Alla hjärtans kudde
Den här fina kudden fick jag i alla hjärtanspresent av min mor och far. Tyget är handplockat av mamma och kudden är helt handsydd. Sömmerskan har till och med sytt ett fint svart band runt hela kudden. Mycket fin och välgjord. Och väldigt mig! Den passar perfekt (såklart, mamma har öga för sådana här grejer) i mitt vardagsrum. Dessutom är innerkudden i mjukt dun, så den är mysig att ligga på - och inte bara fin att titta på. Tusen tack, fina pappa och mamma!
Fräsiga tulpaner
I fredags köpte jag som tidigare nämnt tulpaner. När jag satte dem i vasen - outblommade - var de vita med en liiiiten tunn ljusrosa kant. Dagen efter (första bilden) hade den rosa kanten blivit starkare. Sedan har de dag för dag blivit mer och mer rosa och nu är vissa av dem nästan helt rosa. Väldigt coolt, måste jag säga. Undrar vad som händer - rent kemiskt - när det blir så där?
Välkommen hem, herr ottoman
I går fick jag så den efterlängtade pjäsen till mitt vardagsrum. Herr ottoman har funnits i min släkt i åtminstonde ett par hundra år och är stoppad med hö och tagel. Den kom i min familjs ägo någon gång på 90-talet när en herrgård i Sörmland såldes och den fanns i vårt TV-rum i några år. Sedan hamnade stackaren på vinden, där den bott tills nyligen. Jag har alltid gillat herr ottoman (ja, jag gillar att göra ting mänskliga), förstår ni. Det var bara det att den var klädd i ett väldigt fult blommigt tyg som nu dessutom hade blivit blekt på vinden. Min väldigt snälla ömma moder och hennes lika snälla vän har nu klätt om ottomanen (som vissa säger är en divan, andra schäslong och ett par andra namn, men eftersom den hetat ottoman i min släkt får den fortsätta heta den i min ägo) i ett tyg som jag valt ut. Ett vitt och svart fiskbensmönstrat tyg som ser grått ut från håll. Det blev så himla bra, tycker jag! Nu ska jag bara hitta ett hjul till ett av benen och pianokoppar så att den inte åker runt. Men jag är 100 % nöjd. Tack, mamma och pappa!
Fix
Vi har fixat hos mig idag. Pappa och mamma har hjälpt mig (som skulle överdriva kraftigt om jag sa att jag var bara en smula händig, tyvärr) med att sätta upp saker, fixa och dona och agera smakråd. Bland annat när jag (äntligen) satte upp
räven ovanför sängen. Där blev det bra, inte sant? I köket har jag blivit en mixer och ett insynsskydd rikare, i hallen har det kommit upp ännu en lankesisk dansmask och i vardagsrummet står min nya favorit. Men den får ni se senare. Nu ska jag ta ett eftermiddagssov. Tjipp så länge!
Loppisfynd
Loppisfynden från lördagens loppisrunda: en Ittalaskål och tre glas att ersätta de för väldigt länge sedan krossade glasen från mitt barndomshem. Jag älskar dem. Och blev tidigt lovad att ta med mig dem när jag flög från boet. Vid det laget fanns det dock bara två. Nu finns det fem. Hurra! Vad kalaset gick loss på? Tjugotre riksdaler. Ytterst överkomligt, om man säger så. Loppis alltså, vilken bra grej!
Oldies but goodies
I min nuvarande lägenhet låter jag saker och ting ta tid. Jag har mycket arvegods eller saker som betyder något för mig, och låter det hellre vara lite tomt än att gå till budgetmöbelvaruhuset och köpa första bästa möbel. Jag har fått mycket hjälp av familjen. Mormor har gett hela sin gamla finmatservis med hur många delar som helst (som jag dukade med på nyår) och matsilver, jag har fått farmors gamla fina
vas/tillbringare och massor av annat fint. Det gör att jag känner att mitt hem har själ. Nu när jag var hemma hos föräldrarna fick jag ännu mer. En gammal visp och en "Moulin Julienne". Jag är känd bland vänner och familj för att jag vägra elvisp. Jag vispar alltid (oavsett hur mycket det är) för hand. Jag vill inte elvispa. På nyår kände jag dock att det var lite jobbigt att vispa vit choklasmousse till sju personer. Igår fick jag lösningen! Jag kan fortfarande vispa för hand men får lite hjälp på traven! Jag ÄLSKAR den! Visst är den fin? Moulin Julienne har jag starka minnen av från min barndom. Det gjordes potatisgratäng och rivna morötter på den, bland annat. Även den är fin. Jag är nöjd. Mamma slängde med ett gäng skaldjursknivar också, då jag under nyårshummerintaget insåg att detta skulle vara fiffigt (så länge hade charkktjejen delat på dem och krossat klorna åt oss). Nu är mitt kök snudd på helkittat. Gött.
