Jenny Lina Carlsdotter

 

Det var dels för att jag hade så ont i rygg, nacke och huvud förra veckan som jag var så deppig, men det var också för bandaget på mitt finger. Eller, inte själva bandaget (det gjorde ju inte ens ont) utan vad det orsakade. Det är jätteviktigt för mig att ha det rent och fint, ordnat och uppstyrt omkring mig. Med mixerfingret hade jag inte städat på över två veckor, inte tvättat, inte diskat speciellt mycket. Så igår när jag kom hem, energifylld av mindre smärta i kropp och en härlig helg bakom mig tog jag tag i allt. Numera sitter nämligen bara ett lite större plåster på mitt finger. Jag städade, torkade, fejade, tvättade. Ni vet, när man gör det där lilla extra. Vädrar ut, lyfter och flyttar ordentligt på allt för att komma åt, handtorkar alla golv, skrubbar kakel, torkar skåpluckor och bara blir allmänt städmanisk. Och jag fick feeling och började vårstäda. Tog undan vinterskor (efter att jag hade putsat dem rena, mind you) och vinterkläder, lade undan vantar, mössor och halsdukar och tog fram lite tunnare sjalar, duschade alla blommor, slängde gamla saker jag länge borde slängt. Sådant. Och gjorde saker jag hållt på. Som att sätta tassar på vardagsrumsmöblerna och tvätta badrumsmattan. När mörkret föll hade jag en styck ren lägga. Och kröp ner mellan rena, krispiga lakan. Känslan. Det är rent och friskt. Och representerar en nystart från allt blä förra veckan. Nu kör jag två arbetsdagar till och sedan drar jag på lite semester. När jag kommer tillbaka till en vårstädad lägga är det vår i både sinne, själ och natur. Hoppas jag.