Jenny Lina Carlsdotter

Det är på grund av männsikor som Kony som jag pluggade mänskliga rättigheter. Det är på grund av honom sådana människor som jag fortfarande har jobb. Titta, agera och gör oss arbetslösa. Snälla!

Update: Awareness är det största med denna videon. Man behöver inte agera just inom Invisible Childrens ramar. Att sprida vetskap om tyranner som Kony är det viktigaste.

Screendump från TV4play

HÄR kan du se nya säsongen av Jamies Matrevolution. Titta! Man har ju sett förrut - i hans program och andra - vad folk ger sina barn och sig själva. All mat i skolköken i länder som England och USA är friterad, full med socker och tillsatser och aldrig färsk. I första avsnittet av denna säsong får vi veta att det i USA är lagligt att använda köttavfall centrifugerat i "tvättmaskiner" och tvättat i amoniak som utfyllnad i köttfärs. Det finns i 70% av produkterna på maknaden. Vi får också veta att mjölkindustrin i USA lobbar för att man ska sälja smaksatt mjölk då barnens mjölkkonsumption annars skulle sjunka med 35 %. Och det skulle resultera i dålig hälsa. Vad de inte säger är att ett litet lunchpaket med denna mjölk innehåller 28 gram socker. I mjölk! Vissa av mina amerikanska släkningar har växt upp på chicken nuggets (och vi vet ju alla vad det är i dem - eller vad som INTE finns i dem, snarare), pizza, hamburgare och pommes frites, sockerstinna flingor OCH smaksatt mjölk, chips och kakor. Till MAT. Jag är så fantastisk glad att mina föräldrar gav oss mat gjord från scratch, att vi alltid tvingades äta sallad och grönsaker till varje måltid samt att all saft, sylt och bröd var hemgjord. Detta kommer jag ju fortsätta med till eventuell avkomma. Som förthoppningsvis kommer göra samma sak för sina barn. En annan sak jag är tacksam för är den svenska skolmaten. Vi klagade, visst, men vi fick alltid frukt och grönt i skolan och aldrig onyttig mat. Visst, en del halvfabrikat, men aldrig på den nivån man ser i USA och England. Jag blir ledsen, på riktigt. När jag såg det här programmet fick jag tårar i ögonen. Det finns femåringar på denna jorden som i stort sett bara äter socker, fett och kemikalier. Det är sorligt. Som före detta student i mänskliga rättigheter har jag lagt till detta på min lista. Förutom att arbeta för att alla barn (och vuxna) ska få mat, vill jag se till att de som faktiskt får mat inte fylls av kemikalier och "bukfylla". Who's with me?

Jag må vara vegetarian och således oförstående. Ja, alltså jag förstår att det inte är bra miljömässigt med så stor köttkonsumption. Att det tar upp för mycket odlingsbar mark. Men att odla kött? Känns det fräsht och gott? Bara en liten oskyldig fråga. Kan vi inte äta mindre kött istället, kanske?

I går fick jag två nummer av Madame Figaro av en kollega. Perfekt. Snart tar jag tag i den där franskan igen. Jag är fast besluten om att bli flytande. När jag flyttade till Paris kunde jag inte ett ord franska, och nu förstår jag mer än vad jag trodde var möjligt på bara en termin (och dessutom snart två års paus). Jag kommer ihåg när jag lärde mig engelska. Filmer och tidningar spelade en stor roll. Så jag kör på det nu med. Jag vet att många av mina läsare kan det här med franska. Några tips?

Ett litet meddelande från min fina danska vän Mette som är del i ett väldigt fint projekt. Så här i juletider när julklappsidéerna tryter.

Köp årets julklapp på Adlibris - och stöd Röda Korset. I Den Stora Nordiske Malebok har 84 konstnärer från Sverige, Danmark och Norge tecknat ett verk som du kan ge färger! På sajten står det att 20 kronor går till Dansk Røde Kors - det är fel - om du köper den i Sverige går pengarna till svenska Röda Korset. Efter jul (tyvärr inte före) kommer boken också att kunna köpas i Akademibokhandeln och liknande. Men klicka på länken, köp innan 21 december och du har den finaste julklappen till både barn och vuxna!

LÄNK

Klick, klick!

Lotta i vår lokaltidning NA imorse.

För några dagar sedan tog jag mig lyxen att lägga mig på TV-soffan efter jobbet. Jag slötittade och hittade till slut en tidig nyhetssändning. Ni vet en sådan där där de bara helt kort rapporterar de senaste nyheterna. Just när jag börjat sluta lyssna säger nyhetsuppläsaren något som fick mitt blod att frysa till is: "Tre svenska filmare har arresterats i Azerbajdzjan". Jag skrek rätt ut. Sprang till min dator och kammade internet på mer information.