Resultatet av lampshoppingen
Tillbaka i Öret. Med mycket packning (som jag inte hade när jag åkte). Bland annat lampan ovan. Resultatet av gårdagens lampshopping. Egentligen vill jag ju ha den
HÄR. Men min januaribudget tillät mig den ovan. Inte så pjåkig dock, va? Tycker den passar. Utöver lampframtagning har jag ägnat mig åt att städa bort (det lilla jag hade av) julen, äntligen fått igång min dammsugare och tagit bort allt stearin som fanns i ljusstakar och fönster från nyårskalaset. Snart ska jag unna mig årets första semla som belöning. Mumma. Men i alla fall: ny lampa. Jag: nöjd!
Arvegods
Idag unnande jag mig själv lite blommor. Något kul måste man ju ha när man är hemma och är sjuk. Jag satte blommorna i en kanna eller vas som jag fått av mamma och pappa. De har i sin tur fått den efter farmor som i sin tur fått den av sin mor. Vi vet inte hur gammal den är men minst 100 år i alla fall. Någon som kanske vet? Jag älskar den i alla fall. Den har ju så mycket själ och mening för mig.
Uppåt väggarna
Den senaste tiden har det hänt saker i min lägenhet. På väggarna, till exempel. I hallen hänger nu Jönköping över min bokhylla (lite fint prickig av lampan som finns där). Staden där min far växte upp och min mor flyttade till i tjugoårsåldern.
Eftersom vardagsrummet ännu inte är färdigmöblerat har jag inte vågat sätta upp alla tavlor där. Så mot en vägg står en gammal fin karta över min gamla hemstad Malmö som jag fått av pappa Carl. Bredvid står bysten jag fått av mormor. Den beundrade jag alltid som barn i hennes hem.
Mot andra väggen står två inramade postrar med personlig mening för mig. Den ena är från en utställning av Sophie Calle på Lousiana som jag och en vän var på premiären av. Jag fick postern av vännen i efterhand i julklapp. Den utställningen hade en personlig mening för mig och gav mig lite energi att sträva framåt och inte bakåt i livet, kan man säga. Den andra är en poster med ett citat om framgång av möbeldesignern Marcel Wanders som jag tycker om och som påminner mig om att det är ok att göra fel, bara man gör det man tror på, ungefär. Postern var en del av en utställning under Mercedez Benz Fashion Week förra året.
Sist men inte minst har vi denna. Den har fått hedersplats i blickfånget mellan de två dörrarna som leder in till vardagsrummet ovanför sekretären jag ärvt efter farmor. Låt mig få presentera: Jenny! Denna kvinna "gav" mig mitt namn. Jenny var min gammelmormors syster och emigrerade med sin andra syster Olivia till USA. De bosatte sig i San Diego. Jenny och Olivias porträtt har tidigare suttit hos mina föräldrar (som ärvde dem efter min farmor) men nu sitter hon här i Öret. I en lägenhet med Jenny och Olivia (som min katt heter). Så det kan bli! Och det var det hele. Än så länge.
Ängeln i rummet
Anna och Sue Ellen hade med sig en jättefin och omtänksam present till mig. En jättefin ängel och en grytlapp. Den sistnämnda gjord av kvinnor i södra Indien som en del i ett projekt att låta kvinnor jobba i hemifrån med hantverk för att bli mer självständiga och tjäna sina egna pengar. Båda gåvorna var väldigt uttänkta till mig, kände jag, Tack! När jag var yngre sa en gång en av mina vänners mamma att man MÅSTE ha en ängel i varje rum. Annars blev det olycka eller något i den stilen. Jag har haft änglar, men de befinner sig efter en rad flyttar både här och där. Denna får nog bo i köket i alla fall. Och vaka över mig så att jag inte bränner mig eller skär mig.
Lampan
Nej hörrni nu får det vara slut på stiljten i bloggen. Jag kompenserar med att blogga byxorna av er i veckan, tummis! Jag börjar med att stolt visa upp min underbara lampa, som efter nästan två år i förvar äntligen får pryda mitt hem. Stockholmslägenheten hade för lågt i tak för det. Öretlägeneheten har inte det problemet, kan jag meddela. Jag köpte lampan på en utställning och marknad i småstaden (
HÄR) och den är designad och gjord av en av mina bästa vänner. Det syns inte riktigt på bilden, men den är i nät, med sidenband på stommen och har en gigantisk glödlampa. Fin va?
Hemma hos reportage - amatörversionen
Det var så himla vackert att jag var tvungen att göra ett litet blogg-hemma-hos-reportage med det underbara Skånehuset vi bodde i i helgen. Huset ska faktiskt vara med i ett riktigt, proffsigt hemma hos reportage snart. Som hamnar i ett magasin och inte på någon random blogg. Men här kommer mina amatörbilder - som vanligt tagna med min ajfån - från huset. Så himla fint! Det ligger som en alpstuga (fast mycket större då) på en höjd, och har hur många fina rum som helst. Vi fick välja vilket rum vi ville sova i. På den sista bilden ser ni rummet jag valde. Ett mysigt krypin precis under taket. Familjen har bott i Asien, varför man kan hitta blåvitmönstrad keramik lite överallt. Så vackert.
