Jenny Lina Carlsdotter

Alltså. Dagen började med att jag vaknade 08.20. När jag skulle ha vaknat 06.00 och hade en jätteviktig sak på jobbet. Ett delmål på ett femårigt projekt skulle gå i hamn och jag vaknar lite mer än en timme innan allt ska vara perfekt på plats. Eller. Spola tillbaka. Min dag börjar 05.08 när en galen man står och skriker i mitt trapphus. Alla mina misstankar om varför jag försov mig ligger på den incidenten. Men jag har inte lyckats göra en riktig orsaks- och konsekvensanalys än.

 

När jag så på en kvart gör i ordning mig och tar mig till busstoppet lyckas jag både dra sönder gylfen i byxorna och spilla nybryggt kaffe över hela mig. Väl på jobbet finns inte de saker som ska finnas på plats där. Och ingen svarar när jag ringer. Tre minuter innan jag ska presentera hela kalaset löser det sig (hetsen. HETSEN). Men då är  "mina dokument" på servern puts väck. Alltså vad är oddsen på allt detta? Och dessutom var det en läskig sak på G på kontoret som jag helst ville undvika.

 

Någonstans där bestämde jag mig. Mina gamla Kabbalahstudier kickade in och jag bestämde mig för att vara proaktiv. Så jag gick runt i korridoren och bjöd alla mina kollegor på tårta och kaffe med ett leende (att sedan den redan uppspeedade fröken Carlsdotter åt nämnda tårta och kaffe till frukost kanske vi ska glömma, koffein- och sockerchocken lät inte precis vänta på sig). Och kände att nu vänder jag denna dagen till en fin dag. Och så tränade jag på lunchen. Tog i för att få ut all negativitet tillsammans med svetten i pannan. Sedan hjälpte jag en kollega att styra upp en liten fest som skulle hållas på en annan del av kontoret. Efter jobbet en tur till saluhallen och sedan råraka med rom - löj och inte stenbits - och dessert från nämnda saluhall. Och det var historen om dagen som borde dragit åt helvete men som jag styrde upp.