Om bloggandet - och läsandet av resultatet
Denna text kommer att te sig aningens seriös och kanske en smula butter. Det är den inte. Läs den och se mig le och blinka med ögat. Det gäller på intet sätt liv och död. Inte ens i närheten. Det handlar om vår hobby, bloggandet. Det är emellertid mina åsikter, såklart.
Det finns saker jag stör mig på språkligt i bloggar. Särskrivningar, felanvändning av ord, felböjningar och rena konsekventa felstavningar. Men jag är inte så dum att jag kastar sten i glashus. Jag är mycket väl medveten om att jag själv tillhör skaran som systematiskt felanväder det svenska språket. Jag börjar meningar med Och och Men, jag kommaterar efter dito och dessutom felaktigt och alldeles för mycket. Jag refererar till mig själv i tredje person (vilket inte direkt är språkligt fel men störigt), jag använder svengelska och eget påhittade ord jag tycker passar in. Jag felstavar dessutom ofta, ofta slarvfel som omkastade bokstäver eller felslag på tangentbordet, då blogg.se inte tillhandahåller ett felstavningsprogram i bloggverktyget och för att jag är för lat för att först skriva texten i word. Därtill finns det säkert många fler fel jag glömt. Men detta gör jag ju (mestadels) medvetet. Jag kan ändra till språkig korrekthet och korrläsa mina tester bättre innan jag publicerar. Jag väljer dock att inte göra det då det är (enligt undertecknad) det charmiga med en personlig blogg. Anna och Sweden skriver i mycket korta meningar och således med många punkter. Det är hennes skrivspråk. Mia blandar versaler och gemener hejvilt i sina rubriker. Det är hennes skrivspråk. En språkprofessor skulle nog ogilla detta fenomen. Vi bloggare kan emellertid nog enas om att vi gillar det. Det skiljer oss alla åt och lär oss känna igen varandra.
Det jag emellertid inte gillar och nu ska åtgärda så att jag inte återigen kastar sten i glashus är det här med bloggar och instagram. Instagram har ju fullkomligt exploderat de senaste månaderna, ja veckorna kanske till och med. Och många bloggare - främst de såkallade storbloggarna - har helt slutat med unika blogginlägg. De tar bara helt sonika ett gäng instagrambilder och postar dem som ett blogginlägg. Detta tycker jag är tråkigt. Då finns det ju ingen mening med bloggandet. Kanske är det idéen. Att instagram kommer att slå ut bloggarna. Det är ju en perfekt blandning av twitter, blogg och facebook. Jag vill dock ha båda. Jag har postat istagrambilder i bloggen. Ofta som orginalfoto då jag gillar dem bättre, med sitt avlånga format. Men jag lovar härmed dyrt och heligt i intresset av att inte bli en stenkastade glashusresident att endast i undantagsfall reposta mina instagramposter som blogginlägg. För det unikas skull. För att min blogg fortfarande ska vara intressant (om den nu är det) och inte kunna helt ersättas av instagram. Oj, så seriöst det låter. Men ni fattar va? Tack för mig!
Intressanta reflektioner och som så många andra gånger kan jag inte göra annat än att hålla med dig.
Nu räknar jag mig inte själv till storbloggarna, men skall ändå erkänna att jag använder Instagram mer än min blogg. Instagram är dock mer "privat" än bloggen, vilken gör att jag kan dela med mig av mycket mer där än på bloggen. Vi får väl se hur det blir framöver för precis som du skriver har det fullkomligt exploderat det senaste.
Kram
Intressant! Jag är själv en som slarvar med språket i bloggen. Får höra det av min mor titt som tätt när hon kikar in. Dock kanske jag har lite högre krav på mig eftersom jag faktiskt är just språkvetare vad vet jag ;-) Men hey, det här är ju min ledighet, man kan ju inte vara ett yrke hela tiden!
Håller med! Instagram är instagram, blogg är blogg. Visst kan man ha med en instagrambild på bloggen också, men då skriva mer o göra ett inlägg av det, vilket man inte kan på Instagram. Fattar inte grejen med bloggare som lägger upp en massa instagrambilder som ett blogginlägg, dom har jag ju redan sett!
kan bara hålla med! en blogg blir inte intressant pga att den är perfekt skriven, snarare tvärtom! Man ska skriva om man talar! :) Detta med instagram kan jag inte ens uttala mig om för jag har inte riktigt kommit in i det, använder det inte alls.. även om jag älskar bilder och på många bloggar endast kollar på bilderna och inte läser texten så vill man ju ha en berättelse till. och är jag ute efter att kolla på bilder vill jag har stora högupplösta bilder! :)
Vi fattar! Och gött att du orkar ta dig tid att skriva. Det uppskattas. Endast foton är ju bara....lathet:)
Så intressant diskussion det där. Jag tycker bloggar och sociala medier överhuvudtaget är himla intressanta.
Jag är precis som du, fast elakare. Jag småhatar folk som felstavar eller missbrukar semikolon och kommatecken. :) Men. Precis som i mitt fall där jag blandar stora och små bokstäver i rubrikerna väljer kanske en del bloggare medvetet ett visst språk just för att det är genom våra val av ord och hur vi presenterar dem som vi också visar våra personligheter.
