Jenny Lina Carlsdotter

...var vi bjudna på middag hos farbror. Den inleddes med en smultrundrink på hans veranda i solnedgången och fortsatte med middag som för undertecknad betydde parmesan i stället för kyckling då farbror hade glömt att jag inte äter kött. Jag kunde inte vara nöjdare över detta, jag menar hur ofta kan man trycka i sig stora bitar parmesan utan att känna sig skamsen? Inte ofta. Kring denna tiden betydde kvällarna för övrigt ofta mysiga middagar på diverse verandor i solnedgång. Fin tid. Nu: nästa sista dagen jobb innan minisemester i Skåne! Tjipp!