Jenny Lina Carlsdotter

 

Jag unnade mig en ensambio igår (återbesök på nostaglibion). Ni vet, jag älskar ju att gå på bio ensam och brukar unna mig det ibland. I Paris - på söndagar. I Sverige - på vardagskvällar efter jobbet. Denna gång var ensamheten lite mindre självvald än vanligt (schemakrockar i bekantskapskretsen) men inte mindre angenäm. Jag blev lite sen med bussen, vilket resulterade i att jag inte hann den inplanerade andra delen i dinner and a movie. Popcorn fick bli substitutet. Eller biomiddag, som min vän Lotta kallar det. Jag såg den mycket omskrivna "En oväntad vänskap". Visst, den spelade på de mycket uttjatade klassiska köns- och klassrollerna. Visst, ibland var den snudd på kvinnoförnedrande och filmklichéerna haglade. Men jag gillade den i alla fall. Söt. Fin. Sevärd. Dessutom får allt franskt - och speciellt parisianskt - min uppmärksamhet. Att de tvä männen dessutom hängde i mina kvarter mest hela tiden gjorde det hela ännu bättre. Vid ett tillfälle sitter de på Les Deux Magots - bokstavligt talat ett stenkast från där min lägenhet låg. Fin kväll.