Jenny Lina Carlsdotter

Det visade sig att cocktailen var idag, trots allt. Men lika glada var vi för det, för vi kirrade till en liten förfest på citén, med skumpa och den för de andra skandinavierna nya drinken rosé och fanta. Min allra första fest i Paris, I like!









Great (skandinavian) minds think alike.

Sen drog vi från den belgiska maffia som övertagit köket under vår lilla get-together och började dra oss in mot stan.



Vi åkte lite metro...





Sen kom i fram! Vi skulle sluta samman med Erik, Johan, Valerie och co för en födelsedagsfest. Där gick det minst sagt livat till.



Framme! Eller ja, vi gick ju inte på den röda kvarnen då, utan några hus ner på gatan.

















Sen tog vi en taxi ner till 3e där vi skulle möta upp med Mettes modellkompis som var i stan för att gå på go-sees. Klubben verkade vara så där semi-hemlig, och var således lite svårt att hitta. Men tills slut kom vi fram, slapp betala inträde och träffade modellen. Jag har tyvärr glömt var han hette.





Sen åkte vi hem och...





...drack en massa vatten. För vi är duktiga små tjejer (och kille). Efter (äckligt, jag dricker inte kranvattnet annars) vattendrickande var det bums i säng och vi fick träffa John Blund innan klockade hade slagit fem. Bra natt, helt klart!

Ikväll ska då äntligen cocktailen gå av stapeln. Jag inviger mitt nya halsband och laddar kamerabatterierna. Är en smula oroad för att alla vill festa hela natten och har en hel lista av ställen vi ska besöka att bocka av. Min plånbok gråter. CSN, pretty please do your thing!

Det var en svensk, en norsk och en dansk som skulle ut på "byen" för att hitta ett halsband som svensken hade sett på en blogg.



Men först var de tvungna att köpa lite block. Då fick norsken ett "blonde moment" och visste inte riktigt hur man lägger ner saker i en påse på bästa sätt.



(Här tar vi en paus för att ge svenskens syrra ett gott skratt.) This one goes out to you, Mia:



Vidare letade och letade den skandinaviska trion efter rätt ställe att hitta halsbandet på. De hade under tiden väldigt skoj!



SEN, äntligen! Scoooore!



Den skandinaviska trion blev då trött (træt, trett) och hungrig (sulten), så proviantsökningen ersatte halsbandjakten. Svensken var ju (som vanligt) tvungen att larva sig lite först, bara.



När det var avklarat var det raka vägen till en Croc Madame och en Café au lait!







Det införskaffades även Sephora-kort (mycket viktigt), shoppades klänningar, tjejsnackades, det planerades inför cocktailen ikväll och, det viktigaste: det skrattades mycket. Dansken, norsken och svensken kom hem mycket nöjda och med mission completed!

Igår skulle jag egentligen pluggat hela dagen. Men jag var så jäkla trött och frusen, var tvungen att ta en liten nap i två timmar på eftermiddagen. Jag tror att det var någon slags "baksmälla" efter att ha haft så mycket de senaste dagarna. Men lite fick jag gjort och jag fortsättter idag. Jag kom på att man ju kunde sitta i fönstret och plugga, där det både är ljust och varmt över elementet!


(Mamma, det du ser i bakgrunden är det schweiziska studenthemmet)

Jag börjar verkligen trivas här. Jag börjar nästan ångra att jag inte ska bo kvar. Men bara nästan. På plussidan är alla så trevliga, vi har städerska flera gånger i veckan som städar alla utrymmen och ger oss nytvättade lakan, det finns gym, bassäng och trevlig park att träna i, det är mysigt och hemtrevligt. Men på minussidan är det väldigt mycket regler, som att man inte får ha gäster hur som helst (och måste betala om man ändock har det) man får inte ha fest utan tillåtelse, det måste vara knäpptyst vid 23 osv. Plus att det är långt ut och man måste ta RER hit (förortståg). Men jag kan ju bo i stan och hänga här i bland, det best of two worlds. I går morse när jag skulle ut och jogga satt denna lapp på min dörr:



Sött! Det har blivit framflyttat till idag dock, så igår var jag och min nya norska vän Eva och köpte skumpa till partyt.





Efter inköpen blev det Sex and the City-kväll, bondande och tjejsnack. Jag och Eva bondade rejält och vi har förvånansvärt mycket gemensamt. Trefligt.







