Tack för mig. Bokslut.
I Malmö för en vecka sedan.
Förra året gjorde jag bokslut i december och lade även upp en liten plan för 2014. Jag skulle under 2014 "leva ännu mer proaktivt och ta vara på det jag har och undvika det som inte är bra för mig. Jag ville träna mer. Umgås mer med dem jag älskar. Strunta i energitjuvarna och fokusera på det viktiga. Jag ville leva ännu mer ekologiskt och socialt rättvist. Jag ville hjälpa till ännu mer i samhället. Jag ville åka till Languedoc igen. Jag ville bjuda in till mer festligheter i mitt hem. Jag ville laga mer mat. Jag ville vara ute mer i friska luften. Jag ville jobba ännu hårdare på jobbet. Jag ville fortsätta utvecklas. Jag ville bli bättre på franska. Jag ville träna mer på att tycka om mig själv och inte döma mig själv så hårt". Jag tycker jag lyckades med allt utom franskan. Inte dåligt. Inför 2015 har jag nya mål, men dessa håller jag denna gång för mig själv.
Ni har ju märkt det. Frånvaron här den senaste tiden. Redan vid den här tiden förra året var jag osäker på om jag skulle fortsätta blogga. Och nu har det blivit uppenbart för mig: det ska jag inte. Den här bloggen har varit som en vän. När jag mådde som allra sämst för drygt fem år sedan startade jag denna bloggen och vi vaggade på något sätt tillsammans oss tillbaka till livet. Jag flyttade till Paris och där anslöt de flesta av er som läser nu, de andra expat-tjejerna (för ni är nästan uteslutande tjejer). Sedan har jag bott i Bergslagen, Stockholm och återigen i Bergslagen. Jag har rest en hel del och haft flera olika jobb. Och det har varit underbart. Men nu är det dags att säga hej då. Jag tror faktiskt inte jag kommer sluta blogga. Jag är sugen på att starta en blogg om att leva eko/giftfritt/vegetariskt. En blogg med massa tips, recept och inspo. Vet inte om någon skulle läsa det. Kanske startar jag en sådan blogg istället. Då meddelar jag er. Om ni så länge vill följa mig på annat sätt finns jag på instagram som carlsdotter. Men nu är det dags. TACK kära ni, för att ni har läst, kommenterat, peppat och inspirerat. För att ni har gjort den här bloggen till en härlig plats där jag har lärt känna nya kompisar som jag fått träffa IRL. Att jag fått inspo, bekräftelse när jag behövt det och fina ord. Tack och hej då. Vi ses!
Three Ingredient Peanut Butter Cookies
Jag måste bara tipsa om dessa kakor som jag hittade på en blogg i helgen. Supergoda, superenkla och superbra! Dessutom laktos- och glutenfria! Det är det enklaste receptet du kan tänka dig, med endast tre ingredienser! Jag lade dock till en nu i juletider: kanel. Man kan nog hotta till det med diverse kryddor, tror jag. Här kommer det :
2,25 dl (1 cup) jordnötssmör
2,25 dl (1 cup) socker
1 ägg
C'est tout! Jag lade ju också som sagt till kanel. Blanda alla ingredienser (först är det svårblandat, sedan blir det en lös smet men ju mer du rör desto hårdare blir det och till slut är det som modellera i konsistensen). Rulla små bollar som du sedan rullar i socker (jag rullade dem i socker och kanel). Lägg på en plåt och tryck till dem med en gaffel. De flesta jag har sett har gjort ett rutmönster men jag gjorde bara ett avtryck, för så gjorde mormor på sina bondkakor när jag var lliten. Nostalgiiiiii. Baka i ugnen på 175 grader i ca 12 minuter. Färdigt! Lättaste kakorna i världen!
Logen full av jul. Och kärlek.
I lördags var det dags för den årliga julmarknaden på min systers gård (förra året såg det ut så HÄR). Det är så härligt, för hela min systers mans familj engagerar sig och är parkeringsvakter, glöggbartenders (det var för övrigt jag och min syster också), fikafixare, jultomte (eller, han ringde jultomten, alltså, hm) och försäljare. Byalaget hade fixat fram ett litet café och en glöggbar och bygdens entrepenörer hade fått hyra in sig på ett bord. Det såldes rökt lax, granbockar, hembakt och slöjd så det stod härliga till. Min mor var själv representerad med en hel armé av hemsydda tomtar. Och förutom glöggbartenders var jag och syrran även lammkorvsförsäljare (trots det faktum att vi själva inte förtär denna vara) och pappa Carl hoppade in bakom Röda Korsets stånd. Vi höll till på logen där vi när vi alla var samlade förra gången firade min systers bröllop (HÄR). Så fint. En mycket trevlig och mysig tillställning som gör att jag uppskattar detta med landet ännu mer. Jag har sådan tur som får äta kakan och ha den. Att kunna hänga på landsbygden närhelst jag vill, men ändå kunna komma tillbaka till min lägga mitt i stan när jag känner att lunken blir för lugn. Jag är lyckligt lottad.
