Jenny Lina Carlsdotter

Jag vet att det har tjatats en del om det här med resningar av den mänskliga hårddisken här på bloggen under hösten. Men jag har blivit tvungen att göra det. Om och om igen. För att få bort negativitet och höra min inre röst igen. Jag har nämligen en väldigt stark och väldigt klok inre röst, serni. Den blir dock oftast som starkast när det hänt något hemskt. Men i alla fall. I somras sa denna röst till mig att springa. Springa långt bort från en situation jag höll på att gå in i. Jag hörde den klart och tydligt och var på väg att lyda. Men sedan blev viljan att gå åt andra hållet för stor, av någon outgrundlig anledning. Så här i efterhand vet jag inte riktigt varför. Denna röst har ju alltid haft rätt. Och de gånger jag inte har lyssnat på den har jag blivit plågad, sårad, löjliggjord och överkörd. Men jag lyssnade inte. Jag höll till och med för öronen och låtsades att rösten sa något helt annat till mig. Och nu får jag sota för det. Mer än vad jag trodde. För nu känner jag mig om inte plågad, sårad, löjliggjord och överkörd, så i alla fall som om jag fått en fet käftsmäll och blivit utskrattad bakom min rygg. Det värsta av allt är att min inre röst inte pratade själv. Nej, den hade en kör av vänner och familjemedlemmar bakom sig. Jenny Lina Carlsdotter - SKÄRPNING! Så nu gör jag ytterligare en rensning av min mänskliga hårddisk och bjuder min inre röst på en liten weekend i hufvudstaden. Där ska den få sånt den gillar minsann. Och sen ska vi vara vänner igen. Och lyda varandra. Så måste det bli.

Då var första steget taget. Morgonen tillbringades med doktor P-O. Jag är redan livrädd. Som ett litet barn. Den som efter operationen vakar över mig och ställer upp som min personliga sköterska blir min bästa vän för evigt. Rädd var ordet. Tur att doktor P-O är så snäll.

Födelsedagen ja. Ytterst trevflig. Jag hann förutom bubbel, firande och snittar på festen med att träffa lite föredetta styrelseledarmotkompisar från UFS på stan, dansa på Ritz och efterfesta lite. TACK igen till alla som bidrog till denna kväll, den var precis vad jag behövde!

Tack mina fina vänner för en alldeles underbar kväll igår! Många slöt upp till slut och jag hann till och med trycka in några kära återseenden på stan! Bildrapport utlovas när ögonlocken slutat hänga, fötterna slutat värka och törsten och gudissuget är släckt.

Tjipp!

I kväll bjuder jag till fest. Snittar är förberedda, bubbel ska under dagen inköpas och fjädrarna putsas. Det ska bli härligt att svänga sina lurviga bland människor jag älskar. I går på jobbet kom min kära syster förbi och gav mig min födelsedagspresent. Fina hon (som inte har någon koll alls i detta ämne) hade hört att jag ville läsa om mina favoritvampyrer på orginalspråk. Hon fick språket rätt med valde tyvärr Bella och Edward (som jag inte kunde bry mig mindre om) stället för Sookie och Bill. Men det var ju så sött av henne! Hon tog till och med tillbaka paketet och skulle åka och byta det till mig, hur fin? Jo, min syster är allt bra fin alltså. "Ja, men det var ju vampyrer och så, så jag tänkte att det är säkert det du vill ha, har ju hört om det där Twilight". Nope, det är för barn. Med mina vampyrer får man mord, blod, makt och sex. Inte PG-rated kissing scenes. Hepp!



Och om ni har missat MINA favoritvampyrer och tror att Twilight är grejen, så ber jag er sätta på er mjukisbyxorna, poppa popcornen, sätta telefonen på ljudlös och surfa in HÄR. För ni kommer att bli kvar där i soffan ett tag. Garanterat.

Men hörrni! I dag var det inte kul att gå upp. Saker händer i mitt liv som jag inte alls är nöjd med. Det har sällan varit så skönt med fredag. I helgen får jag umgås med mina finaste vänner, dricka bubbel, äta snittar, bli älskad och dansa. Precis vad jag behöver just nu. Hur kan man må väldigt bra och väldigt dåligt på samma gång, undrar jag? I vilket fall som helst kickas fredagen nu igång med kaffe och ett tips till er från undertecknad.

Jag stör mig på (eller ok, jag är sjukt avundsjuk på) alla Stockholmsbloggerskor som går på event efter event och får goodiebag efter goodiebag. De är inte nådiga heller. Men nu har jag hittat ett sätt att också få lite goodies. Gratis. Allt man behöver göra är att rapportera vad man tycker om det man får (och med det ska man klicka i typ fyra frågor, sen klart). Super, tycker jag. Prova, ni med: Goodiebag!





Och hörni, bilderna är tagna med mina nya iphone 4! Bara en sådan sak gör ju fredagen lite bättre!

Jag kickar inte igång veckan förrän idag, då jag var ledig igår. Detta firades med frisörbesök (mikroförändringar, ni vet) och handbollsmatch. I dag fyller Jenny Lina Carlsdotter år. Det firas med syrrans hemmakokta lingonsylt på frukostgröten och en rapport av tre par skor jag i helgen ärvde. Samtliga från fyrtio- pch femtiotal. Anna, vill du ha de vita?

Foppatoffelkopior, mirakeltrasor, torkade blommor, kryddor, chokladbollar, sockervadd och silverputsmedel. En gång om året händer något stort i Lindesberg. Tonåringarna upplever sina första fyllor, föräldrar sina barns kanske första sockerchockar och plånboksekon efter ballongs-, strump- och kolainköp. Lindesbergs marknad. Eller Lindemarken som den heter. Lokalblaskan rapporterade 30 000 beräknade besökare och tivolit anlände redan på onsdagen. Jag tog en runda. Tryckte ett hekto marknadsnougat och ett munksmakprov. Sen gick jag hem till syrran och kollade på när hon bakade tårta. Mer underhållande så.

