Längtan
Min dator kraschade ju precis innan jul och igår gick jag in i min back-up för att leta efter en fil. Då hittade jag den. Mappen med foton från Sri Lanka. Och insåg att jag just nu för EXAKT två år sedan var ute på den resan. Drygt en vecka runt nästan hela ön och en vecka strand och bad i Negombo. Denna vackra ö var mer än en semester för mig. Min far bodde här kort på 70-talet och han förälskade sig i kulturen och folket. Denna förälskelse förde han över på mig. På grund av inbördeskriget som började på 80-talet har vi dock inte kunnat besöka ön. Förrän för två år sedan då de öppnade gränserna för turism igen. Vi bokade på momangen. Då resan kostade typ fyra månadshyror hade jag - jobbsökande och vikarierande högstadielärare för stunden - inte råd. Men mina fina föräldrar betalade halva och lånade ut resen. Och mina drömmars resa realiserades. Sri Lanka är en sådan vacker ö. Kontrasternas ö. Men snudd på regnskog uppe i bergen, med teodlingar, kanelträd och prunkade grönska, med savannliknande natur i söder där nationalparkerna bjuder på rikligt djurliv, med stränder långa och vackra med underbart, varmt vatten, med det buddistiska och hinduiska men med städer som Galle där det europeiska koloniala arvet gör sig mycket gällande. Med islam, hinduismen, buddismen och katolicismen närvarande i kulturen. Med ett ständigt rödmålat leende på de beteltuggande läpparna älskar jag lankesen. Och maten, kulturen, naturen, sången, språket, det ständiga vickandet på huvudet, viljan att komma tillbaka efter den förödelse som är naturkatastof och krig. Sri Lanka tog en liten bit av mitt hjärta. Förhoppningsvis får jag åka tillbaka snart för att hämta tillbaka det. Eller lämna lite mer... (Läs mer om min Sri Lankaresa HÄR).
Kommentarer
Trackback
