Jenny Lina Carlsdotter

Jag vaknade tidigt. Gick ut och gick på stranden. Direkt fick jag sällskap av två av hundarna jag tagit hand om under veckan. Den ena går på tre ben och saknar ett öga, den andra har ett stort sår på huvudet som varar så kopiöst att den blivit så svullen att den ser ut som en bulldog. De var så till sig av mitt sällskap att de serenerade mig med sina fina hundstämmor samt jagade bort varje människa eller djur som försökte komma mig nära. Jag fortsatte med frukost i min (väldigt behagliga) ensamhet till ljudet av vågor, vind och diverse djur. Sri Lanka säger hej då. Efter lunch sitter jag med mitt pick och pack på väg till flygplatsen. Sri Lanka var allt jag någonsin drömt om. Ön har tagit en bit av mitt hjärta och den kommer altid vara speciell för mig. Saker som hänt mig under denna resa har bara gjort upplevelsen ännu bättre. Allt från vad ni har läst om till ytterst privata och speciella upplevelser. Jag älskar den här ön. Jag älskar folket, maten, naturen, kulturen, viljan att komma tillbaka från allt som tryckt ner dem under så länge, hoppet om ett bättre liv, välviljan till oss besökare som hjälper dem i detta hopp. Jag är kär. Åka hem-ångesten har aldrig varit så påtaglig.


Ett blad på stranden vid Tsunamimemorialen i Yala National Park.