Jenny Lina Carlsdotter

 

I går promenerade jag och Angelica mot slottet. På vägen köpte vi kaffe och lite gott att äta och sedan satte vi oss på "bryggorna", träplatåerna vid slottet. Ett tag kändes det verkligen som vår. Vi frös inte, solen värmde våra ansikten och vi pratade semester. Redan vid två blev det snorkallt igen och vi begav oss huttrande vidare. Men de där knappa två timmarna var vår för oss. Nu kommer den, det måste den göra. Och tänk vad fint vi hade det i väntan på den! Angelica är en diamant i mitt vänsmyckesskrin. Jag är glad att jag har henne. Så klok, så opretentiös, så ärlig, så snäll. Vi har alltid så mycket att prata om och vi kan verkligen prata högt och lågt, djupt och ytligt. Jag älskart! Och vårens snara intrång.