Formex
I går gick jag upp i ottan, satte mig i en bil som gick mot Hufvudstaden, fick på Formex hela dagen, träffade en vän för en te och snack efter en snabbis på Tre:s servicebutik, träffade en annan vän för bio och snack för att någon gång efter midnatt sladda in i min egna lägenhet och somna i min egna säng. Härligt. Formex ja. Jag var där med ett litet sidoprojekt jag håller på med. Mer om det framgent. Jag såg massor med inredning, presentartiklar, en febrilt inspirationsletande Leila Lindholm, coola smycken, snygga tyger, pratade med
Mias vän Wenche och mycket, mycket mer. Jag kommer att berätta lite om mina favoriter framgent. Men nu börjar en ny fullspäckad dag i Hufvudstaden. Mitt kylskåp är tvärtomt så jag startar den med att gå ut och äta frukost. Tjipp så länge!
Såpa
Nu när jag var hemma i min lägenhet en snabbis fick den här flytta in hos mig. Jag fick den av mormor, som haft den i sitt hem förr. Nu tyckte hon bara att den låg och skräpade, så jag fick den. Den passar jättebra på min diskbänk, tycker jag.
På önskelistan
Den här godingen - som finns i affären hemma i Bergslagen - har jag gått och kikat på länge, länge. Just nu är den lite för långt från min budget, men en vacker dag ska den minsann stå och lysa i mitt hem. Så länge går jag och hälsar på den då och då. Visst är den fin?
Husmorstips, någon?
För första gången sedan jag började blogga känner jag att jag har så pass många läsare att jag kan - och att jag känner dem (er) så pass väl - att jag tror att det kommer att löna sig. Jag behöver era tips! Hurmorstips (husfars går också bra) för dålig doft i köksskåp. Det sätter sig liksom i glasen och när man dricker tar det på något sätt smak. Instängt - som i en gammal sommastuga - luktar det. I skåpet. I glaset blir det till någon slags äcklig kemisk lukt/smak. Speciellt oangenämt är det vid vindrickade eller - ännu värre - vid vattendrickande när det är allt man smakar. Vad göra? Hit me!
Herrgårdsliv
När jag var liten tillbringade jag somrarna i en herrgård på landet i Södermanland. Jag fick således riktiga kindergarten flashbacks i helgen, som tillbringades i en herrgård hos vännens svärisar i Södermanland. Gamla, fina möbler, kakelugnar i nästan varje rum, ett litet orangeri, ett litet bibliotek, stora, underbara fönster, fina kristalkronor, underbara, knakande golv. Det var verkligen som en liten minisemester. I går när jag vaknade först av alla tog jag en liten runda i huset. Det gjorde mig lugn, avslappnad. Kanske för att det påminde mig om min barndoms somrar. Kanske bara för att det var så otroligt vackert och inbjudande. Jag längtar tills nästa gång.
Francesco Valentino
Coasters
Mia pratade i
detta inlägget om coasters, eller glasunderlägg som det ju heter på svenska. Jag kommer emellertid aldrig ihåg det svenska ordet, eller när jag väl gör det väljer jag ändå den engelska versionen. Gillar den bättre. Till min fars - med svenska språket som hobby - förtret. Mia menar att det är bakåtsträvande att använda coasters. Jag har hört andra säga det också. Jag menar mest att det är praktiskt. Mia önskade en rapport angående mina. Så här kommer den: mina är en gåva från en studiekamrat under min Lundatid och inte alls de coasters jag själv hade valt (jag hade kanske snarare kört på Mias önskevariant från Svenskt Tenn) ,men just därför älskar jag dem. De bryter av min övriga inreding, som överhängande går i vitt och svart. Tyvärr har några försvunnit i alla mina flyttar, men fyra har jag kvar. Jag gillart!
Orchidaceae caeruleum
Min mamma samlar på orkidéer och jag har ärvt hennes intresse. Mamma fick min samling när jag flyttade från Malmö för några år sedan. Nu har jag faktiskt bara tre stycken. Vi har alla sorters orkiéer, nästan. Brudorkidéen är favoriten. Vi har den i klassiska vita och rosa nyanser men också gul, orange, prickig, randig och flammig. Vi har dock ingen blå. Det var bara något år sedan jag såg min första blåa orkidé. Och de verkar vara ovanliga, för priset brukar vara dubbelt så högt som på orkidéer med de vanligare färgerna. Just nu har mataffären vid kontoret stora, vackra, blåa orkidéer. Man kanske ska slå till...
