Jenny Lina Carlsdotter

Vid detta samtal med Kenza berättade hon om någon som hade lärt henne att inte bära svart. Om man tror på att saker och ting runt om kring en påverkar en, är svart inte en bra färg att bära. Att svart påverkar sinnet negativt. Jag är så splittrad i denna fråga. På jobbet idag komplimerade jag två kollegor över hur fina de var. Båda hade klätt sig i lila. Det gjorde mig verkligen på bättre humör att se dem, och de verkade själva vara på ett mycket piggare humör än vanligt. Jag hörde genast Kenzas röst i huvudet, om att svarta kläder ger ett svart sinne (ja, inte riktigt så, men ni fattar). Jag vet inte vad jag tycker riktigt. Min garderob är väldigt svart. Nedan följer en av veckans outfits. Som ser ut ungefär som jag alltid ser ut. Överhängade svart. Jag gillar stilrent. Under min högstadietid var jag så flamboyant att jag nu inte alls vill ta ut i svängarna, eller ytterst sällan i alla fall. Jag vet inte om svart gör att sinnet blir svart, men vad jag vet är att när mitt sinne faktiskt VAR svart, förra hösten, valde jag att enbart bära svart. Omedvetet. Och när jag blev tvingad ut på en shoppingtur (jag lämnade vid ett tillfälle under förra hösten mitt hem vind för våg och packande endast en week-end bag, jag kom aldrig tillbaka mer än för att packa mina ägodelar och köra dem tillbaka hit) köpte jag uteslutande svarta plagg. Också dem helt omedvetet. Jag tror inte att mitt sinne klarade av färger just då. När jag nu bär svart känns det nästan som om jag inte borde. Ni vet för att jag INTE är svart i sinnet längre. Kläder kan ibland vara så mycket mer än mode. Det kan vara en känsla, ett minne, en förnimmelse. Ett lite semi-filosofiskt inlägg som egentligen skulle handla om mina nya second hand-shoppade stövlar.... Som också följer nedan (och givetvis är svarta som natten). Men hörni. De flesta av er är så ohyggligt dåliga på att kommentera. Jag vet, man måste skriva in koder och det är jobbigt. Men nu vill jag faktiskt veta. Vad tycker ni om det här med svart?