Veckans första dag...
...kickade igång med morgonmål hos dessa två bedårande blondiner, vilka också är de sista två av mina "syskon" att figurera i denna bloggen:
Jag blev utfodrad med Karins mycket smaskiga fillimpa med lagrad ost.
Och fick gosa med fina Lukas, som har det bästa hundnamnet i mannaminne. Det är nämligen en förkortning av samtliga familjemedlemmars begynnelsebokstav. Fiffigt, va?
Lunchen tillbringades med mamma på stamhaket (och det enda i sitt slag på hemorten) Bellas. Jag blev bjuden på chokladmuffins som välkommen hem-present. TACK!
Efter en powerwalk med mammsen (som för övrigt är vår aktivitet varje kväll numera) bjöd pappa in till räkfrossa. Jag slukade allt innan mamma och pappa knappt börjat äta och frågade om det fanns mer. När svaret var nekande slängde jag i mig alla rester jag kunde samla på mig ur kylskåpet. Att bo hemma igen verkar ha framkallat vissa tonårsegenskaper jag led av sist jag var skriven på denna adress...
För övrigt kan jag rapporera ett besök på Sköndals vårdcentral där några väldans äckliga utslag som misstänktes vara bältros men visade sig vara en "imunologiskt reaktion" inspekterades samt att min hjärna är helt ockuperad av tankar på en viss liten tripp jag ska göra till norra Skåne i helgen. Tjipp!
Se, jag kan skriva mitt namn ibland.
