Härmapa
Det här med ansiktsboken är farligt alltså. Man ser någon göra något och så blir man sugen på att göra samma sak. Eller avundsjuk. Eller förskräckt. I vilket fall. En av mina kontakter på ansiktsboken njöt av våfflor på sin semester. Genast fick jag ett sådant sug efter dessa degklumpar att jag trodde att jorden skulle gå under om jag inte fick moffa in dem i munnen pronto. Så jag engagerade alla närvarande i att åka till affären, vispa grädde och rensa jordgubbar. Och nu är jag nöjd. 
I min familj är det inte en självklarhet hur man vispar grädden. Detta resulterar alltid i två vispningar. Men alla vet ju att grädde till våfflor ska vara hårt vispad, eller?
Titta förresten in här ikväll eller möjligtvis imorgon. Då rapporterar jag mitt andra författarmöte. Även denna gång med en Björn. Kan ni gissa vem?
Oh that looks so so good!
