Kärlek
Det är så fint, så underbart. Att kickan numera känner igen mig, ler och sträcker ut armarna när jag kommer. Att jag (för det mesta) kan trösta henne när hon är ledsen, även om hennes mamma finns till hands. Att jag börjar bli en del i hennes liv (tack för att jag valde en sommar i Bergslagen). Jag är så blödig. Det tycker kickans mamma också. Om jag grät floder när kickan hade tagit sina första steg, hur blir det då om jag får egna barn? Om jag blir till mig och full av tårar när jag hör henne säga "mamma" för första gången, hur blir det när eventuell avkomma kallar mig för det första gången? Jag kommer bli Sveriges blödigaste mamma. Men det struntar jag i. Så mycket kärlek.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Vet du, att ha tillgång till sina känslor så bra är något att vara glad över. Tänk om det var tvärtom. Att ha en stor känslobomb som klumpade ihop sig. Du blir världens bästa mamma. Och tänk vad barnet kommer lära sig våga visa känslor. För det vill man ju! Mera känslor åt folket ! Och när får man bjuda in till fika förresten ? Kram
Svar:
Jenny Lina Carlsdotter
Trackback
