Jenny Lina Carlsdotter

Knäred. En liten (227 hektar) by i Halland med en liten (1129 stycken) befolkning. 56°31′N 13°19′O. Knäred. Centrum för mycket i min släkt. Knäred har varit mer än en geografisk plats för vår släkt. Knäred har varit skådeplatsen för många födslar och dödsfall genom mitt släktträd. För romanser och kärlek, för skandaler och dramatik. För livet. Vi har sedan 1500-talet befolkat byn. Kanske tidigare. Och ibland har våra släktingars stigar korsats på osannolika sätt i denna by.

 









Min farmors morfars mormors morfars morfar, Gabriel Månsson Hillethan, var borgmästare i Helsingborg, och senare överproviantmästare åt Carl XI. Detta betydde att han ofta red med konungen. Den senare delen av 1600-talet var en tid av plundring och röveri (ja det heter så) i södra Halland. Bland de sista slagen var slaget i Halmstad 1675-79. 3000 danskar hade under generalmajor Duncan intagit Halmstad och gråkappa bestämde att marschera dit genom Småland och Halland. De tog då en av några välförtjänta raster i Knäred. Rasterna som enligt traditionen alltid togs vid en brunn. Ur kungens egen dagbok. ”1676: Den 16 augusti marscherade vi till Knäröd, varest vi bette många timmar och bröts strax upp igen och marscherade till fots (…)”. Brunnen vid vilken hären tog sin rast låg på Prästgårdsvägen. Cirka 1904 byggde Peter Back, min farmors morfar, ett hus på samma väg. 10 meter från där Gabriel Hillethan för över tvåhundra år sedan hade softat lite vid brunnen tillsammans med gråkappa.

Huset ja. Det har, förutom exakt trettio år 1966-1996, alltid varit i vår släkts ägo. Det är födelseplatsen för min farbror. Det är skådeplasten för otaliga första kärlekar, för mördarsnigelslakt och midsommardans. Vårt paradis. Här har vi sedan 1996 tillbringat alla midsomrar (jag föll dock bort under min universitetstid). Det är något speciellt med Knäred. Det är lite magiskt. Kvarnfallet vi hoppar i och där vi kan alla stenars plats och hålor att kunna ta luft i. Ängarna där hundar har rastats och blommor plockats. Skogar där det har promenerats och plockats svamp. Skolgården där vi som barn försökte integrera oss med lokalbefolkningen. Knäred är speciellt, för oss alla

.

 











1613 slöts freden i Knäred mellan svenskar och danskar. Detta avslutade Kalmarkriget

.

Man kan i omgivningarna även hitta ett och annat roligt ortsnamn, som man kan skratta gott och länge åt.