Jenny Lina Carlsdotter

Dagarna har flugit förbi och imorrn bitti är det dags för mig att åka till Beziers där jag ska tillbringa mitt sista dygn i Frankrike. Det har varit helt underbart att vara här. Det här är den första semestern som jag gjort enkom för mig. Jag har inte tagit hänsyn till någon annan än mig själv och jag har hängivit mig åt mina intressen och passioner. Jag har vandrat otaliga mil på kullerstensprydda, 800 år gamla gator, jag har druckit vin varje dag, jag har gått i katarernas fotspår, upplevt det land där de levde. Jag har besökt otaliga kyrkor, vissa mer mystiska än andra, vissa katolska, vissa som på grund av konstiga omständigheter mist sin rätt att hålla gudstjänst. Jag har i varm kvällssol vandrat bland vinrankor i landskapet som producerar mest vin i hela Frankrike. Jag har lärt känna nya vänner från världens alla hörn och haft långa konversationer på mitt nyaste språk franskan. Jag har flera gånger fått hålla bort lyckotårarna för allt vackert jag har fått se. Allt jag i så många år bara läst om helt plötsligt under mina fötter och framför mina ögon. Denna vecka kommer jag minnas för evigt. Jag låser in alla minnen i min allra heligaste plats i mitt hjärta. För alltid.