häll blandningen över kakan när den bakats lite mer än halva tiden. Grädda färdigt. Kakan är klar när toscatäcket har en gyllenbrun färg.

175 grader i ca 25 minuter.

Detta recept är för en långpanna. Kakan ovan är på 2 ägg, det vill säga lite mindre än halva mängden ingredienser.

I januari behöver man extra mycket frukt och grönt, tycker jag. Morgonsmoothien och extra frukter på kontoret kirrar delar av detta, och maträtter mer fokuserade på grönt kirrar resten. Som woken jag gjorde i går, till exempel. Har ni goda recept med massor av grönsaker?

Jag älskar daal. Älskar. Jag fick under förra året chansen att äta lankesisk, indisk, eriteansk och pakistansk daal. Jag älskade dem alla. Jag köpte en kokbok när jag var på Sri Lanka, men fattar inte var jag ska få tag på det jag behöver för en lankesisk daal. Ami upptäckte nyligen denna rätt och delade med sig av ett recept för en krämig daal för ett tag sedan. Men det var ju så mycket ingredienser. Jag gjorde lite research bland de jag känner om hur de lagar sin daal. Och kom på att det är lätt. Jättelätt. Och man behöver faktiskt inte kokosmjölk för att den ska bli krämig (även om jag inte tvivlar en sekund på att ditt recept rockar, Ami). Om man kokar daalen ordentligt blir den krämig ändå, bara på linser och vatten. Jag fräste bara två gula lökar och tre vitlöksklyftor så att de nästan blev lite brända. Sedan sköljde jag tre nävar röda linser och slängde i dem med vatten,  en grönsaksbuljongtärning, spiskummin, curry och lite nyriven muskot. Sen gick jag och duschade. När jag kom tillbaka var allt vatten bortkokat, så jag fyllde på och slängde i två grovt hackade tomater och en näve hackad färsk koriander. Sedan fick det koka lite till medan jag kokade riset (10 min, jag är lat och använder sådana där boil-in-bag). Klart! Daal är fasiken den perfekta rätten. Den är nyttig (grönsaker och vatten, liksom), billig, lätt och framförallt god! Min blev jättegod, om jag får säga det själv. Och det var min daaloskuld, den ni ser ovan. Mer daal åt folket!

På annandagen bjöds det till julfest hos syrrans svärföräldrar. Ett riktigt kalas, blev det. Vi kom att prata om Taberaset i Katthult som dagen innan hade gått på TV. På grund av all god mat döpte jag snabbt om det till taberaset i Torphyttan. Jag älskar att vara där ute. Bland djur och ängar och så fina hus. Jag blir så lugn. Och så serveras det alltid en massa gott, också. Även denna gång, såklart. Mumma.

En vardagskväll mitt i julstöket och packningsinfernot blir lätt mycket trevligare med hembakad pizza och näst sista avsnittet av mitt älskade Anno 1790. Mer Dåådh åt folket! Och pizza.

Fem i halv åtta blev hon serverad mat, fröken Sandra. Sandra, som har härbärgerat mig i tid och otid under min lite mer nomadiska period innan denna, fick äntligen bli serverad i mitt hem. Det i form av småplock och julmust. En liten lillördagsmiddag, sådär.

Om jag och Hanna möts på mitten mellan våra arbetsplatser hamnar vi utanför Ett litet hak, ungefär. Då passar det ju fin-fint att lunch där, också. Och det gjorde vi idag. Som även förr. Idag tog Hanna oxjärpar och jag fisksoppa med aioli. Och "snutkaffe" som vår servitör kallade det. Och en massa snack däremellan. Perfekt lusselunch.

Minns ni de där pepparkakorna jag listade som en av höjdpunkterna på mat- och vinmässan jag var på och som jag sedan hade svårt att glömma? Jag har hittat dem! I NK:s saluhall låg de så fint i en korg. Billigare än på mässan var de dessutom! De är dock ändå ganska dyra (80 riksdaler) men de är SÅ värda det. Alltså, dessa pepparkakor. De är seriöst det godaste jag ätit i kakväg. De är godare än makroner och allt med marspian i. De spelar i semledivisionen. Fast pepparkakor kanske de inte ska heta. Den enda kryddan de har gemensamt med pepparkakor är ingefära. Sen innehåller de mjöl, cederolja, socker, fett, sirap och bikarbonat. Man borde ju kunna baka dessa själv hemma. Var hittar man cederolja för bakning, någon som vet? Det står cederolja på burken men Cedroolja bland ingredienserna. Och när ni ändå är igång och svarar mig: någon som har smakat dem som vet vad de påminner om? Jag och alla jag bjudit dem på tycker att de smakar som något annat. Något vi ätit som barn. I alla fall. KÖP! Du kommer inte att ångra dig.

Min andra adventsglöggis blev mycket lyckad. Jag hade bullat upp med både sött och salt och Sparris hjälpte mig fixa innan gästerna kom. Vi drack både "vanlig" glögg och årets Blossa med kaffesmak, som jag verkligen gillar. Den är emellertid godast kall. Jag fick även en hel hög fina presenter, något jag inte alls hade förväntat mig. Det blev smockat med diverse julläckerheter i skåpet när gästerna gått hem. Jag kommer inte gå hungrig framöver i alla fall. För förutom alla fina ätbara presenter har jag drivor av rester. Jag har redan portionerat bort lite av dem åt höger och vänster. Det blir nog några extra fikastunder på kontoret under veckan...

Cava, småplock och tjejsnack är tydligen receptet för en lyckad lördagskväll. Jag känner lycka och harmoni i själen. Välbehövligt efter en stressig dag. Nu fortsätter vi snart ut i natten. Det får inte bli för sent dock, vi måste ju vara sugna på glöggen i morgon. Då ska ni även få en ny lucka. Som kommer att innehålla en Marc.