Jenny Lina Carlsdotter

 

Idag var det så dags igen. För franskan. Med ett gäng som läst med varandra i åtta (!) terminer tog jag igår återigen upp mina franskastudier. Jag ger mig inte. För varje flytt kommer ett nytt försök i den nya staden. Gruppen - som känner varandra så mycket att de vet familjeförhållanden och privatliv och har mail- och telefonkontakt med läraren - ska till Bordeaux tillsammans i maj (tyvärr redan bokat och betalt) och skämtar hejvilt med varandra. Alla kom och tog i hand och presenterade sig för den nya studenten - mig. Kan bli bra. Och studierna? Får nog stoppa nästan i böckerna (som är svinigt dyra by the way) och repetera lite, märker jag. Och bara ett litet ps. Ni som följde mig i Paris vet hur mycket jag älskade Mme Chamblas - min proffeseur á la Sorbonne. När hon skriver "Que faites-vous ma chère Jenny?" på min Facebook när jag har uppdaterat om franskan, ja då smälter jag. Längtar tillbaka till det där klassrummet i Quartier Latin så att det värker och blir nästan tågögd. Den bästa läraren jag någonsin haft. Fast Bodil på Medborgarskolan Örebro verkar inte gå av för hackor, hon heller.