Jenny Lina Carlsdotter

Fredagen inleddes med lunch, tårta och mys hos Veronica, David och Leo. Veronica fyllde år, alltså.





Sedan mötte jag upp mamma på stan för lite glass och mys vid sjön.





Vidare bar det av till Öret där det ordnades med tjejfest med dessa fyra undervart vackra, fantastiskt smarta och helt otroligt snälla fyra snygga bruttor:



Det "lagades" ceasarsallad med vitlöksbröd (none for Kristin) och kyckling (none for Jenny). Sedan åt vi så mycket chips och godis att vi inte hann med den glutenfria smulpajen jag hade bakat kvällen till ära (tjejsnacket kan ha kommit emellan också, det är ingen som helst omöjlighet).





Trots att Helena har två soffor, köksbord, bänk och diverse stolar på balkongen hamnade vi tills slut i köket. På golvet. Sedan bar det av ut på Örets gator och torg för att hitta någon trevlig lokal att svänga våra lurviga på. Och tjejsnacket flödade givetvis under tiden likt vårfloden i Värmland. Några lösryckta citat (vem som yppade vad och om vem håller jag för mig själv):

"För varje dag jag tittar mig i spegeln ser jag mer och mer ut som en gasell" (om åldrande).

"Alltså kan ni dansa? Mina höfter är alldeles för stela!" (om vad vi trodde var problem med nykterdans men som visade sig vara problem med höftdans).

"Hon har vissa nymfomaniska inslag i sin vardag" (någon *host, jag, host* försökte på ett mer subtilt sätt tala om någon som är en smula mer....liberal i sitt samliv).

"Kommer vi in? Ärsch, skicka fram Jenny med sina Jimmy Choos" (om tvekan över att vi eventuellt gett oss ut för sent på krogen).















Vi hamnade efter lite efterforskning på lite olika ställen på samma ställe som alltid, nämligen:



Och vem satt helt otippat på scenen om inte min gamla idol Gadden? Precis när vi anlände var han mitt upp i min gamla favorit "The right way". I bland så.



Vi hade görtrevligt. Goda (isiga) drinkar som gav oss festlig brainfreeze, dans och stoj. Trogna läsare av denna blogg kanske kan dra sig till minnes vad som utspelade sig förra gången vi hade putsat dansskorna och infunnit oss på Ritz. Samma sak drabbade oss i fredags. Likt en mänsklig, manlig Berlinmur blev vi omringade av X antal ytterst skeva män. Men det handlade denna kväll inte om något kallt krig. Nej, det var ett varmt krig. Ett varmt, svettigt och ytterst desperat krig om kvart i två-raggen. Vi, som i detta avseende är ytterst pacifisktiska, avlägnade oss då från lokalen och gick sjungandes hem till Helena igen.














(På denna bild kan vi alltså skymta de skeva Berlinmursmännen)



Lördag. Jag mådde lite som jag förtjänade kan man säga. Jag knäppte en bild för att illustrera detta. Den bjuder jag på helt enkelt.



Vi tog vårt pick och pack och begav oss till ett kalkbrott någonstans nära Fjugesta.







Sedan fick jag och Fison vara med på något kul minsann. Mitt i bakispizzan fick vi ta oss till en halvmara där Kristins Oscar sprang i hettan. Vi flyttade pizzalunchen till en lite annorlunda plats...



När lunchen var avklarad fick vi annat att tänka på minsann.









Nu: lite nytta för en gång skull. Tjipp!