Fideikomiss
För ett tag sedan bloggade Sandra i det HÄR inlägget om sin splittrade boksmak. Jag fnittrade lite smått då ingenkänningsfaktorn för undertecknad var påtaglig. I min "att-läsa-hög" (där jag kommit halvvägs i sisådär tre böcker redan) trängs vapeninspektören Hans Blix och Jeremy Schahills böcker om Irak med en av Sophie Kinsellas böcker om en shopaholic, en bok om Monets liv med en bok om Gucciimperiet, en liten rosa fransk bok för att träna min franska med Barack Obamas The Audacity of Hope. Ytterst splittrat. Men det är jag, faktiskt. Min vän Linde brukar ofta ta upp det faktum att jag (tydligen) diskuterade Telletubbies med Sir Stephen Wall när jag var hans bordsdam och jag har vid ett tillfälle diskuterat snaps med Jan Eliasson. Man kan liksom ha båda delar. Det ytliga och det seriösa. Livet blir så mycket roligare med lite av varje.
I alla fall. Nu läser jag Björn af Kleens Jorden de ärvde om den svenska adeln och en rest från det feodala Sverige: fideikomissen. Jag - som alltid (till mitt ex förtret) vill sätta allt i microperspektiv - skulle om min familj föll under detta alltså inte få ett smack i arvet, utan det (hus och mark) skulle tillfalla min äldsta kusin Christoffer. Ja. Läs den, det är mycket intressant läsning gott folk!
Åh den är så galet intressant! Tänk så mycket man inte hade en aning om som sker i ens eget hemland.