I dag blir det alltså cocktail-party. Roligt!

Jag vill slänga ut lite kyssar till familjen. Jag saknar er och önskar jag var hos er. Och ett au revoir till Lotta och Kristin som i natt åkte till Krakow. Have fun!

Så skulle jag då skriva in mig. Det gick, efter lite lirkande, bra. Sedan skulle jag ju göra ett test också, eller snarare två. Vi kom in, professorerna talade bara franska (de talar tydligen aldrig engelska) och testet var ju naturligtvis också bara på franska. Vissa viktiga saker som namn och adressfält var översatta till engelska under, men inte alla. Jag blankade naturligtvis hela provet, vilket bestod av en lyssningsuppgift med multible-choice frågor, en uppgift rörande prepositioner med multiple-choice, en del där man skulle svara på frågor samt en sista del där man skulle skriva en liten miniessä. Jag gissade mig vilt igenom multiple-choice och blankade samtliga övriga frågor. Professorn såg hur fantastiskt snabbt jag färdigställde mitt prov, och (se på f*n) frågade - på engelska - om jag var nybörjare. När jag svarade jakande på frågan tog han med mig ut ur klassrummet (som var fullt till bristningsgränsen med frenetiskt skrivande asiater, jänkare och skandinaver) medan alla kollade upp och undrade vem miffot var. Jag kom nu till den lilla muntliga delen som snarare blev en genomgång av alla (på franska skrivna) papper om kursen, där professorn SAKTA på franska sa vad som stod (som om det skulle gå bättre för mig då, när jag inte kan ett ord?) och strök under alla viktiga delar med en röd penna. Jag tänker lite så här: vill man att studenterna ska komma till rätt adress, till rätt sal, på rätt tid vid rätt datum med rätt material, kan det inte vara en god idé då att skriva ner informationen på engelska, i alla fall för nybörjarna? Bara en tanke sådär. Till slut lät de mig i alla fall att gå, och den 10 februari ska jag få veta hur det gick på provet (jag håller inte andan). Då får jag även veta vilken tid jag ska befinna mig på skolan varje dag under våren. Den 15 februari ska jag sen göra ett fonetikprov. Då har jag ju studerat i hela fem dagar, så det kommer jag ju att briljera på som alla inser. Gudars skymning. Gud i London och Jesus i en trasig särk. Göta Petter. HERREGUD. Välkommen till Frankrike, Jenny Lina Carlsdotter.



Annars tänkte jag nu i en gladare tonart ge er en bildkavalkad av mina omgivningar, det vill säga Cité internationale universitaire de Paris. Där finns det fyrtio studenthem, de flesta nationella. Det vill säga svenska studenthemmet, kanadensiska studenthemmet und so wieter. Jag bor som bekant på det svenska studenthemmet, som verkar vara ett av de minsta. Den här lilla byn är mycket gemytlig, och känns inte alls så fransk (alltså, den känns inte ofransk för att den är gemytlig...hm..). Den ser ut, i brist på annat att jämföra med, som ett amerikanskt östkustcampus. Se själva:



















Fransoserna tycker tydligen inte att det är lika kallt som oss nordbor....



Jag skulle egentligen ha åkt in till stan och Rue Oberkampf för att fira att Johan och Erik har varit i Paris i exakt ett år idag, men jag är för attans trött, alltså. Så när en norska och en danska bjöd in mig till Sex and the City-kväll med alla tjejer i huset kunde jag inte avböja. My kind of people. Fast det är tur att jag inte bor kvar här, jag hade ju inte talat ett ord franska. Min nya roomie (som heter Helena) är svensk dock, men eftersom även hon studerar franska hoppas jag på en lite mer fransktalande miljö. Hon verkar förresten jättegullig. Jag hoppas att jag inte blir den tråkiga gamla tanten i hennes sällskap bara, hon är sju år yngre än mig... HÄR kan ni titta in på hennes blogg.
Nu: mat i form av halvfabrikat, som är temat på förtäringen denna vecka.

(Jag vill först passa på att säga TACK till Anna som kånkade runt på halva min packning runt Malmö i måndags: TACK! Jag glömde dig bara här på bloggen vännen, inte i huvudet!)


