Jenny Lina Carlsdotter

Mamma och jag kvällen innan jag flyttade till Paris, 2010.

Ja, sjukdomen blev bara värre. Idag låter jag som en brunstig ko, har ont i halsen och feber. Det är så TRÅKIGT att vara hemma! Jag är inte bra på att vara sjuk. Jag och mamma pratade just i telefon i nästan en timme. Mamma vet hur tråkigt jag tycker att det är, och vill därför ringa och underhålla mig så att jag inte ska "gå ut för tidigt" som hon uttrycker det. Hon skulle ringa igen i eftermiddag sa hon. Haha, en gång mamma, alltid mamma - även om ens barn är 28 år gammal. Min fina mamma. Nu dricker jag smoothie och juice för att få i mig C-vitamin (jag vet att det inte gör någon skillnad egentligen, men man ska aldrig underskatta placeboeffekten!) och ska försöka vila lite. Imorrn SKA jag vara frisk! Så länge mottages filmtips å det varmaste. Tjipp!

Julen fortlöpte som den brukar, med familjen och djuren, massa mat och godis. Jag avslutade den med mamma, massor av godis och Sherlock Holmes på TV. Kanoners!

Att bli hämtad på stationen, överöst med kramar och kattgos. Att bli bjuden på nylagad mat och många skratt. Sova länge, dricka kaffe med en spinnande katt i knät. Att vara i Bergslagens hjärta är så mycket bättre när det inte är påtvingat. Jag kan till och med säga att det är bra. Jag tycker om det. Jag älskar det! Nu: mammas och min traditionsenliga, årliga pre-jul runda på stan. Och lunch. Tjipp!

En adventsfika med årets första lussisar och tända ljus tillsammans innan familjen splittrades upp. Nu är alla tillbaka i respektive hem. Jag fick bita mig i läppen för att inte bli gråtig. Efter att ha velat bort i så många år (inte från familjen dock!) är det faktiskt skönt att ha dem endast två timmar bort. Utomlands och 60 mil ner till Skåneland var lite långt. Nu kan man faktiskt ses bara över en liten helg. Tur att det är jul snart så vi får ses igen. Trevlig första advent, gott folk!

Söstra mi har skaffat två nya kattungar under tiden jag har varit borta. Igår fick jag äntligen träffa underverken, som till skillnad från vad man kan tro är från två helt olika kullar på två helt olika orter. De njöt av all uppmärksamhet och hade hur kul som helst. Hunden däremot. Inte lika nöjd. Stackaren. Ska ge henne extra uppmärksamhet nästa gång  jag hälsar på...

Om jag vill ha lite ren luft i lungorna, ro i själ och sinne och en energikick kan jag alltid lita på syrran och hennes lantboende. Lite skitsnack i soffan, djurgos och djupa inandningar i omgivningarna och jag är brand new igen. Det var precis vad jag gjorde i söndags. Hur bra som helst. Tack, syrran!

Det här har varit en sådan där vecka där man inser hur glad man ska vara för vad man har. Att man ska ta vara på det man har. Så när jag blev inbjuden på grillat vid poolen men min och syrrans familj samt syrran svärisar var lyckan total. Jag gav mig själv lantluftsterapi medan jag gosade med de två hundarna och de tre katterna, andades in den friska lantluften och söp in de otroligt vackra svenska sommarlantvyerna. Så otroligt fint. En god grillad middag och färska, söta jordgubbar med socker och grädde på det och kvällen var komplett.

För en gång skull blommar faktiskt de stora, fina påskliljorna lagom till påsk.

Glad påsk, hörrni! Jag ska ut i skogen jag (!). Min syrra - som har helt andra intressen än mig - är ute och vandrar, klättrar och sover i tält över påsk. Jag ska få följa med hennes svärföräldrar för att möta upp dem i skogen och bjuda på påsklunch. Jag vet inte riktigt vad man sätter på sig i ett sånt här läge. Kan man ta med handväskan? Jag tror jag har en ryggsäck någonstans långt in i garderoben.... Som sagt, glad påsk gott folk!

När jag hade kommit tillbaka från storstaden efter en vecka av dekadent livsstil med macaroons, gräddsåser, bakispizza och annat kaloristinnt ville min kropp röra på sig. Det fick den. Syrran tog hundarna och mötte mig för en liten milapromenad. Jag höll på att skratta i brallan när jag fick syn på Keagans reflexväst. Jag tror att han eventuellt är ett Harry Potterfan. Eller vad tror ni?







Nu ska jag trots halsont (hallå? Varför har jag fortfarande ont i halsen? Jag har ju inga tonsiller för fasen!) in till Öret med syrran och mamma. Tjipp!

Jag vet att man gör nästan samma sak på jul som alla andra. Och att det därför inte är speciellt kul att se vad andra gör. Och det finns tillräckligt med julmeddelanden i alla sociala medier. Det struntar jag emellertid i. Här kommer min julafton, i valda snapshots. Mycket nöje!



Julfrukost á la Jenny.



Juloutfits á la Carlsdotters.



Jul-MMS:et jag skickade ut på julafton. Cheesy, I know. Men sött också, menar jag bestämt.



Kapeter öppnades. Vilken chock, va?



Jag funderar lite över vad mina nära och och kära har för bild av mig när jag tittar över julklappsböckerna...



Det proppades mat och onyttigheter, såklart. Speciellt genom Jenny Lina Carlsdotters ansiktshål.

I dag har det brunchats med gänget, gymmats och käkats. Snart ska det sminkas, kammas och kläs på för att vädra lekamen på Linde Stadshotell. Samma plan som alltid, med andra ord. God fortsättning, gott folk!

...så löd rubriken för kvällens föredrag. Som gavs av min egen far. Dock inte om mig, som väl är. Han är duktig min far, förra gången han gav denna föreläsning blev han omnämd i tidningen, minsann! Är du inte intresserad av oäkta barn kan du annars läsa vad han har att säga om Salpetersjudare (!) HÄR.

Fredag. Lite hund- och systermys efter jobbet. Toppat med lite bus på brukshundsklubben. Jenny Lina Carlsdotter deltog glatt, både som deltagare och som hinder till hundarna när det visat sig att de flesta hindrena var inplockade för säsongen. Good times. Nu: Öret!

...som dagen då jag åt kött. För första gången på sisådär tretton år. Det var emellertid inte meningen. Grodan hade gömt skinka bland trattisarna och den smörstekta torsken. Jag hann få i mig en del innan jag påkallade servitrisens uppmärksamhet. Läskigt. Men vad gör väl det när jag fick hänga med min "syster" och extraföräldrar? Tack för en urmysig lunch, extrafamiljen! Efteråt bar det av till Le Café som till min förtjusning hade macaroons! Jag blev så glad att jag hoppade upp och ner och fick alla att köpa några till kaffet. De var ju tvungna att se what the fuss what about, för att prata utrikiska. Stefan åt chokladboll. Tack, även för urmysig fika, extrafamiljen!

Jag, syrran, min svåger och syrrans svåger tog tillvara på den underbara sensommarslahhöstsolen som helgen bjöd på. Diverse husdjur hängde på, de med.









Helgens soundtrack har varit DENNA och DENNA låt. Tjipp!