Vid detta samtal med Kenza berättade hon om någon som hade lärt henne att inte bära svart. Om man tror på att saker och ting runt om kring en påverkar en, är svart inte en bra färg att bära. Att svart påverkar sinnet negativt. Jag är så splittrad i denna fråga. På jobbet idag komplimerade jag två kollegor över hur fina de var. Båda hade klätt sig i lila. Det gjorde mig verkligen på bättre humör att se dem, och de verkade själva vara på ett mycket piggare humör än vanligt. Jag hörde genast Kenzas röst i huvudet, om att svarta kläder ger ett svart sinne (ja, inte riktigt så, men ni fattar). Jag vet inte vad jag tycker riktigt. Min garderob är väldigt svart. Nedan följer en av veckans outfits. Som ser ut ungefär som jag alltid ser ut. Överhängade svart. Jag gillar stilrent. Under min högstadietid var jag så flamboyant att jag nu inte alls vill ta ut i svängarna, eller ytterst sällan i alla fall. Jag vet inte om svart gör att sinnet blir svart, men vad jag vet är att när mitt sinne faktiskt VAR svart, förra hösten, valde jag att enbart bära svart. Omedvetet. Och när jag blev tvingad ut på en shoppingtur (jag lämnade vid ett tillfälle under förra hösten mitt hem vind för våg och packande endast en week-end bag, jag kom aldrig tillbaka mer än för att packa mina ägodelar och köra dem tillbaka hit) köpte jag uteslutande svarta plagg. Också dem helt omedvetet. Jag tror inte att mitt sinne klarade av färger just då. När jag nu bär svart känns det nästan som om jag inte borde. Ni vet för att jag INTE är svart i sinnet längre. Kläder kan ibland vara så mycket mer än mode. Det kan vara en känsla, ett minne, en förnimmelse. Ett lite semi-filosofiskt inlägg som egentligen skulle handla om mina nya second hand-shoppade stövlar.... Som också följer nedan (och givetvis är svarta som natten). Men hörni. De flesta av er är så ohyggligt dåliga på att kommentera. Jag vet, man måste skriva in koder och det är jobbigt. Men nu vill jag faktiskt veta. Vad tycker ni om det här med svart?

Det står efter en hel match i svårt underläge lika. Det är ÅTTA sekunder kvar. Linde begär time-out. Och sen kör han. Binai. Och får in den!!! Lyckan är total. Tills vi inser att domaren har blåst. Det räknas inte. Men vi får frikast! Nerverna utanpå igen. Skövde bildar en mur. Och vi skjuter. Rätt in i muren. Svordom!

Men kul hade vi, och det känns faktiskt mer som en vinst eftersom vi låg under med sisådär sex bollar hela matchen. Nu kör vi resten av säsongen!

...pappas hemliga svampställen. Very much!

Jag hade ju som sagt loppis- och second handdag med Helena i helgen. Vi hittade mest skräp, men en fin stol i Shabby Chic-stil fick Helena med sig hem. Jag hittade snudd på drömstövlarna i nyskick för ynka åttio riksdaler. Jag bildrapporterar framgent.

Lördagen tillbringades med min allra första bästis, Helena. Det jagades runt på loppis och second hand, det lunchades, fikades, shoppades och plockades äpplen. Men en sak i taget. Smultrongården. En liten (eller faktiskt ganska stor) gårdsbutik mitt ute på landet i Dylta. Odd Molly, inredning och diverse sötsaker och téer hittar man här. Dessutom ett litet fik bland alla varor på övervåningen. Mysigt värre.

Jag går ju runt och väntar på stora, omskakande och strukturella förändringar i livet. Jag vill förändra i stort sett allt i min nuvarande livssituation, vilket jag också jobbar för varje dag. Jag känner att om inte förändringens vindar snart tar tag i mitt hår och smeker min lekamen, kommer jag ha svårt att fortsätta tänka positivt. Det kommer att krävas en eller annan rensning av min mänskliga hårddisk för att orka med. Men det är inte alltid de stora, omskakande förändringarna som behövs. Ofta krävs bara (i det stora perspektivet sett) små (ytliga) förändringar för att man ska känna sig "brand new". En ny mobil, ny frilla, ny outfit eller ny träningsform kan få vilken glåmig och trött person som helst att pigga på sig ibland. Min syrra tog tag i saken och mikroförändrade sitt liv. Och vad fin hon blev. Och glad!

 

I'm all for it. Och jag tänker följa min kära systers exempel. Nästa vecka är det jag som gör mikroförändringar i MITT liv. Kanske de stora följer efter. Jag lärde mig om proaktivt tänkade för länge sen. Jag är dock lite ledsen över att vi inte längre är speciellt lika...

Under helgens visit på landet hälsade jag även på i svågerns mammas lilla affär som finns på gården. Är ni i Lindesbergskrokarna kan ni åka ut till Torpis (Torphyttan alltså) och kolla in den själva. Allt är genuint hemmagjort och så där härligt lantligt. Och vackert!

Jag, syrran, min svåger och syrrans svåger tog tillvara på den underbara sensommarslahhöstsolen som helgen bjöd på. Diverse husdjur hängde på, de med.









Helgens soundtrack har varit DENNA och DENNA låt. Tjipp!

Jag saknar resten av er idag. En person kan inte vara de fyra musketörerna själv...