I Frankrike kan man alltså inte bara gå och betala sin skolavgift och get on with it. Noooo, i Frankrike måste man  först gå till ett annat kontor, få en kölapp, och sen efter en liten mini-intervju på FRANSKA få en tid till när man kan ställa sig i den andra kön för att få betala. Byråkratins högborg. Japp. Och i går var alla tider slut. Vi fick en tid 11.00 idag. Tur då. Hmf. Så nu ska jag i alla fall snart bege mig för att punga upp en massa pengar. Sen måste jag, även om jag inte kan ett ord franska, göra två olika test i fonetik och grammatik.

Annars är det KALLT i Paris. Fy fasiken vad jag fryser. Jag skulle ha tagit min fjällräv med mig trots allt. Men förhoppningsvis är det bara en liten kölpknäpp som snart går över. Jag tackade ja till den lilla lyan, som ligger här. Den ligger i ett väldigt posh område, så jag hoppas på säkerhet och bra shopping! :) Nej, skämt å sido, det blir nog bra detta! Träffade Rouzbeh för en fika också, det var trevligt. Här kommer några random pics från min första dag i Paris. Nu ut i kylan igen för Jenny Lina Carlsdotter.












Ett speciellt HEJ till Helena som blev 27 år i går, och ett speciellt JAG SAKNAR ER till mamma, pappa, Mia och mommo.

Då var man i den franska huvudstaden då. Just nu befinner jag mig här, där jag är inkvarterad i en vecka innan jag (förhoppningsvis om allt ser bra ut) flyttar in i en lägenhet i 6e. I morgon bitti ska jag träffa Erik och Johan för inskrivning och betalning på Sorbonne, sen kolla på lägenheten och senare ta en fika med Rouzbeh. Borde bli en bra dag.

Här bjuder jag på en mörk bild av min utsiskt just nu:



Annars spenderades ju gårdagen och det mesta av måndagen i Skånes huvudstad. Och som en hommage till mig visade sig min förra hemstad från sin allra, allra finaste sida. Jag undrar om jag inte kommer bo där igen någon dag, ändå....





Jag och Linde såg på söndagskvällen George Clooney flyga runt i USA medan vi tryckte diverse onyttigheter. Sen gick vi till La Grappa och käkade caprese och gjorde det vi gör bäst, samtalar. I love that man! Han är verkligen, för att använda en uttjatad kliché, the brother I never had.

Måndagen inleddes med ett förtjusande väder och en mysfrulle hos Emelie på Möllan. Katten Stig-Emil var söt och Emelie likaså. Alltid lika trevligt. Hon fick choklad av mig och jag fick en litterär klassiker i en fransk tappning som hon kunde läsa när hon var klar med sina franskastudier i Paris, nu har jag det som mål. Jag läste samma bok på engelska när jag höll på att lära mig det språket, så det passar bra faktiskt. Sen kanske jag plöjer den på tyska och spanska med (eller varför inte på svenska), vem vet? Möss och människor är ju intressanta.










Till sist vill jag skicka ut en stor kram och många tack till Carro och Tops för allt under helgen! I love you guys!

Jaha. Då var det sista kvällen i Linde på ett tag. Skönt. Förrutom att åka bort från familjen då. Jag har ju varit i från dem i sex-sju år innan, men nu har jag ju vant mig vid att ha dem nära igen under hösten. Det har naturligtvis varit najs, men nu bli det ju lite jobbigt. Jag har i och för sig inte varit i Linde mer än två veckor i stöten, but still. Kvällen firades med middag med familjen, Gustav, Sandra och mormor.



Det serverades en hel långpanna Gino.



Den var populär.



Sen ville mamma absolut kolla på dansen på fyran. Jag har inte sett det innan, men jäklar vad underhållande den där bygg-Wille var!



Mamma-mys!



Visst är jag närmare trettio än tjugo, men jag kommer alltid vara mammas och pappas lilla flicka!



♥

Annars hade jag och syrran en väldigt kul kväll där vi förebyggde brottslighet och rapporterade en 32-22a, eller hur var det syrran? Dessutom kirrades det med "Flat-Gian" från Schweiz. Jag har gjort det förrut för "Flat Austin" från USA. Det är en jättebra idé faktiskt. Barn i lågstadiet läser en bok om en liten kille som får en bokhylla över sig och blir platt. På så sätt kan han lägga sig i ett kuvert och åka vart som helst i världen. Barnen ritar en platt version av sig själva och sen skickas den till en släkting eller vän i ett annat land. Där tas det foton på den lille krabaten som skickas tillbaka till barnets klass tillsammans med info om landet. Krabaten själv skickas vidare till nästa land. På så sätt får de lära sig om världen. Jättesött faktiskt. Flat-Gian fick åka pulka och få en injudan till Kronprinsessans bröllop. Sen fick han åka till USA.



