Jenny Lina Carlsdotter

 

Jag har ju, som jag tidigare nämnt, ingen TV (förutom nu i mitt ad hoc-boende). Jag har dessutom en minidator utan möjlighet att titta på DVD:er i. Filmnet är något nytt som är perfekt för någon som mig. Jag har ju bloggat tidigare om hyrfilmssiterna som låter en hyra filmer online. Filmnet har både filmer och serier (de allra senaste avsnitten av mina två favoriter True Blood och Game of Thrones, bland annat. Och nya Newsroom som jag vill se). Man betalar en fast månadskostnad och så kan man titta hur mycket man vill. Det är C more (gamla kanal +) som står bakom, som precis som TV4 är en del av Bonnierkoncernen. Jag vann en månad gratis och kommer verkligen att utnyttja detta. Just nu kan man få tre månader för 49 kr /månad. Dessutom har de ingen bindningstid. Jag tycker detta verkar toppen! Så toppen att detta verkar som ett reklaminlägg, men det är det inte, gott folk. Sådant håller inte jag på med. Men tips, tips: Filmnet.

 

 

 

 

Jag har inte riktigt fastnat för podcasts. Vet inte riktigt varför. Jag lyssnar ju på olika föreläsningar och föredrag från olika universitet på iTunes U (som jag bloggade om HÄR), men i stort sett aldrig sådana här omåttligt populära snack-om-ingenting-alls-men väldigt-kul-podcasts. Jag gillar ju Filip och Fredrik. Så nu lyssnar jag. As I type. Nu vill jag bara att Alex Schulman och Sigges podcast ska komma hit också. Då ska jag lyssna. Lyssnar ni på några bra podcasts?

 

 

 

..min söndagsmiddag. Framför en film med favoriten Shia Leboef.

 

 

..solen som går ner över sjön. Så vackert.

 

 

...min underbara katt. Kanske ska jag göra som tanten i den ukrainska valkampanjen?

 

 

...faunan...

 

 

...och floran i Bergslagen.

 

 

...kikärtsoppan på italienskt vis jag gjorde med fri tolkning på en väns muntliga recept. Mat är ju underbart, alltså.

 

Ja, mycket att gilla i vardagen, med andra ord.

 

 

 

 

 

Nu vill jag dela med mig av en av mina absoluta favoriter på Formex. Memories of Sweden. Det är en kollektion med smycken där Sverigekartan är böjd till armband, ringar och andra smycken i silver och plexiglas. I silversmycket kan man sänka ner ädelstenar som markerar platsen man föddes, gife sig eller någon annan för en viktig plats. I plexiglaset kan man gravera in ett område eller stad. Alla smycken tillverkas i Sverige och böjs för hand. De olika färgerna i plexiglasserien står alla för något: transparant för luft, svart för granit, orange för hjortorn, grönt för skog, rött för lingon och ceriserosa för midsommar. Allt för att hylla och synliggöra Sveriges fantastiska natur och variationsrika årstider. Jag träffade designern Ibolya Vass och hon var så himla trevlig och gullig (ni ser henne på första bilden). Sådant gör ju att man gillar saken ännu mer. Hon berättade att idén kom när hon skulle göra en skoluppgift med souvenirer. Jag - som har massor med amerikasläkt och halva min mors släkt i Schweiz - har alltid så svårt att hitta icke klichéaktiga Sverigepresenter. Detta är ett perfekt alternativ (det finns även manchettknappar och lite mer "eleganta" smycken)). Jag vill ha plexiglasarmanden i granit, luft och hjorton jag. Och så skulle jag gravera in där jag är född och där vi har vårt lantställe. Jag älskar idén att man kan göra smycket personligt också. Jag älskar detta märke!

 

Memories of Sweden, 0730-987 333, [email protected]

 

 

De två bilderna ovan har Angelica lagt upp och taggat mig på på facebook. Alltså. Nu förstår jag varför hon bad mig flytta mig lite åt höger, två decimeter mot henne, ett steg åt vänster och bara liiiiite bakåt. Ljuset. Så vackert. Hon har ögat, Angelica. Och förmågan att redigera. Även om det inte behövs så mycket i Bergslagsskogarna (kanske dock på mig, höhö). Jag är dessutom inte van att se mig själv så här på kort. Så.....proffsigt. Det ska bli spännande att se resterade foton (och det finns en hel del, kan jag meddela). Tack, Angelica! Du är bäst!

