Jenny Lina Carlsdotter

I går åt jag årets första bagerisemla (den förra var en sådan där mataffärssemla). Om jag ska leka Semmelmannen för en stund var det för torrt bröd och för lite mandelmassa och grädde. Fast en mindre god semla är ju ändå godare än något annat man kan äta. Semlor är det bästa som finns, det är det.

Phil spådde för överigt sex mer veckor av vinter. Tittar man ut är man beredd att hålla med. Det är KALLT. Och i den här kylan ska jag nu drämma av arbetsveckans sista dag för att sedan springa på en födelsedags-AW med Sparris. Helgen bjuder sedan på att hjälpa henne att flytta, samt handboll i Märsta om jag har tur. Trevlig fredag!

...att när man kommer till butiken efter att ha blivit helt DRÄNKT i en vatten- och snökaskad från en bil (jag menar verkligen DRÄNKT, det droppade om mig) hittar saffranssemlor. Har redan slängt i mig två Lactrase och slukat den ena. Chansen att jag slukar den andra innan aftonen är slut är överhängande.

När man äntligen får komma till sin naprapat och hon utbrister "ja, det kan ju knappast bli värre i alla fall", när man har svårt att gå när man kommer hem och man dessutom känner den allmänt nedstämda känslan som av olika anledningar poppat upp hos svenskarna i januarigråheten, då är det lite tufft. Ja, det finns ju saker som inte passar att hamna här, också. DÅ känns det nästan som en gudagåva när ens föräldrar har åkt till ett bageri och köpt två semlor till en som de sedan levererat - för att de redan vet allt detta. Utan att de blivit meddelade. De vet ändå. DET är mina föräldrar det. De bästa.

Som jag tidigare redogjort för här på bloggen har jag en stor passion för de små bakverken med mandelmassa och grädde. Vi tog oss idag efter lite feltolkning av Ali's Iphone-karta till slut till svenska kyrkan, där de severade semlor och gott kaffe. Jag åt TRE. De var dock väldigt små, som Ture Sventons ni vet. Rouzbeh kom förbi och sa hej och inledde med "Jag trodde nog att jag skulle hitta dig här". Japp. Där det finns semlor, där finner man också Jenny Lina Carlsdotter! Och Ali älskade dem också. Jag berättade om dem innan klassen idag, och under tiden så lutande hon sig mot mig och viskade "I can't concentrate now, I'm only thinking of the Swedish pastries". My kind of girl!







Heaven! Nu får det vara nog för ett tag dock. Jag sitter här helt stissig, hög på koffein och socker. Andreas ringde just, så nu blir det middag och öl istället. Bra dag.

I går var jag på bio. Ensam. Det var första gången jag gick på bio ensam och jag kan verkligen rekommendera det. Eftersom jag är med folk precis hela tiden, så var det perfekt Jenny-time. Jag såg såklart Sherlock Holmes. Ja, för de som känner mig vet ju att jag skulle offra ena lilltån för en dejt med Jude Law. Han är dock inte så het i mustasch och filmen var sådär. Men ändå, trevlig stund!

Alla som känner mig (eller läst presentationen om mig här på bloggen för den delen) vet att jag ända sen jag var liten har älskat semlor. Under "semlesäsongen" (som inte ens var i närheten av dagens långa semleperiod som inte ens hinner sluta innan den börjar igen) köpte pappa semlor till mig i tvåpack. Varje dag. Om syrran inte ville ha en fick jag båda. Jag har vid ett tillfälle kastat en stol på mitt ex för han hade lovat mig semlor och sen inte höll löftet. Historien är lite länge än så men ovidkommande för syftet. Och för att tillägga det uppenbara så gjorde det ju inte så mycket så här in retrospect. I ALLA FALL. Nu har jag ju blivit laktoskänslig. Och ska snart flytta till Paris (alltså - antagligen inga semlor). Så jag passade på köpte ett åttapack semlebullar på ICA igår och gjorde egna med laktosfri grädde. Hittils har jag ätit tre. Det har gått 24 timmar. Tur att jag åker till Paris alltså.