Jenny Lina Carlsdotter

Kvinnan jag träffade i Jardin du Luxembourg, som för övrigt heter Kenza, försvann inte från tankarna. Hon var så trevlig, genuin, intressant och utåtriktad. Som tur var träffade jag henne av en ren händelse igen utanför Monoprix på väg från skolan i förrgår. Vi bytte e-mail och idag var hon och jag och hennes bedårande son Anwar på utställningen "Les Lalanne" på Musé des Arts Décoratifs tillsammans. Man fick inte fotografera där egentligen, så bear with me när det gäller kvalitén på korten, de är smygfotade... Claude och François-Xavier Lalannes skulpturer är för att använda en anglosaxisk kliché breathtaking. Även om det kostade knappt 100 riksdaler och den var relativt liten var den utan tvekan värd det. Det var som att stiga in i Fablernas Värld, Alice i Underlandet och Louvren, allt på en gång.













Efter utställningen promenerade vi till intilliggande Jardin des Tuileries där Kenza bjöd på kaffe och klassisk fransk kaka från den lilla Paulvagnen som finns i parken. Vi satte oss bland träd, fontäner och turister och bara pratade. Vilken intressant människa alltså! Så många historier och visheter att dela med sig av! Vi pratade om ICRC och att rädda världen, barn och familj, skilsmässor och uppbrott, att vara sann och ärligt mot sig själv och vad som egentligen betyder något i denna världen. Hennes man växte upp i krigets Afghanistan, hon själv i Paris i en marockansk familj. Att sedan vara mexikansk medborgare och ha jobbat över hela jorden gör att hon har en hel del olika perspektiv och insamlade visa ord att dela med sig av. Jag älskar henne redan. Hennes son Anwar är bland det sötaste jag sett dessutom. Han ler hela tiden och är med i konversationen, på sitt eget lilla sätt. Jag hade en enormt trevlig eftermiddag. Det behövde jag verkligen efter att ha legat och PMS-surat och kollat på True Blood (som för övrigt är min nya favoritserie efter House och Supernatural) varje eftermiddag denna veckan.











När fikat var konsumerat fikat (Kenzas espresso och min vienoisse fick sig en flygtur ner på det vita gruset av den syarka vinden som smeker, eller kanske rent av piskar, Paris för tillfället, så det gick relativt fort) och lekt lite med Anwar promenerade vi runt lite i parken för att sedan promenera hem. Kenza bor också i sjätte. Dessutom är hon också bloggare, hon har två stycken! Så när jag frågade om det var ok att lägga upp foton på henne, men kanske framförallt på hennes son, tyckte hon att det var väl ingenting att fråga om. Så vi gick båda runt och fotade åt höger och vänster på vår prommis.







Det är för övrigt som ni kan se från våra ytterplagg kallt i Paris igen. Från att ha varit nästan 30 C förra veckan och t-shirt och shortsväder är det nu runt 12 C och vinande vind istället. Snopet. Oh well, it's still Paris! Nu blir det studera för hela slanten. Vi ska imorgon ha ett gammalt examenstest istället för det sedvanliga fredagstestet. Det börjar närma sig examensceremoni! Innan det ska dock Kristina, Sofia och familjen komma hit, jag ska flytta till Ali och det skall göras massor av kul. Good times alltså.