 

 

 

Idag är det Världskattdagen. Jag - som pratar med min katt och ser henne mer som en vän än ett husdjur - har firat henne med räkor och extra mycket kli bakom örat (ja, jag kan eventuellt bli en galen kattkvinna om jag blir kvar här på glasberget). Glad kattdag, alla fina kissar!

 

 

 

"Vaddå halvsvensk? Jag är inte halv, jag är dubbel!" Sorans historia om att vara kurd och svensk och att växa upp i ett land som Sverige är mycket intressant och givande. Soran - som ofta skämtar om att vara kurd och invandrare - berättar mycket seriöst och sansat, men också såklart med en smula humor. Om Trita Parsi är min favorit hittills i år (och Klara!) så är Soran inte långt bakom. Lyssna!

 

 

 

Eftersom det inte hänt så mycket här idag (läs: day time TV och bokläsning) delar jag istället med mig av några bilder jag tog på fredagens kvällpromenad till mysstunden på vännens lantställe. Jag fick sådana där snudd på religiösa känslor, ni vet? Naturromatiskt religiösa. Jag ville genast flytta in i en Bergsmansgård på landet, odla potatis, rida och plocka blommor. På sommaren, i alla fall. Jag tycker bilderna faktiskt fångade lite av magiken av Bergslagen, trots att de är tagna på ajfånen. Det är nog kanske något speciellt med Bergslagen...

 

 

 

De senaste dagarna har ni fått nöja er med fula och korta mobilbloggposter. Så här kommer en bildbomb från gårdagens Djurgårdspromenad. Vi tog båten till Gröna Lund, promenerade ut till Waldermarsudde, vidare till Biskopsudden och sedan tillbaka igen längs med vattnet. Sedan tog vi båten vidare för att se mer av Hufvudstaden från vattnet.

 

 

Jag fullkommligt älskade Harry Bosch-böckerna av Michael Connolly när jag först läste dem. Jag började med "The Concrete Blonde" och plöjde sedan igenom dem alla, en och en. Michael Connolly beskriver LA på ett sätt som - även om det är mycket ond bråd död - får mig att längta tillbaka så att det värker i ända ner fotknölarna. Harry själv är också en favorit. Jazzälskande, lite halvförsupte men mycket lojale Harry som ibland inte riktigt följer reglerna men som alltid lyckas med vad han gör. Spännande böcker som - även om det "bara" är deckare - har blivit en del av min bokhylla. Och nu ska de äntligen komma till liv. Inte som film som det först ryktades om (The Lincoln Lawyer blev ju en hit), utan som TV-serie. Och bakom detta står ingen mindre än vår egne svenskamerikan Henrik Bastin! Läs mer HÄR och HÄR .

 

 

 

Är man i Nora får man inte missa NoraGlass. För mig går de två hand i hand. Det är sällan jag besökt staden utan att äta en NoraGlass. NoraGlass görs sedan 1923 dagligen efter ett hemligt recept. Glassen serveras alltid inom några timmar. Det som inte säljs slängs – NoraGlass är alltid pinfärsk. Glassen tillverkas flera gånger under dagen. Under högsäsong pågår produktionen mer eller mindre kontinuerligt från morgon till kväll. Det finns alltid smakerna hasselnöt och vanilj, och sedan en till smak. Man vet aldrig vilken. Det finns dock en smak som NoraGlass avslöjar några dagar i förväg - viol. Tack vare en violfantast på 1990-talet som så gärna ville veta när violsmaken skulle serveras finns numer en "viollista". Idag är det 150 personer som via e-mail eller telefon informeras om när den tredje smaken är just viol. Jättegulligt, tycker jag. Och gott. Är du i Nora - missa inte denna glass!

 

 

 

Jag gillar dagen-efter-häng väldigt mycket. Men hänget man får dagen efter ett bröllop måste var det bästa hänget. Man har alla upplevt något så fint tillsammans dagen innan. Många känner varandra sedan innan. Och man har liksom kvar all den där kärleken i bröstet. Vi hängde, i trädgården, på bryggan och i loungen i skuggan. Jag fick bebisgosa en stund, vi debriefade varandra om gårdagen och käkade bröllopsbufférester och reserna från bröllopstårtan. En av de finaste söndagarna i år. Ja, rent av DEN finaste, tror jag.