En av mina allra bästa vänner satt fängslad i ett land som....inte direkt är som Sverige. Lotta och jag har väldigt olika karriärer och utbildningar, men med detta projekt - en dokumentär om mänskliga rättigheter - har jag följt hennes arbete med stort intresse och en gnutta avundsjuka. Efter en timme eller två fick jag kontakt med henne. Hon skulle bli deporterad. Ett dygn senare ringer hon så mig från Sverige. Jag har sällan varit så orolig. Och som en föredetta student i mänskliga rättigheter kan jag nu när hon är hemma och säker inte låta bli att tänka en enda sak: så här har vissa människor det varje dag. Och det slutar inte alltid som det gjorde för Lotta och hennes kollegor; lyckligt. Jag är naturligtvis över månen för att hon kom hem. Men ägnar idag också en tanke till alla dem som utan anledning och åtal frihetsberövas runt om på denna jord.

HÄR kan du läsa Lottas egen historia "Arrested, imprisoned, deported" med hennes egna ord på hennes egen blogg. Läs om historien på CPJ HÄR, se arresten äga rum på video HÄR och HÄR, läs om det på DN HÄR.  Den senaste artikeln kommer från SVT och kan läsas HÄR.

Tori, Jenny, Erin

Hey! This is Tori and Erin from Warrensburg, Missouri in the United States of America; we have had the pleasure of staying with Jenny and her family this week in Lindesberg!  She has been a wonderful hostess, we have learned so much about Sweden from her, honestly we could not have asked for a better family to stay the week with.  It has been great that she has so much experience traveling, visiting America and with that she has been able to explain things very well.  The main reason we are in Sweden is to study the differences between teaching techniques and the school systems in general.  Why Lindesberg?  We ask why not?  Well, we attend the University of Central Missouri in Warrensburg and we have a connection with the University in Örebro and they were kind enough to set up host families for 9 students, BUT we were the luckiest ones because we got assigned to the best family.  

I, Tori, am in the Stadsskogsskolan, which teaches the ages 13-15.  I want to teach secondary education, specializing in biology and that is why they placed me at Stadsskogsskolan.  I absolutely love the teachers, the students, and the school.  I was very impressed with how well the students spoke English and it surprised me to find out that the mistakes made in Sweden are the same exact mistakes students are making back home while studying English.  Everyone has been so kind and welcoming, I was very nervous coming to the school being a girl from America who could not speak Swedish and I was not sure what they would think of me.  I now think that was so ridiculous to be worried, they made me feel right at home to the point where I do not want to leave!  

I, Erin, am in Brotorpsskolan, a school for the lower years.  I as well have been welcomed with open arms.  The students are spectacular; they are so full of energy and come to school prepared to learn everyday!  The teachers are excellent it is obvious from the moment you walk in that they are working hard to plan interesting and meaningful lessons for their students.  I was happy to find that the students are so independent with their learning, it was refreshing to see.  The students have been asking great questions and practicing their English while at the same time teaching me Swedish.  I am not very good. 

För ett tag sedan bloggade Sandra i det HÄR inlägget om sin splittrade boksmak. Jag fnittrade lite smått då ingenkänningsfaktorn för undertecknad var påtaglig. I min "att-läsa-hög" (där jag kommit halvvägs i sisådär tre böcker redan) trängs vapeninspektören Hans Blix och Jeremy Schahills böcker om Irak med en av Sophie Kinsellas böcker om en shopaholic, en bok om Monets liv med en bok om Gucciimperiet, en liten rosa fransk bok för att träna min franska med Barack Obamas The Audacity of Hope. Ytterst splittrat. Men det är jag, faktiskt. Min vän Linde brukar ofta ta upp det faktum att jag (tydligen) diskuterade Telletubbies med Sir Stephen Wall när jag var hans bordsdam och jag har vid ett tillfälle diskuterat snaps med Jan Eliasson. Man kan liksom ha båda delar. Det ytliga och det seriösa. Livet blir så mycket roligare med lite av varje.

I alla fall. Nu läser jag Björn af Kleens Jorden de ärvde om den svenska adeln och en rest från det feodala Sverige: fideikomissen. Jag - som alltid (till mitt ex förtret) vill sätta allt i microperspektiv - skulle om min familj föll under detta alltså inte få ett smack i arvet, utan det (hus och mark) skulle tillfalla min äldsta kusin Christoffer. Ja. Läs den, det är mycket intressant läsning gott folk!