Flat-Gian i "pulkapacken", eller snön på en kvist i busken som det egentligen var.

Lördagen möter jag i Malmö och våren möts alltså i Paris. Hej då för denna gång Linde. Hoppas det blir ett bra tag tills nästa gång.

Alla som känner mig (eller läst presentationen om mig här på bloggen för den delen) vet att jag ända sen jag var liten har älskat semlor. Under "semlesäsongen" (som inte ens var i närheten av dagens långa semleperiod som inte ens hinner sluta innan den börjar igen) köpte pappa semlor till mig i tvåpack. Varje dag. Om syrran inte ville ha en fick jag båda. Jag har vid ett tillfälle kastat en stol på mitt ex för han hade lovat mig semlor och sen inte höll löftet. Historien är lite länge än så men ovidkommande för syftet. Och för att tillägga det uppenbara så gjorde det ju inte så mycket så här in retrospect. I ALLA FALL. Nu har jag ju blivit laktoskänslig. Och ska snart flytta till Paris (alltså - antagligen inga semlor). Så jag passade på köpte ett åttapack semlebullar på ICA igår och gjorde egna med laktosfri grädde. Hittils har jag ätit tre. Det har gått 24 timmar. Tur att jag åker till Paris alltså.

Dagen har varit ytterst produktiv. Jag har lyckats göra nästan allt pappersarbete och fått undan nästan allt ur mitt rum samt börjat tvätta och packa. Nu är jag så jäkla uppe i varv att jag inte kan sitta still. Och snart är det midnatt. Suck. MEN. Försäkring är betald, alla papper till CSN är i ordning, boende till första veckan bokat och betalt, resor till Malmö (där jag mellanlandar) och Paris bokade och betalda, bankärenden gjorda och leads på boende på G. Jag blir för övrigt så rörd över alla som har dedikerat en massa tid för att hjälpa mig få ett boende (tyvärr dock utan resultat). Finast av dem alla är nog good ol' Rouzbeh som outtröttligt svarat på min mail. I dag fick jag tio (TIO!) mail med lika många annonser från svenska kyrkans billboard tagna med hans iphone och skickade till mig. Hur fint? Nu är jag på G! PM-skrivande och uppsats-pimpande (som inte är klart) kommer vara så mycket roligare i den franska huvudstaden, I just know it.



För övrigt lyckades jag gnugga in chili så pass rejält under middagstillredningen nu ikväll att jag under fem timmar har suttit med snö på händerna. Thank GOD för vargavintern. Herrejösses, det är bara jag som kan göra något dylikt!

Lördagen inleddes med mysfrukost på Hotel Branthammer, som vanligt serverad lagom till att jag vaknat. Efter lite födelsedagsfix till Sandras kusin tog jag mig in till stan för att träffa underbara Patrik. Vi käkade på Vapiano (ja, igen) och snackade i flera timmar. Vi höll så mycket låda (ja, inte bara jag faktiskt) att jag vid ett flertal tillfällen såg att vissa gäster satt och lyssnade på oss istället för sina middagssällskap. Patrik har varit skattmästare och revisor (nej, inte under samma år) för både LUMUN och UPF, så han har fått ta reda på mina ihopknycklade kvitton, siffer-dyslexi och fryspåsar med cash både en och två gånger. Med en ängels tålamod såklart. Han är bäst.



Kvällen fortsatte med fisksoppa och bubbel med Sandra och Emelie. Lotta, Klas och Marcus joinade och det blev både ABBA-dans och drink-drickande. Sen blev det Lilla Hotellbaren, möte med Fia och klasskompisar, drunk-dialing, soffhäng, halkande i snöslask för att sluta med ljuv sömn i den underbara lila soffan.













Idag kom fina Kristina in från Uppsala. Efter mys hemma med chips och Vänner-bloopers mötte vi upp med Fison och Lotta på Koh Phangan. Vi gick all in. Spilld dricka på hela bordet (mitt verk, givetvis), foto-orgier och högljudda skratt. Och träddiskussioner, icke att förglömma. Nu the Hills med Sandra och Fison.















