Jenny Lina Carlsdotter

 

Vaknade upp till en vidrig värkmorgon. Den inleddes därför med en handfull piller, voltaren över halva ryggen, spikmatta och grimaser. Jag kan dock mitt i allt känna tacksamhet. Tacksamhet över att dessa värkdagar har varit väldigt mycket färre det senaste halvåret. Samt att förkylningen jag fightats med hela veckan men som inte riktigt velat bryta ut faktiskt verkar vara borta. Det är jag också tacksam för. Jag tror jag blivit bättre på det de senaste åren. Att känna tacksamhet över vad jag har istället för bitterhet eller längtan över vad jag inte har. Och har också märkt hur brydd jag blir över människor som alltid hittar något att klaga på. Det är för varmt, det är för kallt, jag jobbar för mycket och sen när jag jobbar mindre är det tråkigt. Sådana saker. Världsliga saker. Försöker verkligen undvika sådant. Och istället fokusera på det positiva och vara proaktiv. Och därför undvika att t.ex vara här i bloggen när jag är suddig i kanterna. Denna plats är till för positiva saker. Det är här jag vill dela med mig av det roliga. För det allra mesta, i alla fall. I detta nu mår jag mycket bättre, jag sitter i solen i Stadsparken och svetten fullkomligt rinner då det är så varmt. Och jag älskart! Jag sitter och laddar inför dagens - eftermiddagens nu - bestyr. Städa läggan och laga mat och baka inför kvällens middag med vänner. Och det var dagens tankar, dravel if you will. Nu ska jag njuta av vyn ovan lite till, med solens strålar mot näsan och Sigge & Alex i lurarna. Ha en fin helg, kompisar!