Doktor P-O
Då var första steget taget. Morgonen tillbringades med doktor P-O. Jag är redan livrädd. Som ett litet barn. Den som efter operationen vakar över mig och ställer upp som min personliga sköterska blir min bästa vän för evigt. Rädd var ordet. Tur att doktor P-O är så snäll.
Ta bort halsmandlarna? Men tjena vad lika vi är. Jag har också gjort det där. Operationen i sig var inte så jobbig då jag var nedsövd. Värre var uppvaknandet (jag reagerade inte så bra mot sömnmedlet och tillsammans med mina ständiga mardrömmar var det sådär roligt) och veckan därefter. Kunde inte svälja på en vecka! - vätska för hela slanten. Åt glass första två dygnen (åt och åt- lät det smälta ner för halsen) Det som var jobbigt var varje gång värktabletterna slutade verka. (Who am I kidding- inga TABLETTER. Patroner du stoppar upp... där ljuset aldrig når fram). Så en rekommendation: se till att vara hög på smärtstillande för är du inte det blir det efter fem timmar som att någon knivhugger dig i öronen och halsen. Vilket är i princip det som har skett...
Okej, nu tror jag att jag skrämt upp dig tillräckligt. Fan. Sorry.
