Vidrigt
Ja här är det tomt. Jag har åkt på vinterkräksjukan. Vidrigt. På över 48 timmar har jag inte ens fått behålla vatten. Det värker i hela kroppen och jag mår så ILLA. Till slut fick pappa Carl hämta mig och katten för jag kunde knappt ta mig till badrummet längre. Min ömma moder undrar om man verkligen kan bli SÅ sjuk av detta? Jag börjar i sann Dr House-anda fantisera om att jag drabbats av allt från bly- och kvicksilverförgiftning till binnikemask och kolera. Men nej, det är gammal hederlig vinterkräkis. Just nu ligger jag nyduschad i sängen och har fått behålla ett glas blåbärssoppa i snart en timme, så det är hopp om livet. Jag återkommer.
Vännen, jag tycker så synd om dig, fy för kräkan! Hoppas du snart kryar på dig!
Nej bläää! Hoppas du kryar på dig snart!
Så fruktansvärt synd om dig Jenny! Krya på dig!!!
krya på kramar igen! =)
Åh din stackare. Hoppas du mår bättre snart! Kram
Din stackare, krya på dig. Det finns inget värre än det där ögonblicket man känner kväljningarna i halsen. Först tror man att man ska dö och när det sen drar igång, då vill man dö.
Såg nåt om att katten sympatispytt i akvariet? Vilken fin tillvaro du ändå har för närvarande. :)
Prends soin de toi mon amie, bisous
Massa krya på kramar! <3
