Jenny Lina Carlsdotter

...och så måste jag ju berätta om gårkvällens entré. Jag kom mycket senare än alla andra, då jag som rapporterat haft en socialt maraton under dagen. Jag kommer in i ett vardagsrum där en stor fåtölj står mellan mig och alla gäster. När jag tar ett ganska stort kliv runt denna fåtölj för att hälsa på de redan anlända gästerna känner jag något vid foten. Någon har ställt en glas rödvin på golvet! Det flyger över golvet, splashar matta och sittkuddar och bildar ett modernt konstverk över vardagsrummet. Jag fick resten av kvällen prata om min storslagna entré. Men hörrni, det blir vad man gör det till. Jag skrattade, torkade, bad värdinnan om ursäkt (som bara skrattade och gav mig en gin och tonic) och det var det. Att skämmas för mig själv är något jag har lagt av med. Speciellt när man som undertecknad har en tendens att vara en smula klantig då och då.... Dessutom hade samtliga gäster en ice-breaker i samtal med mig. Man skulle kunna säga att jag gjorde dem en tjänst, nästan ju...