 

 

 

I går eftermiddag var det familjefika hos syrran på landet, med vår familj och hennes karls familj. Vi träffas ofta. Eller de, ska jag säga. Av naturliga själ kan jag inte vara med så ofta. I alla fall. Efter mumsig rabarberpaj var det dags att gå och hälsa på djuren. Då smet jag upp ensam på höskullen. Jag fullkomligt älskar höskullar. Doften, mest. Luften. Den torra, väldoftande och lite pulvriga luften. Jag minns somrar som barn när vi var i Sörmland hos släktingar och jag fick hoppa i löshöet på skullen när korna skulle utfordras. Eller när vi var i Småland i Bullerbyn och fick hoppa i höet där, men massor av andra Astrid Lindgrenälskande barn. Eller när jag var stalltjej och hjälpte till att kånka hö till alla hästarna. Jag älskart, helt enkelt. Så där stod jag igår, uppe på skullen. Och drog in luften och njöt av det lilla hö som fanns kvar (snart dags att ta in nytt, ju). Hur mysigt som helst!

 

 

 

För en vecka sedan käkade jag lunch på Grassagården. Grassagården eller Grassegården är en borgargård på Kvarngatan i Strängnäs, nära Strängnäs kvarn. Gården är en av få svenska borgargårdar som står kvar på ursprungsplatsen. Den äldsta av gårdens byggnader är från början av 1600-talet. Gården har fått sitt namn efter Olof Christian och Wilhelmina Grass, som flyttade dit 1793 och drev en krog på gården. Den förklarades 1983 som byggnadsminne av länsstyrelsen i Södermanlands län. Gården ägs sedan 1917 av Strängnäs kommun, och ansvaret för den ligger hos Strängnäs museum. Där kan man äta på gårdens café, lyssna till livemusik eller teater och titta i muséedelen där guidade turer ges av Strängnäs hembygdsförenings gille. Allt är hembakt och ekologiskt och närodlat från Saltå Kvarn.  Vi käkade kallrökt lax med dillstuvad potatis och chokladtryffeltårta till dessert. Samtidigt blev vi underhållna av två unga killar med varsin gitarr och gamla musikgodingar. Cafét har en ljuvlig innergård och alla hus är märkta med vad de en gång var, till exempel visthusbod, gårdshus och brygghus. Om ni har vägarna förbi kan jag verkligen rekommentera detta. Efter maten tar ni sedan en promenad ner i den urmysiga hamnen och tar sedan ett besök vid Strängnäs kvarn. Så har ni en mysig sommardag kirrad!

 

 

 

 

De behövdes inte ens redigeras, bilderna på liljorna i föräldrarnas trädgård. Inte för att jag redigerar så ofta, men ändå. De är så vackra, liljorna. Som små fyrverkerier i rabatten.

 

 

 

Denna syn mötte oss när vi återvände i småstaden i går kväll. Bilden, tagen med min iphone genom fönstret, är inte ens i närheten av rättvis för hur det egentligen såg ut. Och ändå är den så vacker. Sjön, kyrktornet, himlen, solen. Så vackert. Vackra, underbara Bergslagen!

 

Sallad i syrrans land. Pelargonsamling hos syrrans svärmor. På-landet-utsikt. I-hagen-påhälsning. Skogspromenad. Hundgos. Köksutsikt. Midsommarblommor. Får- och lammgos. Innegrillat. Hemgjord rabarberchutney. Sallad. Konstig vattenmelon. Massa god mat. God halvtorr cider. Sillgott. Mer köksutsikt. Goda pajer. Solsupande. Trädgårdshäng. Kattmatande. Mer får - och lammgos. Trädgårdspaviljong. Naturnjut. Kattgos. Frisk luft. Fina blommor. Tjugosju saker jag har njutit av under helgen som gick. Fortfarande sjuk myser jag nu hemma och kurerar mig till helgen som kommer, som bjuder på bröllop mellan två av de människor jag älskar djupt.