Det vilar en förbannelse över oss
Vi peppade. Vi kände vinsten. Den kom som ett litet väldoftande matos runt hörnet och fyllde efter ett tag hela hallen och smekte våra lungor. Publiken blev lite mera till sig, hoppet kom tillbaka. Vi ledde hela j**la matchen. HELA. Med fem minuter kvar ledde vi med fem mål. Och vi kände det. Äntligen vänder det. Äntligen kommer vi börja vinna och hålla oss kvar i Elitserien. Och så händer det. Igen. Och när domaren blåser står det oavgjort på resultattavlan. Hur är det möjligt? Med hängande huvuden smög sig Lindesbergarna ut till bilarna och svängde i snökaoset hem sina bilar igen. Och alla tänkte vi samma sak. Arenaförbannelsen. Det måste vara det.
Lyckligt ovetande och fortfarande hoppfulla tjejer...
Hello sweet Jenny! Thanks for your words. Yes PLEASE come and visit! It would be wonderful! Sorry not to come more often but the Internet here is a bit off-center at times... Oh well the perks of living in a ...hum... "controlled" environment shall we say. Kisses!