Jag har gjort många medvetna val i mina texter att använda slang, förkortningar, stycka av en mening ofärdig. Inte för att jag inte vet bättre utan för att jag tycker det blir vackrare/får fram vad jag vill säga på ett tydligare sätt/jag tycker om tonen. Läs ett inlägg hos mig som är två veckor gammalt och jämför det med ett skrivet för ett år sen och du kommer se en rejäl skillnad. Jag kan verkligen se hur jag hittar min röst och hur jag ska visa min personlighet ju längre tid jag bloggar. Det är ganska roligt tycker jag.
Sedan håller jag inte med vissa konservativa språkprofessorer som förfasas över svenskans förfall i bloggarna. En blogg är inte en litterär text. En blogg är inte en bok. Det här är en levande text, ett sätt att kommunicera. Därför skriver många i talspråk.
Det kan jag störa mig på ibland, det kan bli tröttsamt osv., men då får jag dåligt samvete och känner mig elitistisk. Alla har ju inte en utbildning eller ens intresset av att skriva på en viss nivå och vad jag gillar allra mest med bloggandet är att det faktiskt är en form av direktdemokrati där alla får vara med. Vad är det Astrid Lindgren säger, "den som är störst ska också vara snällast".
Jag rättade Blondinbellas senaste bok innan tryckning och förvånades över hur många stavfel jag hade att rätta men då resonerade jag på samma sätt. Det är kanske varken viktigt eller möjligt (pga utbildning) för henne att stava korrekt och då väljer jag att fokusera på vad hon vill säga och inte medlet hon förmedlar det med.
Jag är väl den sista att inte använda instagram men jag förstår precis vad du menar. Jag tycker dock att en blogg är ett visuellt verktyg men det är min personliga smak. Jag håller med om att en blogg borde involvera båda delarna. Annars har man ju exempelvis tumblr.
Så skoj, det här får vi prata mer om när vi ses.
Bisous
Ellinor: Visst är det ett intressant ämne! Det är ju helt ok att använda Instagram mer än bloggen, det är kopierandet jag tycker är like tråkigt, att det inte finns någon skillnad på dem båda. Så är det ju inte med dig! :)
Sofia: Helt rätt! :) Min far är en språkfantast också, och han har lite idéer och synpunkter på min blogg. Fast det var mer innan på min gamla blogg, nu är han väldigt diplomatiskt. :) Kanske har han fattat min tanke med det jag skriver ovan...hihi
Marie: Exakt min tanke!
Anna: ja, det är så kul, för du skriver på samma sätt som min syrra (pratar du Bergslagsmål nu?) t.ex. "igår kasta jag soporna" istället för "Igår kastaDE jag soporna". Det är Bergslagsmål det! :)Angående bilderna hoppas jag att du tycker mina är ok...de är nästan helt uteslutande iphonebilder redigerade i appar (eller oredigerade direkt från telefonen) och således inte alls högupplösta... Fast jag har fått höra att jag är duktig om man ser till att jag "bara" fotar med en iphone... :)
Amileaks: Eller hur! Fast texten på denna blogg har drastiskt minskat sedan jag startade den... Det blir foton med en liten historia och inte tvärt om, som i början. Då var inläggen också lååååååååånga och kunde avhandla sjuttioelva grejer...
Mia: Ja, intressant som sagt. Jag störde mig mer i början men har verkligen fattat grejen. Som du säger, bloggar är inte böcker. OCH det där med att man vill hitta sin stil. När det kommer till Blondinbella har väl hon berättat att hon har dyselxi, så det kanske inte är så konstigt. Instafram är kul, häng på! ;)
Jag irriterar mig ocksa nar det ar daligt skrivet. Om och om igen. Da slutar jag lasa. Sjalvklart blir det alltid stavfel och jag sjalv ar en mastare pa sarskrivning tyvarr efter 12 ar med engelskan som forsta sprak. Men nar nagon inte kan skriva alls, da stannar jag inte kvar.
Det har med instagram vet jag inte riktigt. Anledningen till att jag gick med var for att kunna fixa lite fina bilder. Jag hade inte ens fattat att man kunde folja varann dar (ja skratta du, har har du en som har noll koll...). Sa pa min blogg kommer du fa se bilder som ocksa varit pa instagram, fast med text sa klart. Och inte hela tiden. Jag har liksom inte sa himla raffinerade liv att jag kan lagga ut olika saker pa FB, Instagram och bloggen hela tiden. Sa ar det :)
Onskar dig en jattemysig helg med kompis och lill-tjejen! Tack for alla gulliga kommenarer hos mig.
Kram Lisa
Håller med dig ang. Instagram. Vissa använder endast Instagram att blogga med, men jag väljer lite både och, så blir det lagom så :-)
Till bloggen vill jag alltid ha kort tagna med systemkameran, medan Instagram blir med iphonen såklart. Men jag tycker nog allt att 50% av sina Insta-bilder ska man nog inte ha på bloggen så att det blir en liten treat för läsarna ;-)
Hear hear sister! Jag postar bilder i instagram-fomat när jag endast kunnat fota med mobilen. Jag har nämligen ingen ajfån så bilderna blir mycket finare med lite krusiduller (som döljer den hemska kvaliteten i mobilbilderna). men jag håller med, det blir tråkigt om man ska använda sig bara av det. Sen det eviga tjatet på bloggar om att de har Instagram. Jaja, vi fattar att ni vill att vi ska följa era bilder på Instagram där varannan är en bild på er själva!
Oj, lät jag bitter nu? ;)
Ps, jag stavar fel ibland men blev ändå ganska irriterad när jag läste en blogg där bloggerskan stavat utnyttja "utnutja".. Det är okej om man är 12 år men inte 23. Knappt ens när man är 12!