Bra helg helt klart, bortsett från vissa saknade element. Imorrn blir det tillbaka till småstadslivet en sista gång några dagar för att efter en mellanlandning i Scania bytas mot storstadslivet i den franska huvudstaden. Jag har sverigebesök inbokade i stort sett varje helg i vår, så under veckan MÅSTE jag kirra boende. Tips mottages tacksamt till jen_carlsdotter (a) hotmail.com.

Fredag! Inte riktigt samma innebörd när man är student, but still nice. Dagen spenderades på Sturekatten där jag och Fia "pluggade" och jag tröståt världens största semla. Hallå laktosbomb. Illamåendet lät inte vänta på sig. Sedan lite sushi innan Fison gick till jobbet och jag slöt upp med de förvärvsarbetande för AW. Bubbel och pizza på Vapiano, drinkar på nya favoriten Hotellet och bio. Bra fredag.






Innan illamåendet hade infunnit sig.



Cravingarna fortsätter



Jag älskar konceptet Vapiano. Fast mer innan man lämnar in kortet i kassan förstås...



Tjejsnack at its best



Hotellets nedervåning har verkligen en after-ski vibe... Martin och Rickard i bild.



Bartendern i tjänst just denna kväll var inte överdrivet bra på att göra Moijitos..



Det här är ver den bästa bilden jag lyckades producera av biobesöket (inte för att man MÅSTE visa allt, men...), men jag tyckte den var bra då den representerade hur vårt besök såg ut ganska bra. En full-i-fan, en lyssnare och två snackare (en ej i bild).

Nu: "Dejt" med Patrik i stan. Sen: Middag, fest och utgång.

Tillbaka i hufvudstaden och Sandras underbart sköna lila soffa. Temperaturen hos Sandra är dock allt annat än underbar. När vi kom hem i går kväll var det 14 grader, och nu, när jag har tänt en hel hög värmeljus och slagit på alla apparater som eventuellt alstrar värme har jag lyckats kämpa upp tempen till hela 18 plusgrader. Brr. Tur att Sandra bidrar med sån fin värme på alla andra plan.

Gårkvällen tillbringades efter lite shopping i stan på det här stället, där vi över en kycklingpasta, en spätta och lite vin tog igen allt tjejsnack vi missat sen sist. Ganska mycket denna gången.... Fredagen kommer att tillängnas plugg med Fia och en lunchdejt, samt AW och bio ikväll. Bra.



Vill också passa på att påminna om detta. Kolla igenom listan och bidra gärna med en slant där du tycker det passar bäst. Karma vettu. Och medkänsla.

I går kväll härjade allstå fyra kjoltyg i form av Fia, Kristin, Lotta och yours truly fritt på Örets etablissemang och gator. Vi började hos Kristin med bubbel och tjejsnack för att sedan göra Virus och Ritz. Mycket oklara människor på det sistnämnda stället, där vi vid ett tillfälle likt en ockupation blev omringade och instängda av ett gäng mycket oklara karlar. Tur att man har folk som Lotta som kan kirra biffen. Sedan blev det en liiiiite för sen efterfest hos Olle och Adam som resulterade i endast någon timme sömn innan Lotta och jag åkte tillbaka till småstaden. Jag var hemma innan mor och far hade satt sig vid frukostbordet. Enastående. Enastående är dock inte något jag mår, ovanstående sömnbrists resultat. Men efter en superkebabpizza (-kött), lite Pringles och Cola till Inglorius Basterds känns det bättre. Good times.

Karantän. Akademisk karantän. Det är vad jag har befunnit mig i den sista veckan. Kanske blir det ändå uppsatsopponering i juni istället, vi får se. Men detta har i alla fall varit anledningen till min frånvaro här. Har inte haft något liv förutom i the world of word. På torsdageseftermiddagen fick jag i alla fall lite paus. Då var en av mina julklappar inbokade hos vackra, snälla, fina, söta, underbara Veronica. Gud, vad jag älskar den kvinnan! Stressad och pressad som jag var tänkte jag att detta, detta var ju den sämsta planeringen i mannaminne. Att slösa bort en massa skrivtid på min hy. MEN, efter en sekund så fick hon mig att gapflabba, och några minuter senare var jag helt avslappnad, och såg mig själv flyga runt som en sån där Avatar-figur, och jag har ju inte ens sett filmen! Det var precis vad jag behövde. Hon är underbar, den där Veronica. Jag är glad att ha henne i mitt liv (men naturligtvis inte bara för hennes magiska hudterapeuthänder). Ni kan också ha det (då gäller det nämnda händer dock), om ni har så där en 700 friska riksdaler hemma, ring 0581-17373 för att boka in er på en liten bit av paradiset!