 

Det är verkligen hemskt vad som hänt den svenske soldaten. Det är det. Jag lider med hans anhöriga och vänner. Men när jag som föredetta student i mänskliga rättigheter (och säkert många andra med mig) läser artikel efter artikel om vad som hänt i Afghanistan och alla analyser och "eventuella efterföljder" detta kan innebära kan jag inte låta bli att tänka på två saker.

Det första är att hur hemskt det som har hänt än är så ska vi vara tacksamma. På många platser runt om i världen stupar det en soldat om dagen, en soldat i TIMMEN. Det blir aldrig några tidningsartiklar eller mittuppslag eller TV-rapporteringar om alla dessa tappra människor som valt eller tvingats att strida för sitt land, sin religion eller sin övertygelse. Dessa tappra människor får inte sina bilder i tidningen och dess landsmän blir inte chockerade eller ledsna för att de har stupat. EN stupad soldat är för många människor på denna planeten vardagsmat.

Det andra är att hur tragiskt detta än är så var den svenske stupade soldaten i förhand informerad om riskerna. Och efter den informationen hade han valet att stanna eller att åka. Runt om i världen tvingas kvinnor och män se sina (i vissa fall minderåriga) söner och döttrar, livspartners, bröder och systrar gå ut i strid, många av dem utan att ha ett val. Dessutom vet de att de med största sannolikhet inte kommer se dem igen. Jag både har haft och har släkt och vänner i Afghanistan. Både i militära och civila syften. Jag kan under deras utlandstjänst kommunicera med dem via telefon, brev och internet. Minuter efter att tidningarna rapporterar om ett dödsfall kan jag veta om de mina är vid liv. Runt om i världen finns det människor som ser de sina försvinna, och har inte möjligheten att kommunicera med dem förrän (om de har turen med sig) de återkommer hem igen. Detta utan "leave" med betalda resor hem med jämna mellanrum.

Jag säger inte att det som hänt inte är hemskt. Jag säger heller inget om Sveriges truppers vara eller icke vara i Afghanistan. Jag vet också att allt det ovanstående är en klen tröst för de som nu sörjer den stupade soldaten och de anhöriga till de resterande medlemmarna av styrkorna som nu insett sina anhörigas dödlighet där borta. Jag säger bara att vi iblalnd glömmer vilken otrolig tur vi har som har fötts eller kommit att bo i en stat där vi kan ta rätten till liv som en självklarhet. Det är många i vår värld som inte kan det.

Image Credit: (c) United Nations

(Detta inlägg är även skrivet för http://humanrightsstudies.wordpress.com)

Som jag tidigare bloggat om gav FN förbundet tillsammans med ett antal andra svenska NGO:s ut en rapport inför MR-rådets granskning av Sverige den 7 maj nästa år, en såkallad Universal Periodic Report. I dag på MR-dagarna redogjordes det för denna rapport i ett seminarium med titeln ”Nyaste stjärnan på MR-himlen: UPR”. Förutom FN-förbundet närvarade Fonden för Mänskliga Rättigheter, RFSU, RFSL, Forum Syd samt representanter från Regeringskansliet.
  FN förbundets representant, tillförordnade Generalsekreterare Linda Nordin Thorslund tog i sin genomgång av skuggrapporten upp fyra huvudpunkter. Hatbrott, våld mot kvinnor, samer & romers situation samt barnens situation är de punkter där Sverige enligt rapporten måste förbättra sig. Forum Syd tog i sin individuella rapport upp Världsbanken och Sveriges ansvar att främja MR där. RFSU och RFSL tog i sin individuella rapport bland annat upp HIV-drabbades situation, smittöverföringsproblematiken och den strikta syn man har på denna i Sverige. Papperslösas rätt till reproduktiv hälsa var något annat man menade Sverige ej har lyckats med. När det gäller HBT-personers rättigheter behandlade man transpersoners rätt till vad som i allmänt tal kallas könsbyte (könskorrigering eller könskorrigerande behandling) och den föråldrade lagen från 1972 som bl.a. innebär att personen i fråga måste vara steril för att kunna få operationerna. En annan fråga var asylsökande HBT-personer och förfarandet av deras ansökningar.

(UPR består av en statlig rapport, information från FN:s mr-kontor samt vad som kallas ”trovärdig information från andra intressenter”).

Den 23 november kl. 10.30 äger ett samråd med frivilligorganisationer och andra intressenter rum, det andra i ordningen.

→HÄR← kan du läsa hela rapporten från bl.a. FN förbundet, ”Joint submission for Sweden’s first Universal Periodic Review in May 2010”.

→HÄR← kan du läsa Forum Syds rapport (Individual Report).

→HÄR← kan du läsa utkast och innehållsförteckning för Sveriges UPR från Regeringskansliet (med reservation för ändringar).


Jag hittade tyvärr inte RFSL och RFSU:s rapport online.