Jenny Lina Carlsdotter

Jag vill först och främst tacka för alla fina ord om inlägget jag skrev till min pappa. Det verkar som om mina aningar stämmer, det är INTE alla pappor som är som min, tydligen. Fint för mig, synd för andra. Och till er jag fick att gråta, sorry. Men det är lite fint att gtåta ibland. Speciellt när det inte är över något ledsamt...

Lördagen inleddes på följande ställe:



Vi var en smula nervösa (un peu nerveuses) men mycket peppade (beaucoup, beaucoup, beaucoup).



Byggnaden var ENORM och tydligen skriver alla som läser på ett universitet i Paris sina tentor här. ENORM alltså. Vi var väl runt en 200 i min sal, jag var i vanlig ordning en av de första att gå. Som vanligt vet jag inte om det är bra eller dåligt.





Efteråt hängde vi lite utanför i solen och blev lite maniska efter att ha jämfört varandras (i bland helt olika) svar.





Ali och jag begav oss sen till Citén för att hänga med Ollie och hans vänner. Kanske på tiden att jag äntligen träffar karln då jag ska campera i deras gästrum snart. Trevlig fransos, den där Ollie!













Jag skyndade sedan (alldeles för sent) hem för att ta en dusch och (alldeles för fort) slänga i mig lite mat. Jag fortsatte efter det med magknip till Champs de Mars för att möta upp med grabbarna och fira tentan.







Den maniska blicken får ni på köpet, helt gratis!

Vi skulle sedan fortsätta till Bois de Boulogne och Bagatelle. För att förtydliga för icke fransktalande och Pariskunniga läsare begav vi oss alltså ut i skogen som är full med prostituerade. Där vick gick på en uteklubb. Följande syn mötte oss när vi anlände:



Det var ungefär här jag insåg att detta skulle bli en kväll som jag sällan skulle glömma. Kvällen innehöll bland annat en flaska gåsvodka som vi betalade över tvåhundra balobas för och som blev snodd minuter efteråt, halvnakna tjejer, en massa glasögon, för mycket alkohol, Ferferi, en sponsrad dubbeldäckare in till stan, förstörda skor av den vita sanden och två försök till hångel från mannen ovan. Som på grund av mitt hårda motstånd resulterade i en fläskläpp och blåmärken. Tyvärr på min lekamen. Pöjken fyllde 19 häromdagen. Gudars skymning, klart jag gjorde motstånd.

































Söndagen började efter lite huvudvärkstabletter, litervis med juice och vatten och ångestattack över spenderade pengar med sol och isglass i Jardin du Luxembourg med Sarra...



...där jag också mötte upp med underbara, kloka, eleganta, fina Kenza och denna bedårande lilla man:







Det sedan länge inplanerade och mycket efterlängtade besöket på Pierre Hermé genomfördes så äntligen!





Tillåt mig få presentera eftermiddagens sällskap:



Från vänster aprikos/persika/saffran, karamell, wasabi/jordgubb (!), ros och jasmin. Gudars alltså. Tjipp!