Fredagen tillbringades med underbara Lotta. Efter hennes Norge-L.A-Jamaica-fläng fick jag äntligen lite kvalitetstid över pasta, kaffe och en brownie. Mycket trevligt. Lotta har alltid femtioelva järn i elden och att få sitta ner, bara vi två, är vardagslyx. Ja, så är det. Lite shopping (för hennes del) och flumm (för bådas del) var sedan precis vad som behövdes! Lycka! Senare lite shopping med mamma, ett par jeans (jag är fortfarande storlek 25, jippie!) och en kjol (så jäkla snygg) blev det för mig, och en jävligt poppig jacka för mamma. Ingen skulle tro att hon var 60 bast alltså, jäkligt fräsh mamma jag har, det måste jag säga.


 
♥ En vit bondkaka och en brunbränd brownie ♥



Vi träffade Nina

 

Dagens outfits: frostbite-chic!



- Heeeej pappa, du jag behöver ju köpa lite grejeeeer........?



Again, tres frostbite-chic!



Det var nog nära att någon ringde en Anna Odell-taxi till mig där jag stod för mig själv och gapflabbade på Kungsgatan. Det var inte någon fara dock, jag hade bara fått syn på denna lilla julklappen till Lindesbergarna. Priceless. Att jag just fikat på samma ställe som två mycket påklädda spelare från denna bild gjorde saken mycket roligare. I mitt huvud i alla fall. Come to think of it, jag kanske behöver en Odell-taxi ibland.....

Kvällen tillbringades med mys, onyttigheter och tjejsnack i Öret hos Kristin. Det bokades också Krakow-resa (för deras del) med mycket koncentration....




Kvällen kommer antagligen tillbringas på något etablissemang i Öret, jag känner mig lite tveksam men antagligen vinner party-nerven. Annars står lite motion och familje-häng på agendan. Och lite mer akademisk karantän i form av PM-skrivning.

Också:  ♥Elina♥, jag tänker på dig! You are wonderful!

"Boredom is an emotional state experienced during periods lacking activity or when individuals are uninterested in the opportunities surrounding them. Although it has not been widely studied, research on boredom suggests that boredom is a major factor impacting diverse areas of a person's life. People ranked low on a boredom-proneness scale were found to have better performance in a wide variety of aspects of their lives, including career, education, and autonomy".

Nyåret spenderades som tidgare nämnt i hufvudstaden. 19 middagsgäster trängde ihop sig på 38 kvm, och det gick hur bra som helst! Jag, Sandra och Jacob (inte lika mycket jag som de andra två) fixade trerätters i form av lax och räktoast, baconinlindad och örtspäckad fläskfilé med pressad potatis, senapssås och ungsstekta grönsaker samt pannacotta med hallonsås. Splendid. Samtliga gäster var gamla Lundastudenter eller partners till dito. Detta satte en vis prägel på middagen, mest i form av Feta fransyskor, Bordeaux, Bordeaux och White Stripes-brölande. Tolvslaget firades på Engelska Skolans bakgård (eller borggården som Jacob kallade den) och 2010 inleddes med frenetiskt hoppande till "I've got a feeling". Nyårsdagen. En buss och ett tåg samt dryga fyra (!) timmar senare var jag tillbaka i småstaden och ska nu på allvar försöka lyckas avsluta min magisteruppsats.



Jacob kirrar tilltugg till fördrinken (som serverades med hallon som Sandra och Melanie lömskt hade låtit dra i vodka innan servering).



Mästerkockarna minus Sandra



Sandra hade fixat det jättefint och hade även kirrat en lösning på alla eventuella problem med platsbrist. Det gick strålande och alla hade jättekul.



Herrarna var stiliga.....



....och damerna vackra!



Förrätten redo att intas!



Detta kan eventuellt vara när vi satte på "I've got a feeling" första gången...



Gott nytt årtionde!



Jag och finaste värdinnan!