Jenny Lina Carlsdotter

Okej, inte igår kväll, men väl idag, Sri Lankainlägget blev på grund av extremt tung blykeps under gårkvällen flyttat till denna friska höstmorgon. Jag undrar om det är något fel på mig eller om det bara är hösttrötthet...

I alla fall. Under en tid mellan 20 och 30 bodde min far på Sri Lanka. När jag växte upp fanns det saker från Sri Lanka överallt i huset. Vi åt ibland lankesisk mat och på sommaren hade både mamma och pappa ibland traditionell lankesisk klädsel. Jag fick en, jag med. Innan jag riktigt förstod hur världen var förskaffad trodde jag faktiskt att pappa var från Sri Lanka... Således har mitt intresse för ön alltid varit stort. Ända sedan högstadiet har jag använt landet till alla arbeten, uppsatser och PM jag kunnat och detta fortsatte hela vägen upp på universitetsnivå. Och drömmen har ju givetvis alltid varit att få uppleva Sri Lanka på plats. Men när jag har haft möjlighet har det inte varit så stabilt på ön. Och nu när det är stabilt har jag inte möjlighet. Tills mamma och pappa - världens finaste - bestämde sig för att bjuda oss på en resa dit! Lyckan var total och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte grät som ett litet barn när jag fick veta. Vi åker hela familjen, vilket numer även innefattar svågern. Vilket i sin tur betyder att jag får singelrum eller bor med föräldrarna. Good times. I en vecka åker vi runt och tittar på allt från tempel och teplantage till vilda djur och marknader. Sedan ägnar vi en vecka till sol, bad och spa lite norr om Colombo.







I februari kommer en av mina största drömmar alltså att uppfyllas. Jag kunde inte vara lyckligare över detta. Jag planerar redan allt jag ska köpa med mig hem, så att mina eventuella framtida barn också kan växa upp bland elefanter och batikkonst. Eller alla mina katter...