Foxy
Under midsommardagens middag ställde sig plötsligt min fina faster upp och harklade sig. Ut kommer ett underbart fint tal. Till MIG. Helt oväntat. När hon var klar fanns det inte ett tort öga inom räckhåll. Hon sa att hon och farbror var så stolta över mig, hur imponerade de var över att jag hade "rest mig" från allt blä i höstas, hur jag hade växt och hur imponerad hon var över att jag åkte iväg och började om igen, hur jag hade kommit tillbaka bättre än förrut. Hon stod där så vacker med tårar i ögonen och berättade hur stolt hon var över mig. Jag dog. Så fint. Jag kan inte förstå hur fina mina nära och kära har varit mot mig det senaste året. Hur engagerade alla har varit. Jag kan verkligen skatta mig lycklig över vilka människor jag har i mitt liv. Och vilka jag valt att ha kvar i min närhet och vilka som har rensats ut. Jag omger mig numera bara med människor som gör mig lycklig och som jag kan vara mig själv med. Som jag inte behöver förändras eller känna mig hämmad med. Förhoppningsvis känner mina nära och kära samma sak inför mig.
Min faster och farbror gav mig en så fin gåva. Den har använts varje dag sedan dess. Ni som känner mig förstår betydelsen i det hela. TACK faster och farbror, JAG ÄLSKAR ER!
Vi har dig i våra liv för att du är en så härlig och god människa som gör oss lyckliga! Ses i morgon fina du! Kram
vi älskar dej me
Tack Jenny , blev alldeles varm i hjärtat. Du är värdefull för oss / Kram MaGi
